Att möta våren i Alsace-området väcker alla sinnen till liv. För oss är det fjärde gången vi reser genom detta berömda vinområde, men första gången vid den här årstiden. Nu var det också dags för oss att vila upp lite efter ganska många mil på vägarna de senaste dagarna.

Eguisheim blev det självklara målet även den här gången. Byn, eller den lilla staden, räknas som en av Frankrikes vackraste byar och är känd för sina vackra, färgglada korsvirkeshus, kullerstensgator och sina storkar som bor högt upp på taken.

Husen är byggda i cirklar kring stadens lilla kärna. Detta för att husen under medeltiden inte bara fungerade som bostäder, utan också som skydd mot fiender. Har man börjat gå på en av ringvägarna så får man fortsätta gå runt. Bara små trånga passager leder till nästa ”ring”. Husen är helt släta på baksidan, inga fönster eller dörrar, för att ingen skulle kunna ta sig in den vägen. Däremot är framsidan desto vackrare med sina utsmyckad balkonger.

Vid våra tidigare besök har vi stått vid en vingård,  Les Décadrés, precis utanför den gamla stadskärnan. Så även denna gången.

Här är ordnat med 8 platser för husbilar, nästan som en ställplats. Men det gäller att komma tidigt för att få en plats, vi lyckades även denna gång. Det kostar inget att stå här, men i slutändan blir det ändå en kostnad.

Dagen efter fortsatte vi in till Colmar, som även kallas ”Lilla Venedig” på grund av sina färgglada hus och kanaler. Vi var inte ensamma turister denna dag, så det tog lite tid att hitta en parkering att stå på.

Och visst, Colmar är vackert, men efter några timmar var det inte bara korsvirkeshusens bjälkar som gick i kors, utan även våra ögon. Och visst, husen längs kanalen är vackra men gondolerna i portugisiska Aveiro är betydligt vackrare att skåda (tycker vi). Men nu har vi ändå varit här och upplevt Colmar.

Efter detta så sökte vi oss till lugnet några mil norrut och övernattade vid vingården Domaine Edelweiss i utkanten av den lilla byn Scherwiller.

Genom byn Scherwiller rinner stiłla en liten å. Utmed den finns ett stort antal trappor ner till vattnet. Alla gjorda för att kvinnorna skulle kunna ”byka sin tvätt”.

Från denna stilla och fridfulla idyll hade vi ytterligare två dagars körning upp till Rostock. Hela vägen med ljuvligt väder och vackra vyer.

Väl uppe i Rostock bröt vi en tradition. Vi har haft som vana, eller ovana, att sista natten på kontinenten övernatta vid Hanse Center, ett stort köpcenter utanför Rostock. Men, efter sedvanligt besök på Border Shop, körde vi bara någon kilometer ner till Parkplatz Zur Warnow. Här hade vi vacker utsikt över vattnet och vaknade till dunket av en stor pråm som skulle längre in.

Så, efter 11 veckor, kunde vi svänga ner på  grusvägen till vårt älskade chateaux Ringsholm. Lika skönt att se varje gång vi kommer hem, även om vi också vet att nu väntar en hel del jobb.

Nu väntar en sommar på hemmaplan. I början av september är vi säkert på gång igen. Vi hoppas att vi genom bloggen bidraget med lite restips, inte bara genom den här resan utan även tidigare resor vi skrivit om. Vi är inga proffs på att skriva men vi gör så gott vi kan. Trevlig sommar!!

En liten sammanfattning. Under den här resan har vi kört ca 870 mil och nästan alla dessa på betalfria vägar. Det blev ca 10€ i motorvägsavgifter, det får väl anses vara ok. Det tar kanske lite längre tid men samtidigt upplever vi att vi hinner se mer av områdena vi passerar. Dessutom träffar vi ofta många trevliga människor.

Själva resan ner till Alvor och hem tog oss 32-33 övernattningar. Av dessa har vi stått på tre betalplatser och betalat ungefär 25€ totalt. Får väl också anses som ok, eller? Övriga nätter på fina platser som vi hittat via Park4Night. En del ordnade ställplatser med el och vatten, andra helt utan service. Men alla gratis, och vi har känt oss trygga.