Vårt besök i Monsanto höljt i dimma och moln gav en speciell känsla. Nästa besöksmål, Campo Maior, var ännu mer speciellt. Precis ingenting vi är vana vid hemma i Sverige.

År 1732 drabbades staden av en stor naturkatastrof. Blixten slog ner i citadellet och krutförrådet exploderade. Halva staden förstördes av elden som uppstod.  Antalet döda varierar mellan olika källor men klart är att en massa människor dog.

För att hedra de dödas minne byggdes ca 35 år senare kapellet Capela dos Ossos.

Skelettdelar, skallar och benknotor, från de omkomna, grävdes upp och täcker helt och hållet väggarna och taket i det lilla kapellet. Det ska vara skelettdelar från 800 människor som finns i det lilla kapellet.

Det finns flera platser i Portugal och runt om i världen som på detta sätt hedrar sina avlidna. Kanske lite svårt för oss att förstå, eftersom vi inte är vana vid detta.

Efter detta fascinerande besök åkte vi vidare söder ut. Ett stopp i Elvas fick det bli även om vi varit här tidigare.

Vägen från Elvas mot Monsaraz, där vi tänkt stanna två dagar, är en vacker sträcka med många fina vyer. Just nu är allt så fräscht och grönt. Det är en linblomsgrön färg som man endast ser på våren.

Längs vägrenarna lyser mängder av blommor i en blandning av vitt, gult, rosa och blått. Vi ser fridfullt betande kossor, får, getter och glada, svarta grisar som bökar och söker efter ekollon.

Oändliga verkar de fält av olivträd och mandelträd som vi passerar utmed vägen.

De två dagar vi planerat att tillbringa i Monsaraz fick en annan vändning då vår älskade Elsa blev sjuk. Mer om detta i nästa inlägg.

Vår resväg senaste dagarna, från Monsanto till Monsaraz, hela sträckan bara några mil från den spanska gränsen.