Det nya året i Tavira

I vårt nyårsinlägg beskrev vi vårt möte med ”Yngve” från Oslo. Han nämnde ett kinesiskt ordspråk, ”äger du fler ting än tre, äger tingen dig”. Nu har vi fått till oss från säker källa, (Ellen, också fra Oslo) att ordspråket är buddistiskt och de tre tingen är vandringsstav, tiggarskål och mantel. I Kina får man däremot äga sju  ting, så Yngve och alla vi andra kan utöka samlingen något med gott samvete. Tyvärr träffade vi inte Yngve vid vårt andra besök så vi fick inte möjlighet att uppdatera honom.

Tavira delas av floden Gilao som rinner rakt igenom staden. För att ta sig från den ena delen till den andra så gick vi på den sju-kupiga bron från 1200-talet som romarna lät bygga.

Att ströva omkring i de gamla kvarteren fyller en med både glädje och förundran. Hur var det möjligt att skapa detta. Redan på romartiden var Tavira en viktig stad. Som väl är så har det ”gamla” bevarats vilket skapar en speciell atmosfär. Vi tog oss upp på den moriska borgens mur och kunde se ner på de arabiska kvarteren med hustak formade som pyramider. Härifrån såg vi också några av stadens 21 kyrkor. Överst på höjden tronar kyrkan Santa Maria Do Castelo med sitt enormt vackra klocktorn. På den här platsen låg tidigare Algarves största moské.

Den gamla bron ledde oss in i smala kullerstenslagda gränder med små butiker och uteserveringar. Vackra dörrar och utsirade balkonger med prunkande växter ramade in de smala gatorna. Bouganvillan bredde ut sig från ena husets sida över till huset på andra sidan av gatan. Att få gå här och uppleva allt detta vackra ger en känsla av förnöjsamhet och glädje. 

Även en mulen dag kan vara vacker, det fick vi bevis på när vi besökte den lilla byn Fabrica. Vi fick tipset om platsen av en holländsk äldre dam som vi hade turen att träffa på en uteservering i Candela på nyårsdagen. Även med henne fick vi ett tänkvärt samtal som gör att vi kommer att komma ihåg henne från vår resa här i Portugal. Kvinnan var MS-sjuk och var i behov av sin Permobil för att förflytta sig och sin hund. Hon tillbringar höst och vinter här för att ljuset och värmen ger henne kraft att klara vardagen och leva vidare. Det påverkade också hennes minnesfunktioner på ett positivt sätt. Permobilen hade hon bekostat själv. Hon var väl medveten att hennes liv snabbt kan förändras i och med sjukdomen, men trots detta väljer hon att leva här och nu. Ett tydligt bevis på att det går att uppleva hälsa och livskvalite även om man är svårt sjuk. 

Fabrica är den tystaste plats som vi upplevt på vår resa i höst. Inte ens havet hördes, bara ett stilla vågskvalp från båtarna. De få människorna vi mötte på platsen verkade helt befriade från stressymptom. De satt lugnt och stilla vid strandkanten och väntade på att fiskarna skulle nappa. Gjorde det inte det så finns det att köpa på supermercado. En sådan här plats borde alla få uppleva men förhoppningsvis inte samtidigt.

När vi slitit oss från tystnaden åkte vi vidare till Manta Rota där vi tog en långpromenad på den vidsträckta stranden. Gillar man snäckor så har man kommit till ”rätt plats”. Det var svårt att välja men några stycken får följa med oss hem. Här var också stillsamt men här var vi absolut inte ensamma. Uppe på ställplatsen trängdes hundra husbilar i prydliga rader.

Vi har tillbringat sex veckor i Portugal och det är dags för oss att dra vidare mot Spanien. Så, ”Obrigado Portugal e pela reuniao!” Vi kommer tillbaka!

Fler bilder från Tavira finns här!

Feliz Ano Novo!

Vi är just nu på camping Rio Formosa, strax utanför Tavira, och firar nyåret. Under dagen har vi varit inne i Tavira, först och främst för ett veterinärbesök eftersom Elsa har fått en muskelinflammation. Det var inga problem att få träffa en veterinär som gjorde en grundlig undersökning,  till ett rimligt pris. Inte heller några extra påslag för att det är nyårsafton. Vi  känner oss trygga och nöjda med besöket och nu blir det några stillsamma dagar för Elsas del. img1546286179326.jpg

Vi hann också med en kortare rundvandring (utan hund, hon fick bli i husbilen) i vackra Tavira. Solen sken från en klarblå himmel och uteserveringarna var fyllda med människor. Eftersom vi var både hungriga och törstiga så frågade vi en äldre gentleman om det gick för sig att dela hans bord. Gentlemannen visade sig vara ”Yngve” från Oslo och vi fick ett fantastiskt möte som blir svårt att glömma. Han tillbringar åtta månader av året här i Tavira och lever gott utifrån devisen ”Bättre leva kort och gott än länge och tråkigt”. Han upplever att han unnar sig allt han behöver och hur han än försöker lyckas han inte göra slut på sin pension före nästan utbetalning kommer. Det viktigast för honom är gemenskapen med vännerna, prylar är mindre viktiga. Han citerade ett kinesiskt ordspråk som kan vara väl värt att tänka på inför det nya året,  ”har du fler än tre ting äger tingen dig!”

Trots att det inte har hänt några större saker denna dag så har vi haft en väldigt fin dag. Innan vi lämnar denna del av Portugal kommer vi att besöka Tavira igen och återkommer med mer text och bild.

Till Er alla där hemma, läsare och följare av vår blogg, vill vi önska ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!img1546240069370.jpg

/Eva och Lars-Olof

En annorlunda jul 2018

Vi har nu legat still på Alvor camping som ligger ca 45 km öster om Portugals sydvästra udde. Från början var vår tanke att stanna 2-3 dygn, men hög trivselfaktor har gjort att vi nu inne på 12:e dygnet. Vädret har varit med oss hela tiden och vi får emellanåt nypa oss i armen för att förstå att resan vi planerade har blivit verklighet.

För två år sedan, julen 2016, efter en nära väns bortgång och att vi fått avliva vår älskade hund Donna, började vi fundera på att göra något annorlunda. Livet rusar på väldigt fort och ibland behöver vi stanna upp för att tänka efter vad vi gör med våra liv. Vi hade i december sålt vår första husbil och väntade på vår nästan nya Pilote. Våren 2017 började vi diskutera att övervintra i södra Portugal. På våren när vi hade hämtat ut vår Pilote växte tankarna starkare om en resa söderut så vi började räkna och spara ihop en buffert inför en resa med start hösten 2018.

Förra julen började vi förbereda våra barn och barnbarn på att om det gick som vi ville så skulle vi inte vara hemma med traditionsenligt julfirande på Ringsholm julen -18. Någon kanske tycker att det var lång tid fram till själva resan. Men eftersom det krävdes en del planering på hemmaplan med praktiska ting, anställning som skulle avslutas, hus som skulle hyras ut m.m. så behövde vi denna tid. Nu är vi här i Alvor och och vår dröm är verklighet!!img1545596527844.jpg

Alvor är en idylisk liten fiskestad med vitmålade hus och röda tegeltak. Små kullerstenslagda gator leder oss genom centrum ner mot hamnen och till den vidsträckta stranden, med finkornig sand och ett blått hav. Dit ner har vi gått varje dag med fikakorg och njutit av utsikten och lugnet. Elsa älskar att få springa fritt utmed stranden. img1545770176823.jpgUnder sommartid är det mycket turister här, nu ligger lugnet som ett skönt duntäcke över denna charmiga plats. Trots att vi är utanför den verkliga turistsäsongen så är det mycket som är öppet här. Det finns flera små restauranger och mysiga serveringar att välja på. Vårt favoritställe har blivit 38,5, ett litet matställe med färgglada möbler och god mat med bra priser. Varje gång har vi fått lära oss några portugisiska ord som vi har haft användning för i vardagen. Med dessa fraser tillsammans med butikspersonalens ibland knaggliga engelska har vi kunnat kommunicera och samtidigt fått många glada skratt. Att förklara varför man ska ha en mandel i risgrynsgröten var inte det lättaste, men det gick efter många om och men.

img1545769397527.jpg

img1545765775601.jpgimg1545765640367.jpgEftersom vi nu har legat still så här länge och  är ute och rör oss på gatorna för att ta del av vardagslivet så är det nu många som känner igen oss . De hejar glatt och växlar gärna några ord.  Elsa bidrar också med sitt charmiga sätt vilket gör det lättare att skapa kontakt, för det mesta i alla fall.  Eva å sin sida, har en enorm förmåga att få kontakt med äldre (yrkesskadad?). Genom att stanna och prata med några äldre så blev hon inbjuden till deras ”nursing-home”. En vänlig personal visade runt och berättade om stället och hur man arbetar där. Vid ett senare besök fick vi också träffa chefen. Förberedelserna inför juldagen var i full gång men vi var välkomna tillbaka, även med Elsa. Det hoppas vi att vi får till innan vi lämnar byn. Här i byn finns också en fin simhall till Evas förtjusning.

Här på campingen bor också våra nya danska vänner, Mary Ann och Kim. Första gången vi träffades var 1:a advent på en camping i Aveiro. Nu hade vi glädjen att träffa dem igen. Det firade vi med ett besök på en engelsk liten restaurang där de serverade tapasbuffe, Annorlunda och god mat jämfört med vår sedvanliga julmat hemifrån. Det var väldigt trevligt och det blev många  glada skratt under kvällen.img1545769324046.jpg

Vi firade också julafton tillsammans men då med inslag av svensk mat och det var nu risgrynen kom till användning. img1545772484785.jpgimg1545770830591.jpgimg1545769851309.jpgimg1545766015937.jpgEn annorlunda och minnesrik  julafton som vi tar med oss! Fler bilder från Alvor hittar du här.

 

 

Från storstad till landsbygd!

Efter vårt besök i huvudstaden Lissabon har vi fortsatt söder ut. Kuststräckan mellan Sines och Sagres bjöd på fantastiska vackra vyer. Små byar med vita hus och röda tegeltak dyker upp i det gröna, varierande landskapet. Ibland ser vi öppna vidsträckta fält med apelsin/vinodlingar men även långa rader med växthusodlingar men vi ser även de små jordbruken med några kor, får och hönor.

En fåraherde som vallade sina getter korsade vår väg, vilket inte kan vara så vanligt ens här i Portugal. Vi körde genom skogar av eukalyptusträd, buskar och Pinjeträd som bildade kulliga, böljande fält. En viss likhet med broccolibuketter tyckte vi.

Här var det tydligen också den rätta miljön för korkekarna för vi såg odlingar och flera barklager utmed vägen. Vi mötte långtradare fullastade med bark från korkek. Att barka korkek är strängt reglerat här i Portugal. Det är först vid 25 års ålder som bark får skördas första gången, sen måste det gå 7-10 år mellan gångerna. För att hålla reda på när skörden görs markeras träden med årtal. För korktillverkning krävs det en mycket hög kvalite på barken och det är först vid tredje skörden uppnås denna. Det här betyder att träden måste bli minst 50 år för att man ska kunna tillverka korkar. Hälften av jordens samlade korkproduktion kommer från just Portugal. Vi såg mängder av korkekar men någon Ferdinand såg vi inte röken av!

Ett stopp på vägen skedde vid Odeceixe, en liten by nära kusten. Strax utanför själva byn leder smala vägar upp på höga klippor som stupar brant ner i havet. Det märks att vi fortfarande är på den västra kusten, Barlavento (vindsidan). Atlantens vågor piskar mot klippformationerna och bildar vattenkonst som ständigt är i förändring. Vi utmanade ödet och tog oss så långt det bara gick ut på en hög klippa. Men det var det värt, trots lite svindelkänsla. Det gäller att veta var man sätter fötterna när man ska ta selfies.

Härifrån var det inte så långt ner till Sagres där vi stannade i 2 dygn på campingen. Äntligen fick vi nytta av cyklarna och Elsas cykelkärra som vi har med oss. Efter sex km, varav fem i motvind kom vi fram till fyren Cabo de Sao Vicente som ligger längst ut på Europas sydvästliga spets.

Elsa var utvilad, nöjd och belåten…

….. men vi behövde lite energipåfyllning så vi tog en gofika på cafeet.

Framför oss låg det stora klarblåa havet, endast 6000 km från Amerika, lite svårt att föreställa sig. Samtidigt har vi själva färdats 6320 km för att komma hit ner. Så längre bort är det inte!

På tillbakavägen tog vi oss ner till Praia do Beliche. Till skillnad från de starka vindarna ute vid fyren fick vi här en lugn stund med värmande sol i skydd av de höga klipporna.

Cykelfärden hemåt till campingen gick lite lättare, medvind och mest nedförsbacke gjorde sitt till. Själva Sagres och Orbitur camping är en trevlig plats att vara på så vi övervägde att stanna kvar här, men bestämde oss för att dra vidare till Alvor där våra danska vänner har slagit rot för en tid. Här tar vi själva också ett längre stopp så vi kommer att återkomma med mer text och bilder kring denna lilla idyll.

Vi har precis avnjutit tomtegröten som vi kokat i husbilen. Grötriset köpte vi här i affären och fick samtidigt ett roligt samtal med personalen, som hade svårt att förstå vad vi var ute efter. Men det löste sig till slut och gröten smakade lika bra som hemma.