Ökenkänsla i Frankrike!

Efter en god natts sömn vid Chateau Peneau, blev det framåt dan dags för ett besök i deras vin-shop. Eftersom ställplatsen är gratis så kändes det ok att återgälda lite genom inköp. Naturligtvis var det provsmakning som gällde, damen som serverade avstod däremot, lite för tidigt på dan! På vingården produceras mellan 150 000 och 250 000 flaskor per år. Det har även fått utmärkelse för vissa sorter. Även om det var tidigt på dan så smakade vinet gott, det blev affär!img1542142914864[1].jpg

img1542135746886[1]

img1542135706578[1]

En mycket vacker plats som var svår att slita sig från. Teplantagerna på Sri Lankas högland och vinodlingarna här tåls att jämföras.

Men vi drog vidare ut mot kusten, nu övergick vinodlingar till mängder med tallplanteringar. Det var först i efterhand, när vi kom fram till Dune du Pilat som vi förstod varför. Detta är Europas största vandrande sanddyn, ca 600 meter bred och ca 3 km lång. Den vandrar 1-5 meter per år inåt landet och  säkerligen därför de planterat så mycket tallskog. Dynens  höjd är mellan 110 och 115 meter och att ta sig dit upp, med hund, gav både hjärtpåslag och mjölksyra, men det var det värt. Synen uppifrån var hissnande och känslan av öken infann sig. Utåt ser man havet med dess bränningar, inåt ligger dimman över trädtopparna. Här ser vi också likheter med Sri Lankas tropiska regnskog en tidig morgon.

img1542137095944[1].jpg

img1542135822224[1].jpg

Klockan gick och vi tog en genväg till ställplatsen som vi valt ut. Vägen ledde oss genom ett naturreservat där gamla, höga träd bildade en tunnel över vägen. En del stammar täcktes av klängande murgröna och höga ormbunkar dolde marken. En förtrollande sagoskog.

img1542136016370[1].jpg

Så här i efteråt förstår vi att vi gjorde ett bra val när vi avstod från storstaden Bordeuax.

Vårt stopp för kvällen blev vid en liten ställplats utmed en insjö. Eftersom det var mörkt så såg vi inte så mycket av omgivningen den här kvällen men dessto mer i morse när vi vaknade. Solen sken, klarblå himmel, spegelblank vattenyta gör ju ingen ”lessen”. För första gången på vår resa kunde vi sitta ute och dricka vårt förmiddagskaffe i kortärmat.

img1542135956106[1]

I dag har vi efter 14 dagar i Frankrike lämnat landet och är nu i Spanien, närmare bestämt i San Sebastian, där vi planerar att stanna några dagar. Genom att vi väljer de mindre vägarna så passerar vi otaliga rondeller. Det har flutit på, inte många gånger som vi har behövt att vända. Men idag höll det på att gå lite snett. En rondell, TomTom ropar ihärdigt, ”håll vänster”, vilket jag som laglydig person gör. För sent upptäcker jag att vi är på väg in i en rondell i fel färdriktning. Vad göra? Två alternativ,  backa eller fortsätta och göra en tvär högersväng in i rondellen. Båda fel. Jag valde det sista, körde in i rondellen och svängde glatt in på rätt håll. Vad ser vi, jo en polispatrull som inte kan ha missat min felmanöver. Sedlarna fladdrade iväg framför mina ögon, men gjort är gjort. Bara att ta eventuella konsekvenser. Men det visar sig att även franska poliser har förståelser för turister från ”landet”, Dom satt kvar i sin bil, tack och lov!

Senaste dagarnas resväg från Chateau PeneauFrance - Spanien

Bordeaux – världens mest kända vindistrikt

Efter 25 mils körning från Nantes igår lördag, hamnade vi i Saint Porchaire. Mörkret hade redan börjat infinna sig så det blev bara en kort promenad på bygatan. Inget folk, helt öde, vi kunde tro att det inte bodde någon i byn. Så det blev en lugn hemmakväll i husbilen.

Eftersom det idag är fars-dag ställde vi färden mot byns bageri för att köpa en fars-dags-bakelse. Till vår förvåning såg vi mycket folk i rörelse, uppklädda och en del med medaljer. Vad händer? När vi såg några brandsoldater i stiliga uniformer kunde vi inte stilla vår nyfikenhet utan var tvungna att fråga vad som var på gång. Jo, 100 årsfirandet av 1a världskrigets slut skulle uppmärksammas med en parad från rådhuset till ett minnesmonument för stupade bybor. Flaggan hissades, fanfar ljöd och högtidstal hölls.  Bland åskådarna fanns även personer som hade mist familjemedlemmar. Cirka 10 miljoner miste sitt liv i detta krig, ett femtiotal från denna by. Det är viktigt att vi i Europa gemensamt arbetar så att detta inte upprepas igen. Att solen sken och det var  20 grader varmt ute gjorde ceremonin ännu vackrare. Hade vi denna morgon haft bråttom för att komma iväg, eller om vi inte  hade varit nyfikna, så hade vi gått miste om denna upplevelse  (även om vi inte förstod något av det som sas så förstod själva innebörden av ceremonin).

img1541953732556[1].jpg

img1541953751605[1].jpgimg1541953889571[1].jpg

Bordeaux är den stad i världen som fått störst del av sin stadskärna förklarad som världsarv av Unesco. Vi diskuterade om vi skulle ge oss in i denna stad, men valde  att avstå och ge oss mer tid i ett av de största vindistrikten här, mellan floderna Dorodogne och Garonne. Utmed vägen böljande åkerfält, välplöjda och i vila för vintern så långt ögat kunde se. När vi kom lite längre in från kusten övergick  landskapet till en lummig lövträdsskog i höstskrud. Efter hand så började det dyka upp vindruvsodlingar, böljande åkrar med sluttning mot söder med raka, långa  led av vinrankor , även deras blad brann i orange färgton. Läs mer här om vindistrikten i Bordeaux.

img1541973370066[1].jpgimg1541973425936[1]Där vi nu står för natten, Chateau Peneau, är vi omringade av vinodlingar. I morgon blir det ett besök i vinshopen, ingen bag-in-box här.

img1541953952157[1].jpg

Vår resväg från i onsdag morgon, tre nätter i Nantes, en natt i Saint-Porchaiere och nu här i Chateau Peneau.

Ttregunc - Chateau Vin.JPG

 

Återhämtning i Nantes!

Efter en god natts sömn med skydd av poliskontoret i Trégunc gjorde vi en rundtur i denna lilla by. Igår när vi kom hit var det marknad med lokala produkter, idag ny marknad och nya knallar. Fisken inhandlades dock i en gammal hederlig fiskaffär, färsk bacahlau (torsk på portugisiska). På torget blev det frukt och grönsaker.

Dagens mål var Nantes där vi riktade in oss på Camping de Nantes. Vi valde rakaste vägen för att kommas fram lite tidigare. Att leva två personer i en husbil, dessutom med hund, kräver sin man och kvinna och ganska mycket tålamod. Är det dessutom regnigt så så fanns det behov av storrengöring och tvätt. Att duscha i obegränsad mängd vatten är också en lyx som vi nu har passat på att utnyttja rikligt. Så nu är villan städad, från köket, vardagsrummet, vilstolarna i salongen, sovrummet, dusch och inte minst toaletten, totalt för hela villan mindre än 15 m2. I morgon ska fasaden bli rengjord före avfart. Några minuter ska husbilen få se ren ut.

Förutom storstädningen har vi tagit del av Nantes rika kultur och historia. Vi har vandrat på stenlagda gator och tittat på gamla 1400-talshus. Katedralen är mäktig och storslagen, det tog mer än 400 år att färdigställa den. Det förstår man när man kommer in i denna vackra byggnad. När katedralen dessutom fylldes av orgelns toner så gav det rysningar inombords. Även Elsa tog till sig av lugnet.

img1541794278247[1].jpgimg1541794342942[1].jpgimg1541794457578[1].jpg

Besöket i botaniska trädgården, Jardin Des Plantes, fyllde på det inre ännu mer. Stort grönområde med vattendammar. mängder växter och träd. Naturligtvis måste det vara väldigt mycket vackrare en varm vårdag när allt är på gång att blomma. Men det var vackert även nu.

