Det har gått ungefär tre månader sen vi kom hem från vår höstresa ner till Kroatien.

Då var det fortfarande höst och vi fick uppleva många härliga dagar på hemmaplan. Trädgården hann bli städad från löv och fruktträden fick en ordentlig genomgång inför vintern. Att trädgården fått sin omvårdnad gör det lättare att lämna vårt kära Ringsholm för ännu en resa söderut.

Förutom trädgården har vi hunnit fira våra födelsedagar med bl.a. konsertbesök, hotellvistelse med spa och med en trerätters slottsmiddag på Ringsholm (levererad från Teleborgs slott) som våra nära och kära överraskades oss med.

Själva julfirandet blev dock inte som vi planerat. Maten var lagad, tomten inbokad, bordet dukat och alla sovplatserna, 9 st, var uppbäddade. Men det var inte tomten som knackade på dörren, utan herr Calici (=magbakterie) som gjorde entré!

Så trist, men bara att acceptera läget. Så för vår del blev det inte någon julmat förrän på nyårsafton. Vårt julfirande drog ut på tiden, och vår från början planerade avresa sköt vi fram en vecka. Så här i efterhand var det kanske det bästa eftersom det snöade och var rejält kallt då.

Men nu är vi iväg mot Spanien med vår nya husbil. Men det blev allt lite stresspåslag när vi stod i startgroparna kvällen före avresa. När allt i stort sett var klart och det var dags att låsa husbilen, så uppstod det ett problem. Husbilens lås och larmsystem funkade plötsligt inte. Ingen dörr gick att låsa, vare sig inifrån eller utifrån.

Efter några timmars dålig sömn bestämde vi oss ändå för att åka och stanna på Husvagnsreserven i Kristianstad för att få hjälp. Färjan var redan för sent att avboka ändå, så det fick bära eller brista.

Givetvis så fick vi den hjälp vi behövde av verkstadskillarna. Efter mindre än en halvtimma rullade bilen ut, vi kunde pusta ut och inrikta oss på att komma iväg.

Som vanligt så tog vi eftermiddagsfärjan  från Trelleborg till Rostock. Det var ingen längre kö, endast två husbilar på överfarten, så det  gick snabbt och smidigt. Efter sex timmar körde vi av och gjorde vår första övernattning på Hanse Centers truck-parkering.

Det här är sjunde året vi drar söderut och vi har konstaterat att vi har skaffat oss vissa rutiner, så här i början på varje resa, som går mot Eberiska halvön. Efter Hanse Center blev det därför Lebens Art Café i den lilla byn Holtensen.

Därefter vårt sedvanliga besök hos våra vänner i Neukirchen -Vluyn. Här vet vi med säkerhet att det är tryggt att övernatta. Men därifrån börjar vår resa utmed nya vägar och nya platser.

Den här gången reser vi söder ut genom det vackra landskapet Ardennerna, som täcker ett stort område i sydöstra Belgien, Luxemburg och norra Frankrike. Ardennerna är ett ca. 10 000 kvadratkilometer skogsbeklätt bergsområde med floder och bäckar som slingrar sig runt i det kuperade landskapet. Stora delar är idag skyddade naturreservat med ett rikt djurliv.

Under andra världskriget skedde den så kallade Ardenneroffensiven i det här området. Hitler försökte ett sista desperata försök slå tillbaka de allierades frammarsch. Många förlorade sina liv här under dagarna 16 dec -44 till 25 jan. -45.

Nu nästan exakt 80 år senare kunde vi njuta av en vacker resa i en lugn och fridfull miljö.

Natten tillbringade vi utanför kyrkan i den lilla franska byn Bergnicourt, några mil norr om Reims, och blev tidigt väckta av tuppen i huset bredvid.

Färden söderut gick genom ett storslaget jordbrukslandskap med öppna fält så långt ögat kunde se. Vi tycker det är en fördel med att köra de mindre nationella vägarna då vi får se och uppleva många samhällen och små byar. Eftersom vi inte ser så många andra husbilar, så tror vi att de flesta väljer en snabbare rutt för att komma ner till värmen. Inget fel i detta, var och en gör det de tycker är bäst.

Förra gången vi reste genom Frankrike observerade vi att många skyltar med ortsnamn var vända upp och ner. Givetvis så kollade vi upp detta redan då. Förklaringen visade sig vara böndernas ilska mot landets och EUs motstridiga jordbrukspolitik. Protesterna har spridits sig och 10 000-tals skyltar är felvända i landet. Så kommer de vara till böndernas villkor hörsammats.

Nästa övernattning blev inte på en kyrkbacke utan framför ett annat slags kapell.

Ett stort Casino i byn Pougues-les-Raux med absolut fler besökare än i kyrkan. De böner som bes därinne är nog annorlunda jämfört med det andra stället.

Trots de många bilarna framför casinot var natten lugn, vi stördes inte av vare sig glädjetjut eller ångestvrål. När vi vaknade var det tomt på parkeringen, bara vi kvar.

Hittills så har vi kört 30-35 mil per dag och tänker att vi ska passera gränsen in i Spanien efter en veckas körning. Om det blir så återstår att se!

Vår resväg från Rostock i norra Tyskland. En del vägbyggen men inget totalstopp.