I går lämnade vi Bertamiráns för att ta oss den sista milen in till Santiago de Compostela. Cirka 80 000 vandrar varje år El Camino så vår tanke var att utöka denna siffra genom att besöka slutmålet för pilgrimernas vandring. