För att komma lite snabbare framåt så har vi från San Sebastian valt lite större vägar, dock inga betalvägar. Men som inlandsfolk sökte vi oss ändå ut till kusten för att slå nattläger.

Att vi hamnat på landsbygden blev vi varse när tupparna, som inte var synkroniserade, väckte oss tidigt på morgonen. Istället för att börja gala kring kl sju, då det fortfarande är mörkt här nere, så satt de igång före sex, i otakt.

Ur led i tiden var också kyrkklockorna som aldrig vridits fram till sommartid. Så det blev ingen sovmorgon men en fin morgonpromenad istället.

Nästa stopp, 27 mil längre bort, blev vid en strand utanför Ribadeo. Här har vi varit förut, våren 2020, när vi var på väg hem. Nu är vi på väg bort istället, eller ??? För oss är ju hem där vår husbil står. Säger vi till Elsa ”nu går vi hem” så är det husbilen som gäller, oavsett var den står.

Här i Ribadero går även El Camino leden till Santiago de Compostela, dit vi också är på väg.

Vi åkte dock direkt till Faro de Fisterre, som många anser vara den verkliga ändhållplatsen på vandringsleden. Bortåt finns bara hav, tills man kommer till Nordamerika.

När vi var i St Jean-Pied-de-Port såg vi skylten som visade att det var 790,0 km till målet. Där träffade vi den tyske pilgrimsvandraren som precis skulle påbörja sin vandring. Men vi hann före för att se milstolpen (målstolpen) här i Faro de Fisterre,

Här träffade vi en annan pilgrim, George från Ungern, som just klarat av samma sträcka på 41 vandringsdagar.

Hans syfte var att reflektera över sitt liv och sitt levene, vilket också hade gett resultat. Det var ett givande möte att få ta del av hans tankar. Man kan ju inte annat än att beundra alla dessa pilgrimer som genomför vandringen. Vi tog den lätta vägen, men våra fotsteg finns också här.

Naturligtvis så besökte vi staden Santiago de Compostela, dit pilgrimer har vandrat sen 900-talet. Även idag är det stora torget framför katedralen en samlingsplats för vandrare från alla världens hörn.

Stämningen var glad och de flesta verkade för stunden glömt (eller förträngt) smärtan i fötter och ben efter 80-90 mil.

Den stora mäktiga katedralen börjades byggas redan 1075 på resterna av en annan kyrka där resterna av aposteln Jakobs grav ska finnas. Hit har pilgrimer från hela världen vallfärdat sedan 900-talet. Bland annat har vårt helgon Heliga Birgitta och hennes man varit här på 1300-talet.

Nu är vi också trötta i fötterna efter bara EN dags vandring här i staden. Även om vi inte är speciellt religiösa av oss, känns det stort att ha varit här. För tre år sedan, hösten 2018, var vi också här men lyckades inte hitta en parkeringsplats. Då, efter två timmars sökande, gav vi upp och åkte vidare söder ut. Den här gången hade vi förberett oss lite bättre. Via appen Park4Night står vi nu på en ställplats med gångavstånd (2 km) till centrum. En stor asfalterad parkering men helt ok.

I morgon åker vi vidare och lämnar snart Spanien. Men dess för innan blir det ett stopp vid heta källor för att ”hela” våra trötta kroppar.

Vår resväg den senaste veckan. Totalt har vi nu under 24 dagar färdats 396 mil, bara runt 100 mil kvar tills vi är nere vid Alvor.