Regnet stod som spön i backen när vi kom till Alvor camping för en vecka sen. Men nu är vädret helt ok, inget regn och mellan 15-18 grader på dagarna, så nu är det kortärmat som gäller igen. På kvällarna kommer kylan och fukten och då är det gott att krypa in i vårt lilla hem.

Julen 2018 firade vi här på denna camping tillsammans med våra vänner Kim och MaryAnn, som vi träffat i Aveiro några veckor dessförinnan. De är ”långliggare” här och nu har vi den stora glädjen att mötas igen.

Alvor är en gammal fiskestad som fortfarande har behållit sin charm med smala gatstensbelagda gator, små butiker och många små trevliga uteserveringar och restauranger.

Varje dag går vi ner till byn och gör våra inköp hos den lokala slaktaren och till saluhallen där vi kan köpa fräscha, närproducerade grönsaker, frukt och nyfångad fisk.

Det är en fröjd att gå genom byn igen och heja på lokalbefolkningen som kommer ihåg oss. Framför allt blev personal och gäster på det lilla sjukhemmet extra glada över att se oss och Elsa igen. 

Vi hittade den vackra lilla kyrkogården nästan mitt i byn.

Elsa visade respekt genom att sätta sig vid grinden, utan att va kopplad. Frågan är vad som hänt om en katt kommit inom synhåll?

Nere i hamnen sitter ”fiskargubbarna” och arbetar med sina nät precis som förra gången vi var här.  Här nere ligger också stadens simhall. Populärt ställe så det är trångt i banorna. Krav är badmössa, badskor o för damer hel baddräkt. Inga kvinnliga magar får visas upp. Varför herrarnas, ibland svulstiga framdelar, är ok!

Vi hittar nya gator och ställen att utforska varje dag. Vi har ingen brådska utan lever här och nu. Att kunna slå sig ner och njuta av en cappucino eller en öl i solskenet, att njuta av havet och atmosfären, är verkligen hög livskvalité.

Om vi någonsin skulle flytta söderut så är det här vi skulle vilja bo. Här finns en del objekt till salu och vi har fastnat för speciellt ett ”hus” med kakelklädda väggar och med en dörr som sett sina bästa dagar, men som skulle kunna bli väldigt vacker. Vi kan se en viss likhet med grotthusen i Guadix, en port och ett fönster. Givetvis är vi väldigt nyfikna på ifall det finns fler fönster i detta ”townhall”. Det ska vi reda ut någon annan dag.

Här finns en fantastisk strand att vandra på. En dag följde vi den så långt vi kunde och kom till de mest fantastiska klippformationer man kan tänka sig. Klipporna reste sig högt över oss och vi tog oss genom öppningar som havet en gång format.

Eftersom högvattnet var på väg in när vi gick tillbaka, blev vi ordentligt blöta om fötterna.

Men det var det värt. Vilken tur att vi dagen innan fått hemstickade sockar av MaryAnn.

Det kändes att de var stickade med värme och hjärtlighet. Vilket det blev mer av när vi trängde ihop oss i husbilen för en gemensam middag. Man brukar säga att ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”, och det stämmer väldigt väl i detta fallet.

Förutom vårt återseende så hade vi en annan anledning att fira, nämligen vår blogg och antalet visningar. Sen vi startade den i september -18 har vi nu kommit upp i över 30 000 visningar, vilket vi tycker är helt, helt fantastiskt. Då hade vi ändå ett uppehåll i vårt skrivande under tiden februari – september -19. Muito obrigado (stort tack) till alla er som är med oss på vår resa! Speciellt muito obrigado till er som valt att använda ”följa-knappen”.

Just nu tycker vi att det är ganska behagligt att ligga still på samma ställe. Även om vi tar dagen som den kommer så har vissa rutiner infunnit sig, som exempelvis flera besök i simhallen. Vi stannar säkert här  1-2 veckor till innan vi ger oss ut på vägarna igen, då norrut. Lissabon ska vi vara i den 27 feb.