Efter åtta veckor i Alvor är det dags att lätta på handbromsen och påbörja resan hemåt. Men under de här veckorna har det hänt en hel del.

Första gången vi var på camping Alvor (2018), stannade vi i 13 dagar, vilket då var det längsta stoppet vi någonsin gjort fram till dess. Då kände vi oss färdiga med byn och ville vidare för att se och uppleva nya platser.

Efterhand har våra besök i Alvor av någon anledning blivit längre och längre. Den här gången, som är vårt fjärde besök, har det blivit 55 dygn, utan några problem med att ligga still på samma plats. Anledning till detta beror säkert på flera olika faktorer. Vi har under årens lopp funnit vänner här, både på campingen och bland lokalbefolkningen. Att återse dem betyder mycket och vi känner oss välkomna och trygga här.

Dessutom finner vi nya vänner som ger oss glädje och många härliga samtal. Närheten till allt vi behöver finns på gångavstånd så vi behöver inte ta husbilen för att ta oss någonstans.

Klimatet här är naturligtvis också en bidragande orsak till att ta sig hit ner. Som många vet har det varit ovanligt kallt och blåsigt denna våren men jämfört med vädret hemma så …

En annan orsak kan kanske vara att vi har blivit några år äldre och bara tycker att det är skönt att finnas till och njuta av livet.

En hel vecka fick vi nöjet att tillbringa med Jonas, Charlotta och deras lille Hugo. De kom några dagar efter att vädret vänt och blivit betydligt varmare och skönare. En fantastisk vecka och vi är så glada för att de tog sig tid att besöka oss.

Ostron är okänt för oss men när Mary Ann och Kim bjöd in oss så kunde vi inte säga nej. Smaka måste man även om det satt långt inne. Som väl var så hade vi något starkt att skölja ner med. Det var första, men troligen den sista gången vi åt denna delikatess. Men många skratt blev det.

Men tiden har inte bara tillbringats i Alvor, besök i Lagos några mil härifrån har vi hunnit med. Staden var på 1400 – 1500-talet en betydelsefull hamnstad och startpunkt för upptäcktsresande ut över de då okända världshaven.

Här strosade vi runt på de små gatorna och gränderna i timmar med avbrott för lite mat och dryck.

På en del gamla husfasader finns stora färgstarka målningar.

De målningar som fascinerade oss mest var målningarna av den anonyme och världskände gatukonstnären TONA. Han kommer från Hamburg och reser världen runt och målar på förfallna fasader och dörrar. (Tack Mary Ann för tipset).

De flesta av hans motiv är barn som han träffar på gatan. TONA säger själv att barnen är oftast de som han träffar allra först när han målar och att barnens känslor och uttryck är äkta. Barnen tillbringar den mesta tiden på gatan och är naturligt nyfikna och samtidigt är de så unga att de inte hunnit skaffa sig en ”mask”.

Ett besök i den lilla vackra staden Tavira har vi också hunnit med. Där träffade vi våra vänner från Skåne, Eva och Lasse, som är trogna gäster på camping Ria Formosa.

Veckan efter kom de till oss och vi fick glädjen att visa upp lite av Alvor.

När vi var unga sa de äldre att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir, och det förstår vi nu. Men också trevligt sällskap gör att tiden går fort och de här åtta veckorna i Alvor har verkligen rusat iväg. Men nu är vi på väg hemåt och om den resan kan Du läsa i kommande inlägg.