Vi vaknade till en strålande sol och klarblå himmel, precis som det varit vid våra tidigare tillfällen här. Återigen fick vi strosa på den vackra strandpromenaden in till gamla stan. Kvällen före, efter att vi parkerat på ställplatsen tog vi en lagom kvällspromenad med hundarna. Då visade havet en annan sida jämfört med denna dag. Nu ett lugnt hav och en stor bred strand. På eftermiddagen var det några som tog sig ett dopp.

Vi stannade till och tittade på de stora konstverken som skapades på den breda stranden. Sanden var perfekt att arbeta i efter tidvattnets rytm. Ett är säkert, det vi såg var originalet, endast i ett ex. som senare suddas ut av högvattnet.

Vi fick två härliga dagar då vi kunde ta av de tjocka kläderna och njuta av en lunch utomhus.

Efter två övernattningar var vi redo för att dra vidare. Genom ett Facebookstips åkte vi vidare väster ut, längs med kusten till Gastelugatxe. En liten halvö med ett kapell på toppen.

Enligt uppgifter har scener i Game of Thrones spelats in här. Vi fick se det på avstånd eftersom det sedan oktober pågår ett renoveringsarbete. Men när det väl öppnar så måste man boka/registrera sitt besök via internet, kostar dock inget.

Det som var mindre trevligt var upptäckten av den farliga processionlarven. En del hade redan trillat ner på marken och kopplat ihop sig i långa band.

Vår oro blev inte mindre av att Elsa började halta och inte ville sätta ner en tass. Så det blev fotbad med ljummet vatten och strumpor så hon inte kunde slicka på sina tassar. Man kan inte var nog försiktig och detta år verkar det vara extra mycket. Pinjeträden var överfulla med bon, såg vi när vi åkte vidare, även på 1000 meters höjd

Efter ytterligare två övernattningar, dels i Mungia och därefter i León, har vi kommit till vårt favoritställe, Caldas de Lobios. På vägen hit har vi nu också fått se blommande mandelträd, mangnolia och storkar som ihärdigt bygger på sina bon.

Caldas de Lobios har vi verkligen längtat tillbaka till och det här blir vårt fjärde besök här. Att stanna här ett par dagar har blivit ett måste. Här fyller vi våra energidepåer och stärker vår hälsa med bad i den heta källan under bar himmel. Dessutom sägs det att termalbad har en föryngrande kraft, vilket vi tror på fullt och fast. Det är mycket vi vill hinna med så vi tar alla möjligheter, ”tro kan försätta berg”.

Men ack vad snopna vi blev när vi upptäckte att vattnet endast var lite ljummet, kanske 30 grader. Endast vid ett av vatteninsläppen kom det riktigt varmt vatten. Så just där samlades så många som möjligt, precis som flugor kring en sockerbit.

Det var fler än vi som blev besvikna. Det är helg, solen skiner och många familjer, de flesta från Portugal, kommer hit till källan. Vi såg många förväntansfulla miner som snabbt förbyttes i andra miner när de klev i.

Förklaringen ska vara att den senaste veckan har vattentillströmningen strypts på grund av ett renoveringsarbete i det spahotell som ligger här intill.

Förutom hotellet som stått still i snart tre år, finns här inga stora möjligheter att spendera pengar. Inga affärer eller restauranger, endast en liten bar med boccadillos och dricka.

Nu när det inte blev så mycket bad i bassängen, blev det desto mer ”skogsbad”. Här finns ett fantastiskt naturområde där vi fick möjligheter att öppna alla våra sinnen. En välordnad vandringsled följer den lilla floden från vilken man hör det ständigt porlande vattnet. Leden har säkert varit en del av gamla tiders transportväg.

Gamla vackra mossbelagda stenmurar och små stenhus sätter fantasin i rörelse om hur livet såg ut i den lilla byn för väldigt länge sen.

En enkel gammal bro leder till den andra sidan av floden och en mindre väg leder oss tillbaka till utgångspunkten.

När man går här är man verkligen ett med naturen. Det finns inget sen, bara här och nu, vilket ger en känsla av välbefinnande. Ett ganska ovanligt tillstånd för oss i dagens samhälle.

Men vi är inte de första turisterna som hittat denna plats. Även romarna fann vägen hit. Tänk, obegränsad tillgång på kallt och varmt vatten, skog som gav ved, tillgång till vilda djur och fisk i floden. Måste varit en lyx även för en romare.

Allt har dock ett slut, så även vårt besök här. Det är är dags för oss att dra vidare. Så, ”Adiós España, por esta vez”, farväl Spanien, för denna gången. Nu är det Portugal som gäller. Mer om detta i nästa inlägg.

Vår resväg från San Sebastian till Caldas de Lobios.