img1541794661187[1].jpg

Idag har vi vandrat utmed Loiré-floden med målet att få se ”the Grand Éléphant”, den mekaniska elefanten. Tolv meter hög, gjord av 45 ton trä och stål och tar upp till 50 passagerare.  Tyvärr så är det inte högsäsong nu, antal timmar som den traskar runt är minskat och vi kom för tidigt. Men vi fick se den där den stod och vilade. Även den gamla karusellen stod still. Det verkar som den hade gått tillräckligt sakta för oss som inte gillar när det går runt fort.

img1541794709593[1].jpgimg1541794809668[1].jpg

På vägen tillbaka blev det ”window-shoping” i flotta butiker, (men även lite lagom shoping). En affär som bara säljer sardiner kan vara svårt att föreställa sig, men den finns här, vi har sett den.

img1541794874330[1]

Nantes är en gammal stad och har varit en viktig hamnstad. Nu en populär stad med ett växande universitet. Även här på campingen bor det studenter i små kojor, 16 m2 för ca 4100 kr/mån. med väldigt tunna ytterväggar.

Även vid detta besök har vi fått bekräftat att den franska lokalbefolkningen är vänligt sinnade mot oss turister. Fast det är lite synd att så får behärskar engelska språket, inte ens en lärare som undervisade sina elever vid en utelektion kunde kommunicera med mig (till elevernas förtjusning). Fler bilder från Nantes här!

Frankrike o kommunikationsproblem

Det är väl allmänt känt att i Frankrike är engelska språket inte det mest gångbara språket. Vi kan inte franska men med lite mix och teckenspråk så har vi klarat oss hyfsat. Och som vi skrivit tidigare är vår upplevelse att fransmännen  är väldigt vänliga och gärna hälsar på oss. Men det finns bevisligen undantag.

Härom dan kom vi fram till vårt nattläger, en liten ställplats men också allmänn parkering i en bretansk by. Där stod redan en husbil, bra, känns lite tryggare så. En Pilote dessutom, vilket gladde oss lite extra. Efter en stund började det röra sig i den husbilen och ut kom en man och en kvinna, vilken härefter benämnes ”madam”. Glad i hågen gick jag ut för att bara prata lite. Men direkt förklarade ”madam” att nu är vi i Frankrike och här pratar man franska. Det budskapet gick inte att ta fel på. När jag försökte förklara mitt problem med mina icke-kunskaper i detta språk, så kom samma budskap än en gång. Från platsen avgick ”madam” med sin fransos med riktning mot bycentrum. Här kunde det hela slutat men icke!

Vi gick också en runda i byn för att kolla läget. När vi sen kom tillbaka till parkeringen så stod där en polispatrull. Naturligtvis så frågade vi vad som var på gång. Jo, alkohol- och drogtest, och då poliserna var tämligen duktiga på engelska så kunde vi prata lite om detta och gjorde lite jämförelse med Sverige. Alkotestet avläser de direkt på plats, 0,25 promille eller två glas vin är ok. Drogtestet skickas via internet till ett labb och svar kommer efter ca 10 min. Eftersom vi hade en trevlig pratstund så kunde jag inte låta bli att berätta om ”madams” bemötande tidigare. Poliserna skrattade och vi skämtade om den dan ”madam” tänker ta sig över en gräns in i ett land som inte har franska som språk. Plötsligt kommer denna ”madam” med sin fransos tillbaka från sin bytur. Artig som jag är så hälsade jag med ett tydligt ”Good Evening”. Reaktion från ”madam”, en nedlåtande blick och sedan något till sin fransos. Poliserna log och såg förvånade ut. På min fråga vad ”madam” hade sagt så sa en av poliserna att ”här pratar vi franska”. Här kunde det också vara slut på historien men icke ännu en gång.

Madam och hennes fransos återvänder till sin husbil och efter någon minut startas motorn. Poliserna reagerar, så gör jag och påminner dem om att här går det att göra ett test, det gäller att hålla uppe statistiken även här. Två av poliserna börjar sakta röra sig mot husbilen. Husbilen står lite fel så de behöver vända den för att komma ut från parkeringsplatsen vid rätt ställe. Poliserna ökar steglängden, en siktar mot utfarten, den andre går efter husbilen. Jag ropar till den sistnämnda polisen att de för säkerhets skull bör göra två tester. Tummen upp från polisen. Nu blir troligen ”madam” och hennes fransos medveten om att polisen har riktat in sig på dem så de blir stående vid parkeringens utfart. Efter ca 10 minuter kör husbilen med ”madam” och hennes fransos från platsen. Gissa vem som jag tycker satt kvar med ”Svarte Petter”. Och gissa vem som njöt.

