När vi lämnade ställplatsen Los Narejos i Los Alcazares hade vi siktet inställt på Camping Playa de Mazarron, (mer info) vid den lilla byn Bolnuevo där vi i förväg hade en plats reserverad. Vi hade hört att det skulle vara en fin camping med en vacker omgivning. Vägen dit var först relativt stor men blev efterhand allt mindre och slingrande. I den här delen av landet råder stäppklimat, torrt, trädlöst och regnfattigt och med en medeltemperatur på 20-21 grader vilket syntes på en del av odlingarna där träden såg uttorkade och ledsna ut.

Trots att campingen här i Bolnuevo är stor, mer än 450 platser, så känns den inte så stor. Den är indelad i sektioner med välskötta, figurklippta träd, blommor och grönområden. Många svenskar är riktiga ”långliggare” här och återkommer varje år. Här finns till och med en ”svenskgata” men den byter plats mellan åren. Även om vi hade fått en anvisad plats så hade vi möjlighet att byta, vilket vi gjorde och ligger nu nära havet.

Det är bara att gå ut genom grinden så är vi på Playa de Bolnuevo, en lång (1,5 km) och bred sandstrand med flera små lokala restauranger utmed strandpromenaden och den lokala bygatan. Här finns också en playa för våra kära fyrfotningar, vilket är mycket uppskattat.

Mot slutet av byn har vind och vatten format enorma konstverk (Erosiones de Bolnuevo) liknande våra raukar hemma på Gotand. Man blir förundrad över att dessa har funnits här i miljontals år.

Berget Sierra las Moreras reser sig högt och mäktigt i klippans bakgrund. Vi fick ett tips om den vackra utsikten från toppen av ett norskt par (från Bodö) som gjorde turen upp 3 gånger/vecka. De var naturligtvis vana vid att vandra på fjäll. Vi borde klara det åtminstonde en gång, vilket vi också gjorde, även om det tog tid.

Men skam den som ger sig, efter slit och trötta fötter fick vi se den vackra vyn in mot staden Mazarron och ut mot havet som var klarblått och flöt ihop med en nästan lika blå himmel.

Vi var rejält trötta och slitna, men samtidigt stolta över att vi tog oss upp. Flera som vi pratat med här på campingen säger att de tänkt ta sig upp men …

Dan efter blev en dag i lugnt tempo med lite hushållsarbete (städning och tvätt). Inget prat här om en ny tur upp!

För oss som var unga på 60-talet var det säkert många som köade utanför biograferna för att få se ”Kanonerna på Navarone”. En actionfilm av högsta klass som får nutidens rymdfilmer att blekna. Här talar vi om tuffa män som Gregory Peck, Anthony Qvinn och David Niven. Filmen handlar om två tyska kanoner på en ö i Turkiet som allierade kommandosoldater ska spränga. Det mesta av filmen spelades in Turkiet men delar spelades också in just här vid Bateria de Jorel, några mil söder om Cartagena.

Militäranläggningen byggdes på 30-talet för att skydda landet och speciellt då Cartagena med sin viktiga hamn. Idag är militäranläggningen nedlagd men platsen är öppen och gratis att besöka.

Eftersom vägen kunde varit bättre kör alla väldigt sakta och försiktigt. Våra 26 km tog 50 minuter. Det här är egentligen inget speciellt turistmål så inga stora bussar tränger sig fram här. Genom att det går så långsamt så hinner man se de fantastiska panoramavyer som erbjuds när det blå, glittrande Medelhavet skymtar mellan bergstopparna.

Väl uppe så är det en fantastisk vy som är svår att beskriva med ord.

Kanonerna är gigantiska, väger 88 ton, har 17 meter långa kanonrör, sköt projektiler på mer än 1 ton och hade en räckvidd på 32 km. Inga småsaker här!

När vi hade gått runt anläggningen så njöt vi av en fika med hela havet framför oss. Bakom oss på parkeringen satt en ung fransos i sin husbil och arbetade med att designa webbspel. Han hade en utsikt från sin arbetsplats som är svår att slå!

Det har i andra sociala medier framförts att uppgifterna om att delar av filmen ”Kanonerna på Navarone” inte har spelats in här. Oavsett vilket så är denna plats ett intressant resmål, anser vi. Vägen är krokig och smal men kör man försiktigt så går det, eller gick, när vi körde dit.

Camping ”Playa de Mazarron” är som vi skrivit rätt stor, fler än 650 platser. Till alla gästers förtjusning serverades under den veckan vi där under torsdags- o fredagseftermiddag grillade sardiner med sangria, helt gratis. Just nu utomhus men efter jul flyttas festen in och då ska paella serveras. Det är en viss likhet med de spanska turistorterna på 70-talet och deras grisfester. Fast deltagarna här är några årtionden äldre. Hög och glad stämning rådde.

På måndag fortsätter vi vår färd efter en vecka här. Vi ska vidare söderut och ska hamna i området kring staden San Jose. Här är ett ännu torrare klimat och området har använts vid inspelning av europeiska ”vildavästern-filmer”.