Efter tre veckor på Sicilien har vi nu tagit oss tillbaka till fastlandet. Men innan vi äntrade färjan i Messina gjorde vi ett stopp vid Capo Peloro. Ingen speciellt utmärkt plats men ändå speciell. Varför? Jo, då kommer vi till Sicilens flagga.

Precis som hemma i Sverige där alla landskap har sin egen flagga, har också Sicilien sin.

Färgerna rött och gult är traditionellt Italiens färger. Flaggan har i centrum ett Medusa-huvud med ett hår av slingrande ormar och tre veteax.

Dessutom en triskele, tre böjda ben och fötter, en forntida symbol och återfinns på grekiska mynt från Syrakusa.

Benen pekar också mot de tre hav som omger ön, Medelhavet i söder, Tyrrenska havet i norr och Joniska havet i öst.

Vad har då vår resa att göra med denna flagga? Jo, fötterna representerar Siciliens tre yttersta punkter. I söder ligger Passero.

På Siciliens västligaste punkt ligger Lilibeo.

I nordost, strax norr om Messina, ligger Peloro. Inte det minsta som visar platsens betydelse, om man inte räknar in den höga telemasten.

Troligtvis har inte att alla öns invånare, närmare 5 miljoner, besökt dessa tre platser, men vi har varit där.

Men nu har vi efter 20 dagar lämnat Sicilien bakom oss.

Vi kan bara konstatera, 5 miljoner invånare på en yta stort som Småland (ca 750000), sätter sina spår i trafiken. På många ställen trångt och bökigt. Det gäller minsann att vara på sin vakt hela tiden ute i trafiken.

De senaste dagarna har vi följt Italiens södra kust utmed dess ”stövel” och nästan bort till ”stövelklacken”

Det som slog oss var att naturen var så grön här, till skillnad dagarna innan när det var torrt och utbränd. I det torra landskapet såg vi mest olivodlingar utmed vägen.

Här var det betydligt roligare att färdas, odlingar med clementiner/mandariner, päron, granatäpple, vinstockar m.m avlöste varandra. Vi såg även både skördade och oskördade vetefält som lyste gula.

En oplanerad händelse gjorde att vi fick göra en övernattning på en ställplats som vi inte hade räknat med. Tidigare under vår vistelse på Sicilien skedde en närkontakt mellan asfalten och ena bakskärmen, (inga mer kommentarer kring denna händelse). Efter lite jobb trodde vi att vi hade kontroll på läget, men det visade sig vara fel. Plötsligt, på en motorväg, lossnade den helt. Tack vare elkablar så hängde den kvar. Där stod vi utan lampor höger bak. Ingen bra känsla att stå på en 130 km motorväg.

Vid kontakt med Assistansbolaget fick vi rådet att ta oss till närmaste verkstad, en fredag eftermiddag efter kl 16!!! Vi tog oss av motorvägen efter en mil, och till en verkstad som naturligtvis var stängd till måndag morgon. Bara att förbereda sig på en helg i stillhet.

Närmaste ställplats blev vår räddning. Tur i oturen för oss, ställplatschefen visade sig också vara en duktig mekaniker och erbjöd sig direkt att fixa till skärmen, den sitter säkert på plats och alla lampor funkar åter.

Dagen efter kunde vi fortsätta och ställa in navigatorn mot den verkliga ”stövelklacken”.

Nu står vi på en liten camping, Agricamppegio Torre Sabea, ca 4 mil från Leuca. Här blir vi några dagar för att njuta av solen och värmen. Vi är väl medvetna om att svalare väder väntar när vi kör norr ut.

Vår resväg senaste veckan: