Innan vi lämnade ”Världens ände” vid Torhamn udde blev det ett besök på Torhamns konshantsverksförening. Här lämnade vi farmors gamla spinnrock. Det kändes bra eftersom här får den en chans att leva vidare.

En stund senare gick vi på historisk dansk mark, närmare bestämt i Kristianopel. Den danske kungen Kristian grundade fästningen på tidigt 1600-tal för att hålla stånd mot den elake fienden i norr, Sverige.

Tack och lov såg Gustav II Adolf till att Blekinge blev svenskt igen vid freden i Brömsebro 1645.

Mer historia fick vi uppleva när vi kom till Ekenäs Gästhamn som erbjuder en ställplats.

Från början av 1700-talet fanns här endast ett torp. Vid mitten av 1800-talet utvecklades platsen till en viktig hamn med båtvarv och ångbåttrafik som gick mellan fastlandet och Öland. Flera affärer och bryggerier byggdes. Människor i bygden runt omkring åkte hit till ”staden” när de behövde förse sig med varor.

Nu vilar lugnet över Ekenäs. De gamla husen ligger tätt och det som märks av historien är de vackra grindarna utåt bygatan. Alla är inte lika ståtliga men än då vackra på sitt sätt. Hur många har inte passerat igenom dessa grindar?

Tiderna har förändrats sedan denna ”stads” storhetstid. Bara tanken att det på 2020- talet skulle finnas en speciell plats här för rullande hus kunde inte existerat hos de som levde här då. Att spekulera i hur det kommer att se ut i framtiden lägger vi ingen energi på. Det bästa är att leva här och nu.

Vi hoppas att sälarna får finns kvar att beskådas för någon annan än oss i framtiden. / Eva o LO