Vi fortsatte vår roadtrip öster ut längs den spanska medelhavskusten. Nästa stopp camping Mazarron. Som vanligt valde vi bort den snabbaste vägen utan tog den som gick närmast utmed kusten. Storslagna vyer avlöste varandra.

När vi tidigare passerade Guadix knoppades mandelträden. Utmed vägen som vi nu färdas ser vi träd som står i full blom. Tankarna går till våra egna körsbärsträd därhemma som ska blomma i maj månad.

Här i Mazarron och campingen direkt vid havet har vi varit tidigare. Vi ville uppleva den natursköna miljön ännu en gång och åkte därför tillbaka.

Själva Camping Mazarron är stor med över 660 platser. Ska man vara säker på att få en plats så gäller det att boka långt i förväg. Vi ställde frågan via mail om plats några dagar i förväg och fick bara beskedet att det var fullt och att de inte kunde lova något. Bara att åka dit och hoppas. Nu fick vi en av de sista platserna för den dagen. Nästan längst in på campingen, men för oss var det helt ok.

Vanligtvis så anordnas det många aktiviteter här för gästerna men på grund av coronaläget var alla inställda förutom den dagliga utegympan som var välbesökt. Vi nöjde oss med att titta på.

Här på campingen finns många stamgäster som återkommer år efter år, många från Sverige. Inger och Ronny, från Västerås, tillhör denna grupp och de har en stående plats. Som för många pensionärer så är deras veckoschema fullspäckat. Förutom att spela boule ägnar de sig åt ”steggolf”. En ny aktivitet som vi fick beskrivit för oss. Den tar vi med oss hem till våra egna sommarturister att utöva i vår trädgård.

Vi hade tur och kunde stanna ytterligare en natt och kunde därför fortsätta njuta av allt det vackra omkring oss.

Vill du läsa om vårt förra besök på Camping Mazarron klicka HÄR.

Nästa mål var Cartagena som är och har varit en viktig hamnstad ända sen romartiden ca år 200 f. Kr. och hette då Carthago Nova. Här finns väldigt många spår från romartiden, bland annat en stor teater som i dag är ett stort museum. Klicka HÄR för mer info. Den hade varit spännande att se men vädrets makter ville något annat. Vi åkte därför vidare mot den lilla byn Cabo de Palos och dess fyr som ligger längst ut på udden.

Regnet hade upphört och vi kunde ta oss upp till fyren och sedan vidare på en rundvandring i själva byn.

Parkeringen nedanför fyren, med utsikt över havet, var en vacker och fridfullt plats så här stannade vi över natten.

På nästa övernattningsställe var det inte helt lika fridfullt. Vi tog oss nämligen till en av de två ställplatser i Los Alcazares för att återse våra vänner Nina och Carl.

Los Alcazares är en populär plats för husbilsåkare. Det blev vi varse när båda ställplatserna var helt uppbokade. Den ena har dock en stor grusplan som används i reserv. Där fick vi stå. Tack och lov så slapp vi regn.

Men i närheten ligger också en flygplats där utbildning av piloter sker. Ljudet från starter och landningar var tredje minut störde både oss och Elsa.

Vi fick ändå uppleva en solig dag vid strandpromenaden och en trevlig middag tillsammans med våra vänner senare på kvällen.

Människan har lätt för att vänja sig vid mycket. En natt fick dock räcka för oss och vi drog vidare mot Valencia, ca 25 mil norrut. Här ligger vi nu på Camping Valencia el Saler, ca 8 km söder om själva Valencia. Solen har varit på gott humör så tvätten är avklarad. Några hundra meter härifrån ligger det blå men lite blåsiga havet. Perfekt rastplats för Elsa.

Där borta ser vi hamnen in till Valencia. Staden är så vacker så vårt besök där får bli ett eget inlägg.

Det vi skriver om i vår blogg är inga storslagna händelser, utan ganska vardagliga sådana som skapar vårt äventyr. Positiva kommentarer motiverar oss att fortsätta skriva och dela med oss av det vi ser och upplever. Ibland kommer det också negativa kommentarer som är trista. Bloggen är frivillig att läsa så ett råd till er är att helt enkelt låta bli. Gör något annat som är trevligt.

Vår resväg senaste dagarna: