Santa Pola, många svenskars favorit.

Många svenska husbilsfarare har Camping Bahia de Santa Pola som ett favoritställe och återkommer hit år efter år. Vill man ha en plats så gäller det att boka långt i förväg.

Vi åkte hit för att träffa Janne och Birgitta från Värmdö. Vänner som vi fått via våra resor. Men givetvis så var vi också lite nyfikna på vad det är som lockar så många Skandinaver hit.

Dags för ett kärt återseende!

Vi ringde ett par dagar innan för att kolla tillgängligheten, men fick till svar att det var fullbelagt långt in i mars. Janne (som var på plats) lyckades dock hitta en ledig plats där vi kunde stå upp till sju nätter.

Camping Bahia de Santa Pola är väldigt stor, ca 450 platser. En del större och en del mindre och i olika terrasser. Service byggnaderna är rena och fräscha och här finns en uppvärmd simbassäng under tak som säkert lockar många. Så med andra ord en väldigt hög standard. På minussidan är att där vi låg var det trångt, många träd och trädgrenar att hålla koll på!

Vackra träd men ack så nära husbilen.
Det gick att komma in utan närkontakt med något.
För att komma in fick vi backa in från huvudgatan. Med trädgrenar på båda sidor inte helt enkelt. Många var de som sträckte på halsarna, väntade säkert på något.

Vi är efter detta besök en erfarenhet rikare och förstår varför så många vill vara här. Vi lämnar gärna komfortzonen och väljer enklare och mindre ställen. Men i det här fallet var mötet med Janne och Birgitta det viktigaste. Det är två och halvt år sedan vi senast sågs (då på Split camping i Kroatien), så det var verkligen härligt att se dem igen. Av någon konstig anledning så har de inte åldrats alls, lika pigga och alerta som tidigare.

Palmparken är en lite oas!
Givetvis så finns det en strandpromenad och småbåtshamn här.
Vi besökte den första lokala marknaden på den här resan. Alltid roligt att strosa runt och titta på allt möjligt. Här var det mest kläder, men även en del frukt och grönsaksstånd.
Vi passade på att fylla på vårt grönsakslager till en liten kostnad.
Märks att vi är i Spanien.
Undrar vad som händer med det som de inte säljer!

Efter två dygn ”lirkade” vi oss ut från vår plats och satte kurs mot Los Alcasares, för ännu ett efterlängtat möte. Det ligger endast sex mil bort så det gick fort att ta oss dit.

Här i Los Alcasares befinner sig Nina och Carl som vi träffade 2019 på en uteservering nere vid strandpromenaden. Vi letade efter ett ledigt bord och de erbjöd oss deras, för de skulle ändå gå. Så blev det inte, de satt kvar eftersom vi ”klickade” och hade mycket att prata om. På den vägen är det och vi har därefter träffats här, i Portugal och på hemmaplan.

Första dagen hade vi lyxen att sätta oss vid dukat bord hos Nina och Carl. Middag och färska, närodlade jordgubbar med grädde .
Kvällen efter blev det en god fiskmiddag på ställplatsens restaurang.

Även denna ort är populär så det är inte det lättaste att hitta en plats. Men vi hade tur och fick en natt på ställplatsen Area Narejos, sen var det fullt. Så därefter blev det fricamping på parkeringen direkt utanför ställplatsen. Inte ensamma utan tillsammans med mängder av husbilar, utspridda på alla parkeringar.

När ställplatsen inte hade plats för oss blev parkeringen vårt stopp. I stort sett alla parkeringar var ockuperade av husbilar.
Dags för lite smått och gott!
Bakom parkeringen gott om grönytor för hundar, lite längre bort även en hundrastgård.
Det fick bli ett stopp utmed strandpromenaden för vätskekontroll!

Om det inte varit för Nina och Carl så hade vi inte åkt hit fler gånger. Här finns nämligen en liten flygplats alldeles alldeles i närheten som utbildar piloter. Så ljudet av flygplan som startar och landar återkommer regelbundet. Absolut inget som vi åkte till Spanien för att uppleva.

Efter några nätters fricamping på parkeringen var det dags att dra. Dels för att förflytta oss längre söderut men också tömma och tanka vatten.

Klimatet här är perfekt för  för frukt och grönsaksodling både i plasttält och på friland.

I byn Palomares hittade vi en nyöppnad ställplats och kunde ställa upp för natten. Men när vi började kolla in var vi var kom vi fram till att vi tidigare stått på campingen Taiga Almeria Playa, som ligger några hundra meter bort. Eftersom vi egentligen letat efter en camping för att stå still några nätter så ringde vi för att höra oss för om plats. Som tidigare försök under resan, allt fullt, även morgondagen.

Skam den som ger sig, vid kvällspromenaden gick vi in till receptionen och ställde frågan om ledig plats. Inte i natt men i morgon blev svaret. Eftersom vi tyckte det var ok, fick vi en karta för att välja plats. Samtidigt än en gång, i natt är det fullt. Ok, med kartan i handen kunde vi snabbt konstatera att det var flera platser att välja på, och den plats vi valde hade ingen gäst den natten, den stod tom när vi tidigt checkade in morgonen efter. Men fullt var det på campingen, allt enligt personalen. De kanske tyckte att de gjort dagens uppsatta beting med incheckningar och sen satt ”lapp på luckan”. Märklig tyckte vi i alla fall.

Här blir vi nu i några dagar för att njuta av fint väder, men också städa och tvätta. Så en ganska skön vardag.

Även Elsa och Doriz njuter av solen.
Stranden utmed havet är full med flera hundra husbilar, man kan undra vad lokalbefolkningen tänker.
Det är väldigt många husbilar vart vi än kommer. Att behöva leta efter plats har vi aldrig varit med om tidigare på våra resor. Här på denna beachen stod hundratals bilar, men ingen svensk.


En spansk campare som samtidigt försökte sälja lite ting tyckte också att det är många husbilar. Samtidigt så är det ok från myndigheterna och risken att bli bortkörda är liten. Men någon kontakt med det lokala samhället finns inte.

Här kommer vi att stå fram till på söndag. Då drar vi vidare söder ut. Framåt nästa helg är vi på väg in i Portugal där vi har fler vänner vi hoppas vi kan träffa.

Vår resväg den senaste veckan, från Peniscola, Santa Pola, Los Alcázares hit till Palomares:

5 reaktioner på ”Santa Pola, många svenskars favorit.

  1. Hej, allltid lika kul att följa era resor. Nu är ni i närheten av vår och många andra svenskars övervintring på Camping Playa de Mazarron i Bolnuevo. Hälsningar Kenny och Eva

    Gilla

Lämna ett svar till kennybergqvist Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.