Frankrike o kommunikationsproblem

Det är väl allmänt känt att i Frankrike är engelska språket inte det mest gångbara språket. Vi kan inte franska men med lite mix och teckenspråk så har vi klarat oss hyfsat. Och som vi skrivit tidigare är vår upplevelse att fransmännen  är väldigt vänliga och gärna hälsar på oss. Men det finns bevisligen undantag.

Härom dan kom vi fram till vårt nattläger, en liten ställplats men också allmänn parkering i en bretansk by. Där stod redan en husbil, bra, känns lite tryggare så. En Pilote dessutom, vilket gladde oss lite extra. Efter en stund började det röra sig i den husbilen och ut kom en man och en kvinna, vilken härefter benämnes ”madam”. Glad i hågen gick jag ut för att bara prata lite. Men direkt förklarade ”madam” att nu är vi i Frankrike och här pratar man franska. Det budskapet gick inte att ta fel på. När jag försökte förklara mitt problem med mina icke-kunskaper i detta språk, så kom samma budskap än en gång. Från platsen avgick ”madam” med sin fransos med riktning mot bycentrum. Här kunde det hela slutat men icke!

Vi gick också en runda i byn för att kolla läget. När vi sen kom tillbaka till parkeringen så stod där en polispatrull. Naturligtvis så frågade vi vad som var på gång. Jo, alkohol- och drogtest, och då poliserna var tämligen duktiga på engelska så kunde vi prata lite om detta och gjorde lite jämförelse med Sverige. Alkotestet avläser de direkt på plats, 0,25 promille eller två glas vin är ok. Drogtestet skickas via internet till ett labb och svar kommer efter ca 10 min. Eftersom vi hade en trevlig pratstund så kunde jag inte låta bli att berätta om ”madams” bemötande tidigare. Poliserna skrattade och vi skämtade om den dan ”madam” tänker ta sig över en gräns in i ett land som inte har franska som språk. Plötsligt kommer denna ”madam” med sin fransos tillbaka från sin bytur. Artig som jag är så hälsade jag med ett tydligt ”Good Evening”. Reaktion från ”madam”, en nedlåtande blick och sedan något till sin fransos. Poliserna log och såg förvånade ut. På min fråga vad ”madam” hade sagt så sa en av poliserna att ”här pratar vi franska”. Här kunde det också vara slut på historien men icke ännu en gång.

Madam och hennes fransos återvänder till sin husbil och efter någon minut startas motorn. Poliserna reagerar, så gör jag och påminner dem om att här går det att göra ett test, det gäller att hålla uppe statistiken även här. Två av poliserna börjar sakta röra sig mot husbilen. Husbilen står lite fel så de behöver vända den för att komma ut från parkeringsplatsen vid rätt ställe. Poliserna ökar steglängden, en siktar mot utfarten, den andre går efter husbilen. Jag ropar till den sistnämnda polisen att de för säkerhets skull bör göra två tester. Tummen upp från polisen. Nu blir troligen ”madam” och hennes fransos medveten om att polisen har riktat in sig på dem så de blir stående vid parkeringens utfart. Efter ca 10 minuter kör husbilen med ”madam” och hennes fransos från platsen. Gissa vem som jag tycker satt kvar med ”Svarte Petter”. Och gissa vem som njöt.

Som vi tidigare nämnt, vi har bara positiva upplevelser i möten med människor här i Frankrike. Den här ”madam” får hålla sig på sin gata och fortsätta kommunicera på franska med de som finns där!!

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s