Utmed Bretagnes kust

Efter vårt besök på Saint Michel har vi nu tagit oss utmed Bretagnes kust. Saint Malo med dess stora tidvattenskillnad mellan ebb och flod (12 m) fick vi avstå från eftersom att det just dessa dagar var starten på ett stort segelrace över till Västindien. Vi blev avrådda att försöka ta oss dit då det brukar vara överfyllt av fransoser.

På Asterix tid hette Bretagne  Armorica. När britter och vikingar ”tog över” fick området sitt nuvarande namn, men kallas också för det ”lilla England”.

Någon har beskrivit Bretagnes kust som ett hopknycklat papper, vilket vi håller med om. Landskapet och naturen växlar från långa sandstränder till klippblock, djupa vikar och bukter. För att kunna ta in allt detta så har vi verkligen fått använda våra fem sinnen fullt ut.

Vi försöker hålla oss till de små vägarna (N och D-vägar) med många byar och därför också många rondeller. Då tar det också tid, 16 mil tog oss 4 timmar.

Naturens färgskala skiftar från olika nyanser av grönt, gult, orange och brunt vilket ger en känsla av lugn och harmoni.  Vi har sett både stora och små odlingar med kål, purjolök och kronärtskockor som stolt sträckt sig mot himmelen, en fantastisk syn. Skörden är fortfarande i full gång.

Tyvärr så går det inte att stanna på alla vackra platser då skulle vi aldrig komma framåt.  Men en plats vi tog oss tid till är Binic. Där vi tog en härlig promenad utmed stranden och båthamnen som låg skyddad från vind av den kuperade naturen omkring. Hamnen var full av segelbåtar som låg förtöjda, några gled stilla ut på havet.

Det märktes att det var söndag, många människor i rörelse men i ett lugnt tempo. Äldre franska gentlemän spelade boule och visade sin förtjusning när vi hejade på. Det vi reagerar på är att alla vi möter är mycket vänliga, hälsar och säger några ord. Även om vi inte förstår så mycket så ger det en positiv känsla.

img1541537750196[1].jpg

img1541538481349[1].jpg

Resan fortsatte sedan till den yttersta västkusten av Bretagne, av Romarna kallad för ”världens ände”, de trodde att världen tog slut här. Här har havet verkligen satt sin prägel på omgivningen. Formationer av svarta klippblock, det ständiga ljudet av vågorna, lukten av tång och den ljumma vinden denna dag var en mäktig upplevelse som vi tar med oss i minnet. Vid såna här tillfällen är det här och nu som gäller, ingenting annat.

img1541538638486[1].jpg

På kvällen avnjöt vi ett glas rött, franskt vin till middagen, även om det var måndag. (Det ska va gott och leva”). Utanför husbilen blev det snabbt  kusligt mörkt, inte en lampa gav oss ledljus, det enda vi hörde var det ständiga havsbruset. Är man mörkrädd så ….. Men när vi vaknade i morse var vi glada att vi inte bytt plats. Solen sken, värmerekord med +15, bakom jordvallen som skyddar från stormar uppenbarade sig ett vackert och storslaget kustlandskap. Eftersom det var ebb låg båtarna på sjöbotten och vilade. Det vi endast sett på  bild innan blev nu till verklighet.

img1541539167444[1].jpg

Vårt nattläger i kväll är i Trégunc, en liten charmig by ca 10 mil sydost från Brest. Vi står på en upplyst parkeringsplats med ortens polisstation som närmaste granne. Vilken kontrast till gårdagens lägerplats! Planen är att i morgon dra vidare söder ut till Nantes och en camping. Time för tvätt och några dagars vila från bilåkning. Fler bilder här.

De senaste dagarnas resväg:

Bretagne2.JPG

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s