Äntligen Portugal

Efter tre dagar och många bad lämnade vi det varma therma-badet och fortsatte vår färd. Nu var det äntligen dags för oss att komma in i Portugal. Sakta men säkert närmar vi oss vårt mål, Alvor, där vi har tänkt göra ett längre stopp. Det kunde gått snabbt att ta sig dit ner, men vi har valt att ta det lugnt och ta den tid som känns bra. På så sätt har vi på dessa fyra veckor sett och upplevt väldigt mycket.

Vägen mot Geres på portugisiska sidan är slingrande och med några 360 graders kurvor, men ändå vacker och värd att köra. Det tog oss nästan en timma att ta oss de 25 km. Inte blev vägen mycket bättre när vi satte in navigator på Peso de Regua vid Douro-floden. Smalt, krokigt och högt upp, rekordet var ca 850 m ö. h.

Kan det bli vackrare?

Men väl framme vid Douro-floden så förlåter utsikten vägen. Vi valde att åka till Peso de Regua istället för att besöka det mer kända Porto. Detta för att åter igen få följa Douro-floden med sina terassodlingar på båda sidor. Höstfärgerna sprakade i gulorange nyans och vyerna är svindlande vackert.

På höjden den andra sidan floden vaktar fortfarande silhuetten av Sandeman.

Vilken tur att vi fick tillgång till fiskeutrustning.

Och visst hade vi fiskelycka! Efter rensning och tillagning på elplattan utanför husbilen kunde vi njuta av en riktigt god middag.

Det stod något om ”Findus” och ”Alaska” i rumpan på fiskarna. Måste vara något lokalt, eller? Men gott var det!

Coimbra har tidigare stått på vår lista på platser att besöka. Nu när vi ändå var i inlandet var det läge att passa på. Vägen fortsatte på höga höjder med mest skog runt omkring oss. Först när vi närmade oss staden kom vi ner på låglandet igen med sina vinodlingar.

Coimbra är en gammal stad och ligger vid floden Mondego.Staden var under en period på 1100-talet huvudstad i Portugal, men spelar fortfarande en viktig roll. Den gamla delen av stan omgärdades av en mur, rester finns fortfarande kvar. Det som egentligen lockade oss hit var universitetet som är ett av Europas äldsta universitet. Det grundades på 1200-talet och har idag 8 fakulteter och ca 20000 studenter från hela världen. Denna stora grupp sätter sin prägel på stadslivet. Förutom det anrika universitetet så finns det många andra historiska byggnader att se. Därför blev det många timmars vistelse i stan.

Svårt att missa universitetsbyggnaden högst upp i staden.

Trots att här bor ca 110 000 människor så upplevde vi centrum som litet och trevligt. Trånga gränder, många små butiker och många ställen att sätta sig ner och ta något gott.

Street art på en husvägg i centrum.
Dags för energipåfyllning!
Stadsporten till den gamla delen med smala, trånga gränder.
Även här behöver tvätten torkas
Virkade dukar i olika färger vajade mellan husväggarna. Utsmyckning eller solskydd?
Fikapaus på Café Oasis.
Den vackra stenlagda gatan på universitetsområdet, ett konstverk i sig.

Stadens universitet skapades redan på 1200-talet.

Kung Denis, en av grundarna till universitetet.
Medicinska fakulteten är en av de åtta olika som finns i dagsläget.
Utanför matematikfakulteten.

När man nu är i en sådan här universitetsmiljö, vem ska man prata med om inte en student. Sagt och gjort, vi träffade två trevliga unga tjejer, Ojoana och Filipa, som båda studerar här. Joanna håller på med sin doktorsavhandling, Filipa med sin master.

Deras framtidsplaner är att kunna arbeta med framställning av mer effektiva läkemedel med mindre biverkningar.

Genom samtalet fick vi svar på många frågor, om hur livet fungerar här kring sociala frågor, ekonomi med mera. Men givetvis pratade vi mycket om studenters villkor både här och hemma i Sverige.

Ännu en gång har vi fått bekräftat att portugiser är ett mycket vänligt folk som är lätta att komma i kontakt med. Det gäller bara att ta tillfällen i akt.

Tack vare Elsa fick vi också en pratstund med ett trevligt turistpar från Oregon. Damen fotar hundar som hon möter i Portugal och ska sen lägga ut detta på sin blogg. Elsa blir en av dom, trots att hon är svensk.

Efter många intryck och fotsteg har vi nu kommit ut till kusten. Först ett nattstopp i Costa de Lavos, strax söder om Figueira de Foz.

De härliga sardinerna kan ses i Fiskarnas hus.

Därefter till Foz do Arelho dit vi kommit idag. Här njuter vi av ljudet från havets ständiga dån och här ska vi stanna två dygn för att vila våra hjärnor från alla intryck de senaste dagarna.

På fredag och några dagar framåt utlovas regn så då passar vi på att ta de två sista etapperna ner till Alvor för en längre tids uppehåll i resandet.

Vår resväg den senaste veckan


10 reaktioner på ”Äntligen Portugal

  1. Hej på er!
    Tack för era fantastiska blogginlägg! Så fin läsning. Både underhållande och informativa. I allafall jag älskar era historiska beskrivningar och även om jag vet mycket så blir jag hela tiden påmind om saker jag glömt! Som att Coimbra var huvudstad i Portugal förr i tiden!
    Så tusen tusen tack!
    Var rädda om varandra och kör försiktigt!
    //Lena

    Gillad av 2 personer

    • Kostnader:
      Campingar, de var har använt har kostat kring 20 €/ natt men de har hållit hög standard.
      Ställplatser, från gratis upp till 12€, på en del ingår vatten, på andra kostar det 2-3 € att fylla. Vingårdar har vi använt och de är gratis men samtidigt är det lätt att göra inköp så..
      Vägavgifter, vi håller oss utanför betalvägar. Tyvärr missade jag en avfart o kom upp på betalvägen. Ca 9 km till första avfart kostade 2,65€, det sved.
      Ner till västra Algarve är det från Växjö ca 350 mil rakaste vägen, vi kommer över 500 mil när vi landar på lördag em. Men det är medvetet, vi har tid och vill uppleva saker på ner- och uppresan.
      Lo

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.