Så har vi efter 80 dagars resa och 705 mil tagit oss ner till Spaniens och Europas sydvästligaste udde, Tarifa. De första 50 milen från Växjö till Ribe på Jyllands västkust var mer en transportsträcka. Här började den egentliga ”kustresan” för oss. Från Ribe hit ner så har vi nog färdats ca 600 mil med kusten i sikte i stort sett alla dagar. Lite utvikningar inåt land har vi dock kostat på oss för uppleva speciella områden. Eftersom  kusten har varit vårt ”tema” för resan så har vi hunnit uppleva många olika typer. Från långa, breda sanddyner utmed danska, tyska och holländska kusten till den väldigt dramatiska kusten i norra Spanien och norra Portugal. I och med den sista delen av den spanska kusten utmed Atlanten norr om Tarifa kom vi åter till de långa sandstränderna.

Sist vi skrev i vår blogg tog vi farväl av Portugal. Trettonhelgen firade vi in på Camping Sanlucar, (mer info). Inte den helt bästa vi övernattat på. Men vi har lärt oss att 6 januari är en viktig dag här i Spanien. Den firas till minne av att de tre vise männen kom till Betlehem med gåvor till Jesusbarnet. Firandet märkte vi  genom att folk samlades på gatorna, fyrverkerier sköts och stämningen var hög. Med omtanke om vår Elsa lämnade vi detta firande och fortsatte till Cadiz där vi tillbringade några timmar på stranden. Det var betydligt lugnare här.

• 

• 

Därifrån tog vi oss till Zahora, ett lugnt lite ställe precis vid kusten. Flera skriver inlägg om de farliga larverna som vid denna tid på året tar sig ner på marken. Nu har vi sett dessa i verkligheten. Inom Camping Pinar San José finns det många pinjeträd, men här sprutar man gift för att få kål på larverna.

• 

Däremot i den stora naturparken utanför är man tvungen att ha koll på sin hund. Vi såg mängder av kokonger fyllda med larver som hängde i grenarna. För att vara på den säkra sidan tog vi Elsa i cykelvagnen när vi tog oss ner till fyren Faro de Trafalgar. Härifrån kunde vi till och med se över till Afrika och Marocko. 

• 

• 

• 

Dagen efter hade vi som mål att besöka Finca San Ambrosio, som vi fått tips om skulle vara en sevärd plats. Vägen slingrade sig genom den täta, gröna pinjeskogen men tyvärr nådde vi inte ända fram, eftersom  det  inträffat en trafikolycka som blockerade vägen. 

• 

Det blev en utmaning för oss att vända Piloten men med polisens hjälp kunde vi komma runt utan besök i de djupa dikena.  Vi fick välja ett annat mål och kom i stället till Vejer de la Frontera. Vägen upp till staden är krokig, guppig och smal. Men väl uppe på kullen, 200 m över havsytan, ligger staden som bländade oss med sina vita husfasader.

Eter fyra övernattningar i Zahora satte vi kursen mot Europas sydvästligaste udde, Tarifa. Vi har varit här tidigare och vet om att det blåser mycket här, så även denna dag. Att detta är ett paradis för de som gillar Kite-surfing är inte svårt att förstå. För oss andra räcker den lilla staden, den är vacker och värd ett besök. Vill du dessutom ta dig till Marocko så tar det endast 50 minuter med färja över. Det korta avståndet här över till Afrika gör också att mängder av flyttfåglar tar vägen över sundet höst och vår.

• 

Genom att vi lämnade Tarifa vände vi också Pilotens nos med riktning hemåt, längre söder ut kommer vi nämligen inte. Men det ska bli kortare hem, bara ca. 350 mil. Nu tog vi oss över till Medelhavs-sidan och La Linea. Eftersom vi varit på Gibraltar flera gånger tidigare gjorde vi enbart en övernattning nere vid marinans ställplats, (mer info) med den mäktiga klippan i blickfånget.

• 

• 

Nu befinner vi oss på Camping Cabopino, (mer info) i Marbella som tydligen är ett väldigt populärt ställe för engelsmän. Kustremsan här nedanför räknas som en av de allra vackraste i den här delen. Det här var ett planerat stopp för att åter få träffa Jakob, även om det blev tidigare än planerat.