Det nya året i Tavira

I vårt nyårsinlägg beskrev vi vårt möte med ”Yngve” från Oslo. Han nämnde ett kinesiskt ordspråk, ”äger du fler ting än tre, äger tingen dig”. Nu har vi fått till oss från säker källa, (Ellen, också fra Oslo) att ordspråket är buddistiskt och de tre tingen är vandringsstav, tiggarskål och mantel. I Kina får man däremot äga sju  ting, så Yngve och alla vi andra kan utöka samlingen något med gott samvete. Tyvärr träffade vi inte Yngve vid vårt andra besök så vi fick inte möjlighet att uppdatera honom.

Tavira delas av floden Gilao som rinner rakt igenom staden. För att ta sig från den ena delen till den andra så gick vi på den sju-kupiga bron från 1200-talet som romarna lät bygga.

Att ströva omkring i de gamla kvarteren fyller en med både glädje och förundran. Hur var det möjligt att skapa detta. Redan på romartiden var Tavira en viktig stad. Som väl är så har det ”gamla” bevarats vilket skapar en speciell atmosfär. Vi tog oss upp på den moriska borgens mur och kunde se ner på de arabiska kvarteren med hustak formade som pyramider. Härifrån såg vi också några av stadens 21 kyrkor. Överst på höjden tronar kyrkan Santa Maria Do Castelo med sitt enormt vackra klocktorn. På den här platsen låg tidigare Algarves största moské.

Den gamla bron ledde oss in i smala kullerstenslagda gränder med små butiker och uteserveringar. Vackra dörrar och utsirade balkonger med prunkande växter ramade in de smala gatorna. Bouganvillan bredde ut sig från ena husets sida över till huset på andra sidan av gatan. Att få gå här och uppleva allt detta vackra ger en känsla av förnöjsamhet och glädje. 

Även en mulen dag kan vara vacker, det fick vi bevis på när vi besökte den lilla byn Fabrica. Vi fick tipset om platsen av en holländsk äldre dam som vi hade turen att träffa på en uteservering i Candela på nyårsdagen. Även med henne fick vi ett tänkvärt samtal som gör att vi kommer att komma ihåg henne från vår resa här i Portugal. Kvinnan var MS-sjuk och var i behov av sin Permobil för att förflytta sig och sin hund. Hon tillbringar höst och vinter här för att ljuset och värmen ger henne kraft att klara vardagen och leva vidare. Det påverkade också hennes minnesfunktioner på ett positivt sätt. Permobilen hade hon bekostat själv. Hon var väl medveten att hennes liv snabbt kan förändras i och med sjukdomen, men trots detta väljer hon att leva här och nu. Ett tydligt bevis på att det går att uppleva hälsa och livskvalite även om man är svårt sjuk. 

Fabrica är den tystaste plats som vi upplevt på vår resa i höst. Inte ens havet hördes, bara ett stilla vågskvalp från båtarna. De få människorna vi mötte på platsen verkade helt befriade från stressymptom. De satt lugnt och stilla vid strandkanten och väntade på att fiskarna skulle nappa. Gjorde det inte det så finns det att köpa på supermercado. En sådan här plats borde alla få uppleva men förhoppningsvis inte samtidigt.

När vi slitit oss från tystnaden åkte vi vidare till Manta Rota där vi tog en långpromenad på den vidsträckta stranden. Gillar man snäckor så har man kommit till ”rätt plats”. Det var svårt att välja men några stycken får följa med oss hem. Här var också stillsamt men här var vi absolut inte ensamma. Uppe på ställplatsen trängdes hundra husbilar i prydliga rader.

Vi har tillbringat sex veckor i Portugal och det är dags för oss att dra vidare mot Spanien. Så, ”Obrigado Portugal e pela reuniao!” Vi kommer tillbaka!

Fler bilder från Tavira finns här!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s