Så har vi efter exakt 8 veckor ute på resa, kommit hem till ett ”döstädat”, alltså ett städat hem. Även om temperaturen i södra Italien fortfarande är hög, här några grader över noll, och absolut ingen sol synlig, så känns det skönt att åter vara tillbaka. Visserligen var huset lite nerkylt, men med fyr i köksspisen och kakelugnen, så tog det inte lång tid innan värmen steg.

Så, dags för en liten sammanfattning av vårt ”Giro d’Italia”. Många gånger målar man upp en bild med förväntningar inför en resa till ett nytt resmål. Italien är ”citronernas land” med massor av lysande citronlundar. Dessvärre var vi inte i fas med naturen, lundar med citronträd såg vi, citroner fanns, men inte gula utan små och gröna.

Vi hade också tänkt att få uppleva de små byarna som klättrar på höjder och med gamla gubbar som sitter vid torgen och diskuterar dagens problem. På våra tidigare resor har vi haft som vana att ta de mindre vägarna för att på så sätt komma in i de små byarna och på så sätt se lite mer av ”vardagslivet”. Tyvärr blev det inte så den här gången. I många fall smala och mindre bra vägar gjorde det svårt för oss att komma nära sådana ställen. Vi upplevde vid flera tillfällen att vår husbil, 7.45 m lång, var för stor och fick därför ändra vår uppfattning om betalvägar.

På vägen söder ut längs västra kusten slogs vi av allt skräp som låg slängt ut med vägarna. Inte blev det bättre när vi kom över till Sicilien. Parkeringsfickor är tydligen avsedda som soptippar. Usch, hur kan man bara. Till saken hör att Italien ligger i topp inom EU när det gäller återanvändning av sopor, (???) enligt officiell statistik. Vi i Sverige ligger inte ens över medel, vi har tydligen en hel del att lära av Italien, hur märkligt det än låter.

Tack och lov, när vi på tillbakavägen åkte östra sidan upp, upplevde vi något helt annorlunda. Från Vieste och norrut var det rent och välstädat.

Vägarna, speciellt i södra delen, har mycket att önska, speciellt när man väljer betalfria vägar. Troligen har man utgått från landets stolthet, Fiatbilen och dess storlek. Trångt och bökigt, en anledning till att vi inte kom in i mindre byar och städer. Ibland fick vi tänka till, ”kommer det här att gå?”. Men även här, på östra sidan blev vägstandarden betydligt mycket bättre.

På många ställen dåliga vägar, men fort går det ändå. Det där med hastighetsskyltar blev vi inte kloka på. Stod det 50 så gick det ändå minst 75-80. Bara att följa strömmen och hålla samma tempo. I Palermo höll vi oss utanför de centrala delarna men ändå ganska trångt.

Vi blev också vana vid att de som vill ut på vägen men som ska lämna företräde, oftast kör en halvmeter eller mer jämfört med här hemma innan de stannar och väntar på sin tur. Det gäller att visa, ”här kommer jag”. Och vid rödljus, där gäller att inte va en sekund för sen när det slår över till grönt, för att slippa tutande från kön bakom.

Miljözoner finns det gott om i Italien. När vi närmade oss en stad var vårt problem att se skyltarna med ZTL och den tilläggstext som fanns under. Garmin, vår navigator, larmade om miljözon men inte var.

Nu hittade vi en lösning, finns säkert fler. Genom att med mobilen googla på t.ex. ”ztl milano google maps” fick vi upp dels kartbild på området där ztl gäller men också var kameror är uppsatta.

Något som gjorde oss lite bekymrade i början, var gasoltankning. Vi har två ”fasta” flaskor och när vi uppe i Pisa behövde tanka så blev det lite problem. Första stationen stängd på grund av siesta. Andra stationen vägrade, ”inte köksgasol”. Tredje försök också nobben, siesta. Först på fjärde försöket fick vi tanka. Sen lärde vi oss att i Italien är det personal som sköter gasoltankning. Helt ok för oss! Bara att köra intill, plocka fram adapter och sen titta på. Det kan man kalla service!

Nu kanske någon läsare tänker, ”var det bara jobbigt?” Nej då, vi har upplevt mycket under de här åtta veckorna. Vi har fått se en glimt av Cinque Terre, vi har med egna ögon sett att tornet i Pisa verkligen lutar (inte fejkat med Photoshop),

… och vi har fått uppleva det mäktigt stora Colleseum. På alla de här tre platserna var vi absolut inte ensamma, massor av andra turister.

Men det är nog de mindre platserna i södra Italien som vi kommer att minnas länge. Den lilla staden Taormina med sina små gränder högt uppe över havet var en upplevelse.

Så också den grekiska Tempelstaden,

… och den fantastiskt stora marmorklippan, den ”turkiska trappan”, på västra sidan av Sicilien.

På ”stövelklacken” kunde vi njuta av alla Trullihus i Aberobello. Där var vi minsann inte ensamma, mängder av turister.

När vi några dagar senare kom till staden Vieste var det helt annorlunda. Där kände vi oss nästan som de enda turisterna. En liten stad väl värd ett besök.

Vårt ”Giro d’Italia” tog exakt 8 veckor, och via Trelleborg – Rostock på ut- och hemresan körde vi total 765 mil. Bränsleförbrukningen blev 0,96 l/ mil, (ja vi vet, helt ointressant uppgift för många, men inte för oss).

Under resan övernattande vi 22 nätter på campingar, 16 nätter på betalställplatser samt 17 nätter på gratis ställplatser/parkeringar. Campingarna hittade vi via ACSI, de flesta ställplatserna via Park4Night och någon från Campercontact.

Våra övernattningar finns inlagda i vår blogg med liten beskrivning och position via Google Maps. Kanske någon kan få hjälp av detta.

Även om den bild som vi hade målat upp av Italien, inte blev som vi hade tänkt oss, har vi många trevliga upplevelser från ”citronernas land”. Det finns säkert någon läsare som tycker att vi har varit väl negativa, men som tur är vi olika.

Blir det fler resor till Italien för vår del? Säkert, men troligen då i norra delen. Ska vi längre ner blir det östra sidan ner mot ”stövelklacken”. Som vi redan skrivit, den delen är vacker.

Men nu är vår husbil rentvättad och står inkörd på logen i skydd för vädrets makter. Nu hoppas vi att verkstaden får tag i de delar som måste ersättas efter däckexplossionen utmed autobahn. Det behövs tyvärr lite mer än nya skärmar. Vi hoppas att husbilen är klar för nya äventyr i slutet av januari eller början av februari. Bara vänta och se.

Så till alla er som följt oss under vårt ”Giro d’Italia”, tack för att ni tagit er tid. En blogg gör sig inte självt och vi sätter stort värde på alla hejarop och positiva kommentarer som vi får till oss. Trevlig Jul till er alla oavsett var ni befinner er i världen. Vi hoppas ni hänger med oss på nästa resa!! /Eva och Lars-Olof