Som vi tidigare nämnt, vi har bara positiva upplevelser i möten med människor här i Frankrike. Den här ”madam” får hålla sig på sin gata och fortsätta kommunicera på franska med de som finns där!!

 

 

Utmed Bretagnes kust

Efter vårt besök på Saint Michel har vi nu tagit oss utmed Bretagnes kust. Saint Malo med dess stora tidvattenskillnad mellan ebb och flod (12 m) fick vi avstå från eftersom att det just dessa dagar var starten på ett stort segelrace över till Västindien. Vi blev avrådda att försöka ta oss dit då det brukar vara överfyllt av fransoser.

På Asterix tid hette Bretagne  Armorica. När britter och vikingar ”tog över” fick området sitt nuvarande namn, men kallas också för det ”lilla England”.

Någon har beskrivit Bretagnes kust som ett hopknycklat papper, vilket vi håller med om. Landskapet och naturen växlar från långa sandstränder till klippblock, djupa vikar och bukter. För att kunna ta in allt detta så har vi verkligen fått använda våra fem sinnen fullt ut.

Vi försöker hålla oss till de små vägarna (N och D-vägar) med många byar och därför också många rondeller. Då tar det också tid, 16 mil tog oss 4 timmar.

Naturens färgskala skiftar från olika nyanser av grönt, gult, orange och brunt vilket ger en känsla av lugn och harmoni.  Vi har sett både stora och små odlingar med kål, purjolök och kronärtskockor som stolt sträckt sig mot himmelen, en fantastisk syn. Skörden är fortfarande i full gång.

Tyvärr så går det inte att stanna på alla vackra platser då skulle vi aldrig komma framåt.  Men en plats vi tog oss tid till är Binic. Där vi tog en härlig promenad utmed stranden och båthamnen som låg skyddad från vind av den kuperade naturen omkring. Hamnen var full av segelbåtar som låg förtöjda, några gled stilla ut på havet.

Det märktes att det var söndag, många människor i rörelse men i ett lugnt tempo. Äldre franska gentlemän spelade boule och visade sin förtjusning när vi hejade på. Det vi reagerar på är att alla vi möter är mycket vänliga, hälsar och säger några ord. Även om vi inte förstår så mycket så ger det en positiv känsla.

img1541537750196[1].jpg

img1541538481349[1].jpg

Resan fortsatte sedan till den yttersta västkusten av Bretagne, av Romarna kallad för ”världens ände”, de trodde att världen tog slut här. Här har havet verkligen satt sin prägel på omgivningen. Formationer av svarta klippblock, det ständiga ljudet av vågorna, lukten av tång och den ljumma vinden denna dag var en mäktig upplevelse som vi tar med oss i minnet. Vid såna här tillfällen är det här och nu som gäller, ingenting annat.

img1541538638486[1].jpg

På kvällen avnjöt vi ett glas rött, franskt vin till middagen, även om det var måndag. (Det ska va gott och leva”). Utanför husbilen blev det snabbt  kusligt mörkt, inte en lampa gav oss ledljus, det enda vi hörde var det ständiga havsbruset. Är man mörkrädd så ….. Men när vi vaknade i morse var vi glada att vi inte bytt plats. Solen sken, värmerekord med +15, bakom jordvallen som skyddar från stormar uppenbarade sig ett vackert och storslaget kustlandskap. Eftersom det var ebb låg båtarna på sjöbotten och vilade. Det vi endast sett på  bild innan blev nu till verklighet.

img1541539167444[1].jpg

Vårt nattläger i kväll är i Trégunc, en liten charmig by ca 10 mil sydost från Brest. Vi står på en upplyst parkeringsplats med ortens polisstation som närmaste granne. Vilken kontrast till gårdagens lägerplats! Planen är att i morgon dra vidare söder ut till Nantes och en camping. Time för tvätt och några dagars vila från bilåkning. Fler bilder här.

De senaste dagarnas resväg:

Bretagne2.JPG