En sommar utan ett besök på Österlen är ingen riktig sommar. Så när värmen och solen äntligen kom packade vi husbilen och åkte söderut med sikte mot Ystad.

Vi parkerade i Vitemölla strax utanför Kivik, för att stanna en natt. Men efter fem nätter är vi fortfarande kvar. Ystad ligger kvar till en annan gång.

Vi står på en parkering precis vid havet och stranden. Vi kan följa solen från det den stiger upp ur havet i Hanöbukten tills den går ner bakom åsen på den andra sidan.

Frukosten intar vi i morgonsolen då vi samtidigt på nära håll kan följa den stolta svan-pappan o mamman som vaktar sina duniga ungar. Det gäller att hålla ett behörigt avstånd har vi förstått.

Österlen bjuder på sig självt med sin vackra utsikt och natur. Inte konstigt att konstnärer samlas här, motiven är otaliga och skiftar från dag till dag beroende av vädret.

Det har inte varit svårt att hålla det fysiska avståndet här eftersom stranden sträcker sig ända upp till Åhus.

Även de sociala kontakten fungerar utmärkt på 1,5 m håll. Vi har träffat flera trevliga människor, både ortsbor och ”resande-folk”, som berikat vår vistelse här. (Anita o Lasse i GYGxxx, vi möts i syden, eller?).

Mötet mellan människor gör något med oss oavsett om det är ett positivt eller negativt möte. Det väcker en massa känslor och minnen och kan aldrig ersättas av digital kommunikation.

Häromdagen besökte vi den berömda ”Sillaluckan” inne i Kivik. Här kan man bland annat avnjuta härligt stekt stömming med potatismos och lingon.

Vid bordet bredvid satt Tuva och Mathilda, två 18-åriga tjejer, och diskuterade begreppet ”simp”. Det gick inte att undgå att höra vad de sa, vilket gjorde att vi blandade oss i deras diskussion. Det ena ledde till det andra och vi satt där länge och pratade om både det ena och andra. Det visade sig vara två kloka och positiva ungdomar med framtidstro och vilja att göra vår värld bättre. De var också intresserade av hur vi tänkte och vad vi drömde om när vi var unga. När vi skildes åt bad vi dem att hälsa till sina föräldrar att de ska vara stolta över sina kloka döttrar.

Två dagar senare, på vår kvälls-promenad genom Vitemölla, hör vi glada skratt från två tonårsflickor.

Återigen möttes vi! Nu fick vi glädjen att träffa mamma och pappa till en av tjejerna. Pappa berättade att flickorna tyckte att de haft ett givande möte och samtal med ett äldre par (vi). På det sättet fick vi bekräftelse på att vår upplevelse var ömsesidig.

Under samma promenad fick vi ett trevligt samtal med Einar, en betydligt äldre gentleman i 85-årsåldern. Han satt på bänken utanför sitt gamla korsvirkeshus och filosoferade.

Efter en stunds pratande ute vid gatan, bjöd han in oss för att visa sin vackra trädgård. Här kan man prata om ”gröna fingrar” och en spännande livshistoria.

Även han, liksom tjejerna, hade en framtidstro, Einar har bestämt sig för att bli 104 år gammal!

Eftersom Einar också säljer honung, fick vi en orsak att återkomma dan efter. Även denna gång blev det ett härligt samtal över ett glas kallt, vitt vin.

Två helt spontana möten har gjort vårt besök här betydligt rikare. Oavsett om man är 18 eller 85 år så finns det mycket man kan prata om. Det gäller att ta sig tid att stanna upp. ”Byta ett ord eller två gör det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så” (Hjalmar Gullberg). Tack Tuva, Matilda och Einar för att ni tog er tid!

Eva och Lars-Olof

P.S. Aldrig för sent att lära sig något nytt. Vi har lärt oss vad ”simp” står för i ungdomars värld. Vill du också lära dig? Googla!!