Vår ”ledighet” på Camping Stobreč varade i elva dagar. Vädret var fint i stort sett hela tiden så det blev många tillfällen att besöka hundbeachen, där både vi och hundarna badade.

Våra husbilsvänner från Blekinge, Eivor och Bengt, dök upp efter några dagar så det blev många trevliga stunder tillsammans.

En mindre solig dag utnyttjade vi till att besöka Split och dess gamla stadskärna. Mycket folk var i rörelse så det var trångt i vissa gränder.

När vi kom tillbaka till husbilen öppnade himlen sig och regnet vräkte ner. Men dagen efter sken solen igen från en klarblå himmel så vi kunde tillbringa vår sista dag nere vid havet.

När vi sen åkte vidare följde vi kusten vilket vi gjort sen Adriatiska havet uppenbarade sig i höjd med än Krk.

Men några mil söder om Omiš övergav vi kusten och vek inåt landet med sikte mot den lilla staden Imotski. Tack och lov så finns en ca. 5 km lång tunnel genom Biokovobergen, så vi slapp en massa serpentinvägar. Vi hade nämligen läst och sett vackra bilder om två sjöar, en blå och en röd, och ville gärna se dessa i verkligheten.

Den Blå sjön, Plavo eller Modrosjön har ett djup på 0 – 147 meter. Nu var det inte mycket vatten, såg mest ut som en stor dypöl. Men när det är tillräckligt med vatten så är det en populär badsjö. Kanske namnet ”Blå sjön” passar in bättre då.

Sjön skapades genom att taket på en jättestor grotta kollapsade. Sjön har inga till- eller avflöden utan fylls på med vatten från sprickor i berget. Det vatten som försvinner är genom avdunstning vilket medför att salthalten i vattnet är högt. En sådan sjö kallas Karstsjö.

Som det var nu så var den nästan helt torrlagd och det sägs att lokalbefolkningen brukar spela fotboll där.

Inte långt därifrån ligger den  ”Röda” sjön eller Crveno-sjön och är känd för sina branta klippor. Ett gigantiskt slukhål med ett totalt djup från klippkanten till sjöbotten på 328 meter, vilket gör Crveno-sjön till en av de djupaste sjöarna i världen.

Här var det mer vatten, inte rött utan alldeles klarblått. Namnet Den Röda sjön har den fått från de rödaktiga klipporna. Här finns också många grottor utmed klippväggarna men dit tar man sig inte på egen hand.

Efter denna prövning med mycket uppför, steniga stigar och sedan tillbaka samma väg, behövde vi något lugnande för att få ner pulsen. Vi bestämde oss därför att köra till en vingård i den lilla byn Vina. Vi har varit där tidigare så vi visste vad som väntade.

Närmaste vägen dit förde oss helt oväntat in i Bosnien-Hercegovina. Nu fick vi användning av våra pass och kunde även tanka billig diesel, ca 14 kr/litern

Väl framme på vingården Krystal Modus Winery blev vi varmt mottagna av Marica och inbjudna för vinprovning. All konversation skedde via translate och fungerade utmärkt.

Även denna gång fick vi förmånen att övernatta på deras ”ställplats” mitt bland vinstockar, fruktträd och grönsaker.

En sådan här miljö ger total återhämtning för både kropp och själ. Det är också sådana här tillfällen och upplevelser som ger minnen för livet. Tack Marica!

Från denna idyll har vi tagit oss tillbaka till kusten, passerat den vackra Pelješki-bron och står på  Camping Lavanda i utkanten av Orebić. Efter en kväll och natt med regn, åska och ganska hård vind skiner åter solen.

Vår resväg de senaste dagarna