Förra inlägget slutade med en övernattning vid en ”turistanläggning”. Egentligen hade vi tänkt stanna vid en bensinstation, ca 35 km söder om Karlovac, den kände vi till sen tidigare. Allt var frid och fröjd, mörkret infann sig och vi boade in oss.

Vi var ensamma från början men så stannade en annan husbilsägare för att rasta sin hund. Han kunde på knagglig engelska upplysa oss om att polisen gör tidiga kontroller varje morgon, och kör bort alla med husbil. Om det blev böter visste han inte.

Vi fick även av personalen på bensinstationen veta att så är det, kl 7 kommer de varje morgon! Så vi hade två val. Antingen stiga upp i ottan och köra, eller hitta ett annat ställe. Vi valde det senare, och genom Google Maps hittade vi någon form av ”turistanläggning” bara någon kilometer från platsen vi stod på.

En liten smal grusväg ledde oss nerför en lång backe till ett hus nere vid en liten flod. Det var mörkt och sent, klockan var närmare 10 när vi knackade på för att fråga om det var ok att stå på deras parkering. Vi blev förvånade att de över huvud taget öppnade. Inga problem och vi fick även frågan om vi behövde tillgång till toalett. Här pratar vi om gästfrihet!

Förklaringen fick vi morgonen efter när vi vaknade och såg omgivningen. Av en slump hade vi hamnat hos ett par som driver ett litet bed and breakfast, Rooms S&I Korana. Huset ligger fantastiskt vackert med en liten flod precis nedanför. (Google Maps)

Vi blev inbjudna och fick en liten rundvandring i det gamla huset som de måste  lagt ner väldigt mycket tid och arbete på.

Att få möta såna godhjärtade människor i dessa dystra tider inger hopp för mänskligheten. Den känslan följde oss hela dagen och det var lätt att köra vidare.

Efter två dagar och en övernattning hade vi tagit oss igenom Slovenien och Österrike och kommit in i södra Tyskland.

Vi behövde tömma och tanka vatten och valde att övernatta i Burglengenfeld. En gratis ställplats som vi också använde på vägen ner till Kroatien.

Vi visste också att här i byn finns väldigt goda pizzor att köpa. Vi hade från början tänkt ta med oss pizzorna hem till husbilen, men det var inga problem att ta med hundarna in i restaurangen så vi satt oss ner vid ett bord. Efter besöket var det två väldigt mätta gäster som lämnade pizzerian, dessutom med 1 1/2 pizza i kartong.

Varför?? Jo, vi hade beställt två olika pizzor, men in fick vi två av samma sort, och av en sådan storlek att tallriken inte syntes. För oss spelade det egentligen ingen roll. Samtidigt tänkte vi att vi av misstag fått någon annans beställning, så därför tillkallade vi personalen.

Tjejen som kom (verkade göra första dagen på jobbet) bad flera gånger om ursäkt och erbjöd oss en ny. Men vi kände att det räckte, vi klarade oss. Dock kom samma personal tillbaka efter en stund, med en nybakad pizza av den sort vi från början beställt.

Chefen insisterade verkligen på att vi skulle ta med oss den hem. Som tur var så var det väldigt goda pizzor, men nu dröjer det nog innan vi vill äta pizza igen. Även denna händelse visar på människors godhet.

Inför femte dagen på autobahn behövde vi och våra hundar lite återhämtning. En bättre plats än Naturparkzentrum Hoher Fläming är svårt att hitta. Av en slump hittade vi också det här stället på resan ner till Kroatien. Bara 5 km från autobahn men ändå en helt annan värld.

Sen en vecka tillbaka är vi nu hemma på Ringsholm igen. Dagarna fyller vi med att räfsa löv, vinterbona huset och elda för att få upp värmen igen. Nu är det minsann inga kortbyxor som gäller.

Givetvis så har vi hunnit träffa barnbarnen också, vilket ger extra värme och energi i kroppen.

Just nu har vi inga nya resplaner men de kommer tids nog, då tar vi upp skrivandet igen.

Våra äventyr är inte så vidlyftiga utan handlar mer om vårt vardagsliv på resande fot. För oss är det tillräckligt och vi sätter stort värde på Er som vill ta del av dem genom att följa vår blogg. Vi hoppas Ni är med oss även på nästa resa. På återseende/Eva och Lars-Olof.