”Rota do Romanico” i mopedfart

Förra inlägget avslutade vi med vårt stopp i Peso de Regua, vilket är en bra utgångspunkt för att utforska området i Dourodalen. För oss var det också en bra ställplats eftersom vi kände oss trygga och säkra där. Uppe på höjden den andra sidan floden står Sandeman och vakar över staden, ställplatsen och apelsinträden som är överfulla med frukt (det vattnas i munnen och kliar i fingrarna…).

Vi tillbringade två nätter här. När vi kom dit första kvällen regnade det och var allmänt småruggigt så vi ville utnyttja elstolpen. För detta behöver man vända sig till personalen på en bar strax bredvid. Dessvärre kom vi efter stängningsdags men en hjälpsam holländare förstod vårt dilemma och erbjöd sig dela sitt uttag. Vilken tur för oss, men man ska inte va glad för länge. Framåt kvällen började det blåsa ordentligt, vår husbil gungade rejält trots att vi låg i lä bakom holländaren. Plötsligt går strömmen i hela staden. Allt svart för några sekunder innan omkoppling skett. Vad händer mer, jo, säkringarna till samtliga eluttag kvar i off-läge. Kvällen efter gjorde vi rätt för oss och betalade hela 3 euro, och det fungerade hela natten! Innan vi lämnade platsen så tog vi en tur på stan för att inköpa lite småsaker och se oss omkring. Det som slog oss var att det fanns många frisersalonger och några var väldigt små. Priset på klippning där måste var lågt eftersom hyran inte kan vara hög, eller??

Vi valde att följa väg 108 som följer floden Douro nästan hela vägen in till Porto. Under stora delar av sträckan så kallas vägen för ”Roto de Romanica” eller Romarnas väg. Vägen slingrar sig fram mellan små samhällen som ligger tätt. Nere i dalen ser vi vita hus och runt omkring ligger vinodlingarna i terrasser. Bilden av Portugal som vi tidigare föreställt oss fick vi nu se i verkligheten.

Dagens resa gick inte fort, husbilens dator visade en genomsnittshastighet på 30 km/tim. denna dag. Ändå kanske fortare än när traktens berömda portvin transporterades med flodbåtar ner till Porto och dess vinlager förr.

Idag har vi varit inne i Porto och strövat i den gamla stadsdelen Ribeira. Här finns många trånga gränder att utforska. De gamla husfasaderna med färgglada dörrar och utsirade balkongräcken är en fröjd för ögat.

Vi besökte även kyrkan ”Igreja de San Francisco”, som började byggas på 1300-talet. Här finns många välbevarade målningar, skulpturer och ett högaltare som är klätt med mer än 200 kg guld. Innan läs- och skrivkunnigheten var utbredd så användes skulpturerna med bibelmotiv i undervisningssyfte. Ett av de mest kända är Jesus stamträd.

Tyvärr missade vi att ta oss till Portos järnvägsstation, Sao Bento railway station”, där väggarna är utsmyckade med kakelplattor i blå toner som beskriver historiska händelser.

En traditionell Barcelotupp (Portugals nationalsymbol) fick bli vår souvenir härifrån. Läs gärna legenden om ”Barcelos tupp”.

När vi lämnade campingen i morse så var vår tanke att ta oss till en större parkering två km från gamla stan. Vi planerade att stå kvar där över natten men ingen Sandeman vakade här, två husbilar hade haft inbrott igår natt. I Peso de Regua träffade vi ett franskt par som hade haft inbrott förra veckan, just här. Så efter stadsvandringen tog vi beslutet att inte utmana någon utan återvände tillbaka till campingen för en andra natt.

Vår resväg hit till Porto och camping Parque Orbitur CandieloRegua - Porto.JPG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s