Vid våra tidigare resor igenom den här delen av Spanien har vi färdats utmed atlantkust och njutit av det stora havet, ett vacker böljande landskap och en bergskedja söder ut. Nu ser vi samma bergskedja, fast från den andra sidan.

Utsikten med snöklädda bergstoppar mot den blå himlen är minst lika vacker som havssidan.

Kvällarna är kyliga och på nätterna är det några minusgrader. Men som hundägare så måste vi ut på promenad, så även i staden Leòn där vi stannade för natten.

En fin park direkt bredvid ställplatsen inbjöd till kvällspromenaden. Grindarna stod öppna och vi traskade in med våra glada hundar. Det var folktomt så de fick springa lösa och busa av sig lite energi.

När vi sen skulle återvända så blev det ett problem. Klockan hade passerat 21.30 och samtliga grindar var låsta med kedja och hänglås. Vad gör man i detta läge?? Till vår lycka såg vi efter en stund en ung tjej, också hon inne i parken, som kunde hjälpa oss från vårt nödläge. Hon visade oss ett stort uppklippt hål i staketet där vi kunde ta oss ut. Fatta att vi var var både lättade och glada.

Dagen efter såg vi att det fanns flera andra kryphål genom staketet, men i mörkret hade de varit svåra att se. Av detta har vi lärt oss att läsa skyltar bättre innan vi går genom en grind.

Vi lämnade Leòn och fortsatte västerut. Den här dagen kunde vi för första gången under hela resan sitta ute ute och fika i strålande solsken. Allt blev bara bättre och bättre!

På eftermiddagen kom vi fram till ett av våra delmål, nämligen Caldas de Lobios.

Här har vi varit tidigare och är nog en plats som vi alltid kommer att längta tillbaka till. Det finns en enkel ställplats några hundra meter upp men vi valde nu precis som tidigare att parkera nere vid badet.

Dags för vila, så i tre dagar har vi njutit av varma termalbad, vacker natur och fantastiskt väder. Nätterna är fortfarande kalla men dagarna bjuder på sol och värme, så vi njuter verkligen av livets goda.

Man behöver inte bara bada. I området finns gott om vandringsstråk, utmed den lilla floden eller uppåt höjderna.

Den sista dagen började vi med ett varmt bad och därefter en långpromenad med Elsa och Doriz innan vi skulle lämna denna ljuvliga plats.

När vi kom iväg var det bara ca 8 km till vi korsade gränsen in mot Portugal. Hela sträckan ner till Geres, ca 20 km, är magiskt vacker. Vägen är smal och krokig så fort går det inte, det tog oss 50 minuter.

Som väl var mötte vi inte en enda bil. Däremot så mötte vi plötsligt en ståtlig häst som gick mitt på vägen.

Hästen stannade upp och kikade in på oss genom rutan för att sen traska vidare. Vi tog det som ett tecken på att vi var välkomna!

Eftersom vi hemma har några små portugisiska tuppar i vårt köksfönster, så åkte vi vidare mot tupparnas hemstad, Barcelos.

Legenden om tuppen härstammar från medeltiden och har gjort att tuppen har blivit en av landets främsta symboler för lycka, tur och vishet. Vill du veta mer om legenden, klicka HÄR. Det är en legend så sanningshalten kan diskuteras, men bra är den, tycker vi.

Naturligtvis har staden Barcelos utnyttjat legenden om tuppen, på många ställen möter man ståtliga tuppar, men också andra figurer.

Om det var lite trafik när vi gjorde vår entré in i Portugal, så var det desto mer trafik när vi närmade oss Porto.

Nu har vi för första gången på denna resa checkat in på en camping. Här stannar vi några dagar för att återuppleva Porto.

Vår resväg de senaste dagarna: