Tiden går fort när man har det trevligt, sägs det. Det kan vi helt och fullt instämma i. Vi kom hit till Alvor för sex veckor sen och tänkte att vi hade all tid i världen. Men tiden har bara flugit iväg och nu är det dags att säga tack för denna gången, och på återseende.

Första veckan när vi kom, 11 mars, var vädret som man kan förvänta sig, lite varierande med sol och lite regn. Därefter fick vi två veckor med sol och klarblå himmel.

Det blev långa promenader på stranden och givetvis tid för umgänge med våra goda vänner Mary Ann och Kim. Dom träffade vi i Aveiro under vår första långresa 2018. Sedan dess många glada möten.

Eftersom de bor här permanent så har de hunnit utforskat områdena här omkring. Vi fick en guidad tur i deras bil och fick se ställen som hade varit lite svårare att komma till med husbilen. En höjdpunkt var den vackra beachen Praia do Vau, egentligen bara några kilometer härifrån.

Efter det strövade vi runt i centrala Portimão som var pyntat inför påsken. Det här var verkligen platser som vi ville dela med våra barn och barnbarn som väntades komma ner veckan efter påsk.

Men vädrets makter styr ingen över. Samtidigt som barn och barnbarn kom gick solen i moln och visade sig knappt under hela veckan. Trots detta så hade vi en väldigt fin vecka och fick naturligtvis ändra våra planer utifrån vädret som var.

Att de lyckades samordna sig och komma hit ner samtidigt var imponerande. Dessutom, en lite sen 70-årspresent blev förverkligad och var guld värd.

När de lämnade oss efter en vecka kom, nästan som ett hån, det fina vädret tillbaka. Nu var det dags att ta vara på varje minut och samla krafter inför den stundande starten på vår hemresa.

Vår sista dag här på campingen blev vi inviterade till Kim och MaryAnn tillsammans med Iver och Pernille. Det var ett fantastiskt avslut med mycket glädje och skratt. Att Iver dessutom underhöll oss med sin klarinett förhöjde stämningen. Det skapar härliga minnen som vi ofta kommer att prata om och hoppas få uppleva igen.

Som sagt, tiden här har gått så fort och som Povel Ramel skrev, underbart är kort, alldeles för kort. Vi är både glada och tacksamma att vi har möjlighet och fortfarande hälsan för sådana här upplevelser.

I morgon drar vi ur elsladden för sista gången här på campingen för den här turen. Nu tar vi oss via San Sebastian upp till Alcase-området i västra Frankrike. Säkert blir det några vinflaskor inköpta där, så inför det stoppet gäller att spara utrymme och vikt. Mer om denna etapp i nästa inlägg. / Eva och Lars-Olof