Som planerat lämnade vi Alvor och påbörjade vår hemresa.

Eftersom motorvägen A22 numera är betalfria gick det snabbt att ta oss över gränsen till Spanien och vidare upp till Mérida ca 20 mil norr om Sevilla.

Under Romartiden för ca 2000 år byggdes här en betydelsefull stad, Emerita Augusta, som senare fick namnet Mérida. Det finns fortfarande många välbevarade lämningar kvar från den perioden, faktiskt den stad i Spanien som har mest spår av romerska  byggnader. Därför kallas staden ibland för ”Spaniens Rom”

Vi valde att köra till Prosepinadammen som ligger några kilometer utanför staden. Vi övernattade här på vår hemresa för ett år sedan och sa då ”hit återkommer vi”!

Dammen är en av de största och skapades av romarna. Från början var det två floder som gick samman här. Romarna byggde en 400 m lång vall tvärs över dalgången, på högsta stället är vallen 21 m hög och dammen har en kapacitet på 5 miljoner m3.

Från dammen byggdes ett antal kanaler som ledde vattnet ca 10 km in till staden Mérida via den ståtliga akvedukten Milagros. Genom detta säkrades vattentillförseln till stadens invånare.

Att på den tiden kunna beräkna rätt fallhöjd är verkligen ett bevis på att ingenjörskonst och vattenteknik redan då var på hög nivå.

De fina promenadstråken runt sjön gör att det här är ett populärt ställe för att njuta av den vackra miljön och lugna atmosfären.

Elsa och Doriz passade på att ta sig en simtur. Här utmed sjön finns det flera små badplatser och uteserveringar.

Nästa gång vi kommer hit ska vi ta oss tid att utforska staden med dess spännande historia.

Det blev ytterligare två övernattningar innan vi lämnade Spanien, Villamuriel och i Hernani. Den sista inte speciellt spännande. men funkade bra att sova över natten.

Väl inne i Frankrike körde vi i riktning mot Bordeaux. Resvädret kunde inte vara bättre, sol, blå himmel och lagom varmt.

Med erfarenheter från tidigare resor i det här gränslandet, valde vi betalväg den första biten. Men efter några mil svängde vi av till de mindre vägarna och fick njuta av grönska, vackra vyer och charmiga små  byar.

Första natten i Frankrike övernattade vi på en liten ställplats i byn Clérac. Här finns en liten konstgjord sjö, gångstråk och gräsytor. Vattnet i sjön ser ganska brunt ut, inbjuder inte till bad, men fisk finns det tydligen. Vi hörde lite plask emellanåt. Vi försöker så långt det går att anpassa våra stopp efter Elsa och Doris behov, så då duger en sån här plats gott. Efter en hel dag i husbilen behöver både vi och dom röra på oss.

Dagen efter körde vi genom det vackra Cognac området.

Men vi såg också vägskyltar till Oradour-sur-Glane. Det blev för oss en påminnelse av vårt besök där för några år sedan. Under andra världskriget förstördes och brändes hela den lilla staden ner till grunden av Hitler SS-soldater.

Endast några få lyckades undkomma massakern och kunde sedan berätta vad som hänt. Resterna av den brända staden står kvar som ett monument över denna fruktansvärda händelse. Vill du läsa mer om vårt tidigare besök och se bilder därifrån, klicka HÄR!

Vid dagens slut hamnade vi i en riktig slottsmiljö, i lilla Cosne-d’Allier. Här stod vi  nästan kungligt även om det egentligen bara är en stor park öppen för alla. Därmed mycket utrymme för spring och lek. Och det vackra ”slottet” är numera en restaurang.

Nästa stopp blev utanför en liten gammal kyrka i Chalèze. Inte första gången vi står vid en kyrka, oftast är det väldigt lugnt och fridfullt, absolut inga partyn.

Om vi ser några personer där vi tänker stå, brukar vi fråga om det är ok, hittills har vi aldrig fått ett nej från någon här i Frankrike.

Tvärt emot. Här stötte vi på journalisten Yves Andrikran, med rötter från Albanien, som verkligen uppmuntrade oss att stå just här. Han kunde också stolt berätta att han i tjänsten varit i Suomi, men tyvärr inte i Sverige.

På samma lilla plats stötte vi på ett par som var ute och rastade sina hundar. De undrade om vi behövde något, i så fall var det bara att knacka på deras dörr. Kvinnan tyckte vi skulle köpa hus i byn. Men vi sa lite försiktigt att det räcker med två chateau, Ringsholm och vår husbil. Mannen hade faktiskt varit uppe i Lappland och tränat med Husky-hundar en sommarvecka. Så Sverige förknippar han med mygg.

Vår uppfattning av landet och dess invånare blir bara mer positiv efter sådana här möten. Kanske beror det på att vi håller oss till de mindre vägarna och står i mindre byar. Eller så har vi bara haft tur, hittills!

Under vår resa hemåt har vi kört många mil varje dag, 40 mil eller mer. Nu har vi bara 20 mil kvar upp till Alsace området där vi tänker ta det lugnare. Eguisheim är första stoppet. Mer om detta i nästa inlägg!

Vår resväg de senaste dagarna.