Vår sista dag i Bolnuevo var solig men blåsig. Vi passade på att vandra utmed stranden västerut några kilometer och fick njuta av fantastiska vyer som vi sent kommer att glömma.

Efter 7 dagar på ett och samma ställe, rekord för oss, packade vi ihop och drog vidare. Vi körde småvägar utmed kusten och hamnade efter ca 18 mil på en ställplats i Agua Marga, (mer info) där vi visste att Nina och Calle fanns. Platsen var verkligen en kontrast till campingen i Bolnuevo. Folktomt i byn och det mesta igenbommat. Men nere på beachen såg vi en rad med klippgrottor som gjorde oss nyfikna. Så vi tog oss upp och undersökte dem närmare. Kanske de hade använts som bostad långt tillbaka i tiden. Osökt kom vi att tänka på familjen Flinta, kanske hade de en semesterlägenhet här!

Den här delen som vi nu befinner oss i är den del som har det varmaste klimatet över vintern utmed den spanska kusten, samtidigt också väldigt torrt. Det är inte mycket som växer på bergen, det är kalt, torrt och kargt, men ändå vackert på något sätt. Faktiskt lite svårt att förstå att vi fortfarande är i Europa.

Det blåser friska vindar nere vid havet och klipporna är som ett månlandskap.

Vi har funderat över varför vi sett väldigt lite boskap utmed vår resväg. Men på vår väg ner till havet mötte vi några får som tittade misstänksamt på oss.

Sen dök det upp fler får.

Sen ännu fler och slutade med en hel flock får på säkert flera hundra.

Och hela flocken styrdes åt samma håll av en ensam herde och hans vallhund som kunde sitt jobb. Elsa satt sig ner och bara tittade på det som utspelade sig bara några meter framför henne. Hon gjorde inga försök att delta, hon förstod säkert att det inte var läge att lägga sig i vallhundens jobb. Fåren brydde sig inte heller om henne, såg henne säkert som en tröttsam turist-hund.

Det märks att hösten börjar närma sig även här. Vi vaknade till en blåsig och mulen dag. Jeansen och tröjan har fått plockas fram för första gången på en månad. Kvällarna är mörkare och kyligare och vi håller oss uppdaterade om de stormar som förväntas komma in. Men en utflykt till San Jose blev av. Byn är den by som ligger så långt sydost som man kan komma på det spanska fastlandet. Vi åkte vidare till ”Vilda Västernbyn” Albaricoques, (mer info) som vi även besökte på vår förra resa. Helt ny ställplats i utkanten av byn, 10 E.

Här har flera europeiska westernfilmer spelats in eftersom landskapet är så passande. Eller var passande. Om man ser utöver landskapet idag så finns här nu enorma platstält som döljer grönsaksodlingar. Säkert odlas tomater och paprika som exporterad hem till oss i Sverige. Egentligen ingen vacker syn men här utnyttjas marken och klimatet och ger folket en inkomst.

Utanför västernbyn såg vi en ”kåkstad” som säkert är boplats för många grönsaksarbetare. Här finns säkert inget kollektivavtal påskrivet🤔

Idag fredag lyser solen åter från en klarblå himmel, shortsen på och bara att njuta. Men i morgon, lördag, ska vi dra vidare. Nu mot södra sidan av Sierra Nevada och med en vingård vid Fuente Victoria, (mer info) som mål. Gratis ställplats och möjlighet att ”tanka” från ekfat. Därefter en sväng den andra sidan av Sierra Nevada och staden Guadix. Den staden är berömd för sina grottbostäder. På tisdag väntar Granada och det fantastiska Alhambra. Mer om detta i nästa inlägg.

Vår resväg de senaste två veckorna.