När vi lämnade Lobios med sina varma termalbad, hade vi bara en knapp mil ner till den portugisiska gränsen. Som vanligt valde vi, i våra ögon, den vackraste vägen in i Portugal. Smal, krokig och inbäddad av naturen. Att köra över gränsen här känns lite som att vara nyförälskad, det är både pulshöjande och ger hjärtklappning.

Lyckoruset blev inte mindre när vi längre fram kunde följa Rota Romanico utmed Durofloden och sen ta oss till Peso da Regua.

Eftersom vi dagen efter vaknade till en helt klar himmel, bestämde vi oss för att ge den portugisiska bergsbyn Monsanto en ny chans. Förra gången vi var där var byn helt omsluten av tät dimma, så sikten då var verkligen begränsad.

Den här gången hade vi vädrets makter med oss och vi fick ta del av en vidunderlig utsikt.

Monsanto är en gammal by som bebotts sedan stenåldern. Romarna var här och därefter Morerna (nordafrikaner). På 1100-talet erövrade kung Alfons I staden från Morerna.

Monsanto klättrar brant uppför och på toppen av berget Mont Sanctus ligger borgen som tempelriddarna byggde.

Den lilla staden har utformats efter naturen och husen är byggda utifrån de väldiga stenblockens placering. Verkligen skillnad från nutidens stadsplanering.

Natten tillbringade vi på ett litet torg i byn nedanför. Därifrån finns det möjlighet att åka buss på den smala vägen som leder upp till Monsanto. Ett alternativ om man har en stor husbil.

Vi fortsatte vår historiska resa längs gränsen till Spanien. Nu kom vi till Marvão, som naturligtvis också har en fästning, högt upp på en bergskam. Det blev ett snabbt besök eftersom det blåste, regnade och haglade om vartannat. Fast lite sol fick vi också.

Som väl var blev vädret bättre och vi vaknade med en vacker utsikt från Évora Monte där vi stått på en parkering över natten.

Vägen söder ut går genom ett böljande landskap med korkekskogar, mandelodlingar, olivlundar och mängder av vinstockar. Detta område är ett av de bördigaste i hela landet och säkert har skapandet av den stora sjön Alqueva bidragit till detta.

Det är ett stilla, lantligt område där kossorna och fåren med sina nyfödda lugnt går och betar i hagarna helt oberörda av världsläget, fallande börser och kaffeburkar med Mon Ami mönster. En stund av att allt är som vanligt infinner sig och vi bara njuter av det vi ser.

Det fick bli en liten extra omväg in till Moura. För två år sedan opererade veterinärerna på Vet Moura vår Elsa och räddade därmed hennes liv. Vi är så glada att vi fick behålla henne och ville så gärna se dem igen.

Ett sista stopp på resan i gränslandet till Spanien blev det i Mértola, en vacker liten by med vitmålade hus och givetvis en borg längst upp. Här har vi också varit tidigare, men för flera år sen.

Från Mértola tog det oss bara en timma ner till Algarvekusten och via A22 gick det snabbt att komma till vårt huvudmål för resan, nämligen Alvor.

Vår väg hit ner har inte varit den rakaste. Det blev ungefär 450 mil under de 22 dagar det tog oss att komma hit ner. Totalt har vi betalar 23€ i kostnad för ställplatser, tre nätter i San Sebastian och en natt i Peso de Regua. Tyvärr sprack budgeten för betalvägsavgifter, 0 kr. Av misstag kom vi nämligen in på betalväg när vi körde in i Frankrike från Tyskland. Det misstaget kostade 4,90€. Det sved!!

Men trots detta så kommer vi nu unna oss lite lyx, alltså campingliv. Här på Camping Alvor planerar vi att vara i 5-6 veckor även om vi kommer att göra små utflykter emellanåt. Dessutom väntar vi på besök hemifrån under tiden vi är här.

Vår något krokiga resväg genom Portugals inland: