I vårt första inlägg från den här resan, frågade vi oss om det var värt att gå utanför sin ”komfortzon” och under några månader leva ett ”nomadliv” i en husbil.

Nu efter att ha stått stiłl här i Alvor i tre veckor vet vi att det är det.

Även här, precis som hemma, varierar vädret mer än vanligt. Vi har fått känna av nordanvinden och det gäller att hitta en plats i lä för att njuta av solens värme. Men till skillnad från hemma är det varmt i luften, 17- 18 grader i luften, så kortärmat och barbent går utmärkt för oss nordbor. Portugiserna däremot är vinterklädda och tycker nog vi är optimister.

Nu känns det verkligen som att vi har semester. Vi unnar oss att sova tills vi vaknar på morgonen, och tro det, men det går alldeles utmärkt att somna om igen efter första hundpasset kring 6, halv 7. Varje dag tar vi långa härliga promenader på beachen, runt om i byn och längs floden. Stegmätarens bästa veckoresultat är strax under 100 000 steg. Men det ska vi slå!

Vi umgås med våra vänner Mary Ann och Kim, (som är i stort sett ”fastboende” här på campingen), under enkla förhållande. Att bo i husbil förutsätter att göra det så enkelt som möjligt. Man tager det man haver och det man inte har får grannen ta med sig.

Men undantag finns dock, semledagen. Kim och Mary Ann har tidigare en period bott i Sverige och pratat mycket gott om traditionen med de goda semlorna. Därför har vi under hela resan hit ner haft med oss hembakta, släta bullar i frysen. För säkerhets skull tog vi också med oss mandelmassa och florsocker. Det enda som saknades var den svenska Arlagrädden så i slutändan fick det bli grädde på ”flaska”.

Semlorna kunde därför smakat bättre, tycker vi, men våra vänner blev överraskade och tyckte de var goda. Vi hoppas att vi någon gång i framtiden ska få bjuda dem på ”riktiga” semlor hemma på Ringsholm.

Men såna här tillfällen med många härliga skratt och samtal förgyller vardagen.

Ibland tar vi husbilen och gör små utflykter. Inte så långa sträckor, men tillräckligt för att uppleva nya saker. Det som är bra med att resa vid den här årstiden är att det inte är så många andra turister på stränderna.

En av våra favoritstränder, Praia dos Caneiros, ligger utanför den lilla staden Ferragudo, strax öster om Portomao. Hit åkte vi en solig dag och bara njöt av solen, värmen, havet och stillheten.

På hemvägen från stranden passade vi på att besöka ett krukmakeri som vi besökt tidigare. Den här gången köpte vi ett par stora lerkrukor som ska med hela vägen hem till Sverige. Liknande finns säkert att köpa hemma, men vi vet att dessa är tillverkade i Portugal.

Det blev också några sopptallrikar med de typiska portugisiska sardiner i botten. De passade väldigt bra till potatis/purjolökssoppa som vi åt en riktigt regnig dag.

I stort sett varje dag tar vi en promenad genom byn och ner till hamnen. Givetvis blir det många tillfällen att slå sig ner på en liten uteservering för att äta eller dricka något.

Söndag är det marknad i byn och då passar vi på att handla grönsaker och frukt.

Även här märker vi att allt har blivit dyrare, och lokalbefolkningen säger också att det märks i plånboken. Medelinkomsten här är ca 850 €/månad efter skatt och många behöver ha två jobb för att det ska gå ihop.

Men genom att vi spenderar våra pengar här, på mat, restaurangbesök, frisör, simhallsbesök m.m. hjälper vi till att hålla byn levande. Vi känner oss välkomna här och blir alltid bemötta på ett trevligt sätt. Finns säkert många andra trevliga nya men vi har fastnat för denna fantastiska lilla by. Här känner vi oss verkligen hemma!

En fördel med Camping Alvor för oss hundägare är att det tvärs över gatan finns ett stort grönområde, perfekt för hundrastning. Går man genom området kommer man fram till floden och med utsikt över landskapet. Långt därborta skymtar staden Lagos.

Som avslutning, det här inlägget blev mycket om allt och inget. Men det är så här vardagen för oss ser ut just nu och vi är mycket nöjda med detta livet. Nu ser vi framåt ett besök hemifrån nästa vecka. Om detta får du säkert läsa om i nästa inlägg.