Efter en riktig ruskig natt med regn och storm där husbilen vissa stunder skakade, satt vi kurs mot Grenoble. Många vackra vyer fick vi se utmed vägen!

Vi nådde olympiastaden Grenoble via vägarna D1084 och D 991 framåt eftermiddagen och tog in på en camping 5 km, (mer info) från centrum. Eftersom vädret var ok, med andra ord uppehållsväder, så stod storstädning på schemat, vilket verkligen var välbehövligt.

För första gången på hela resan vaknade vi upp till en klarblå himmel och en sol som sken ovanför bergstopparna. Vi valde att vara riktigt ”turistiska” och tog oss till kabelbanan som går upp till Bastille, en försvarsfästning. Här uppifrån har man en storslagen utsikt över staden som ligger där två floder, Isere och Drac, går samman och är omgiven av tre bergskedjor. Tack vare det fina vädret kunde vi se delar av Mont Blanc långt där borta, en stund senare hade toppen försvunnit in i dimman.

Väl nere igen så strövade vi runt i den äldsta delen av staden med små trånga gränder,caféer, parker och gamla välbevarade byggnader. Saluhallen från 1874 fungerar än idag med ett stort utbud av grönsaker, blommor, kött och delikatesser. På grund av klimatet och de höga bergen erbjuder glaciärerna skidåkning året runt. De Olympiska vinterspelen hölls här 1968 och för Sveriges del var Toini Gustafsson den stora stjärnan och kammade hem två guld och ett silver.  Sedan 1968 har staden växt enormt och blivit en världsstad trots att det bara bor ca 130 000 där.

Väl tillbaka till campingen var det dags för att slita på solstolarna för första gången, helt ok!

Historiskt sett har Grenoble haft en stor betydelse för Frankrike, bland annat på grund av sitt läge. Napoleon Bonaparte återvände 1815 från sin förvisning på Elba hit upp efter landstigning i Antibes i söder. Idag har vi kört i Napoleons fotspår, fast i motsatt riktning. Då var det endast en enkel stig, ibland så smal att de var tvungna att gå på led. Var det isigt så gällde det att hålla balansen, ett fall utför var lika med döden. Route Napoleon fick sitt nuvarande namn 1932 och därefter skyltad med Franska Imperieörnen och har vägnummer N85.

Det var en upplevelse att åka denna del av vägen, som är svår att beskriva med ord. Den högsta punkten var ca 950 m, det fanns stigningar/nedfarter med 12% lutning och ganska många 180 graders kurvor.

Vi valde att endast färdas ca 11 mil utmed Route Napoleon, Efter staden Gap vände vi sydväst ut och har hamnat i en liten by, Les Armands. När vi var på väg in i byn fick vi för första gången uppleva det som Provence är känt för, lavendelfält. Inte stor men ändå lavendel!

Vå resväg sedan förra inlägget: