Även på hemresan håller vi oss till Portugals inland, och första anhalten blir Monsaraz. Här stannade vi på nerresan för att återuppleva det gamla fortet och dess vackra omgivning.

Men då blev det inte riktigt som vi hade tänkt eftersom Elsa blev så sjuk och behövde opereras akut. Nu är hon återställd och är en glad och lekfull hund igen.

Sträckan mellan Silves och Monsaraz är fantastiskt vacker och kan upplevas om och om igen. Naturen bjuder på en otrolig färgskala. Regnet under mars har kanske bidragit till att allt är så grönt.

Djuren gick och betade fridfullt på åkrarna, men till skillnad från förra gången vi åkte här, såg vi nu också små kalvar och lamm i flockarna.

Ur storkbona högt uppe i stolparna stack de små ungarnas duniga huvud upp och gapade efter mer mat.

Vi kom till Monsaraz i god tid på eftermiddagen, så vi hann gå runt innanför murarna både i dagsljus och senare på kvällen när mörkret lagt sig. Det är verkligen mäktigt här och värt ett besök. Har ni inte varit här så kan vi starkt rekommendera platsen. Ni kommer inte bli besvikna, det kan vi lova.

Dagen efter passerade vi efter några mil gränsen in i Spanien med riktning mot Madrid och Zaragoza.

Man kan ha olika åsikter om Spanien men bygga vägar kan de. Men omgivningen utmed denna sträckan är inte så rolig.

Vi kunde konstatera att den här sträckan inte är någon populär turistväg, åtminstone den här tiden på året. Vi mötte kanske tio husbilar på cirka 100 mil.

Men på de platser för övernattning som vi hittade via Park4Night fick vi möjlighet att rasta både oss själva och hundarna.

Efter två övernattningar och ca. 70 mil kunde vi äntligen se Pyrenéernas siluett och snötäckta toppar.

Dessto vackrare blev det när vi närmade oss Pyrenerna. Vi tvekade lite över vilken vägsträcka vi skulle ta men beslutade oss för att ta en liten mindre väg. Från Sabiñànigo väg N 260 mot Ainsa Sobrarbe, därefter A 138 norr ut in i Frankrike. Bitvis var det riktigt krokigt på vissa ställen, men vi ångrar inte vägvalet.

Utsikten över berg och dalar tillsammans med naturens färger tog nästan andan ur oss, så mäktigt och storslaget. Björkarna var helt utslagna och på vägrenarna blommade vitsippor och gullvivor för fullt. Solen sken från en klarblå himmel när vi körde in i sista tunneln som ledde oss över till Frankrike. Väl ute ur tunneln möttes vi av snöblandat regn och betydligt lägre temperatur. Så nu var det jeans, varma tröjor och strumpor som gällde.

Det regnade hela kvällen och natten där vi stod på en parkering i den lilla byn Ancizan. Men morgonen efter när solen löst upp dimmorna kunde vi åter se Pyrenéerna, fast från norra sidan. Den stunden gav också en upplevelse som vi sent ska glömma.

Hjulen på husbilen fortsätter att rulla och nästa mål är Alsace och där Eguisheim. Mer om denna etapp i nästa inlägg.

Vår resväg senaste dagarna: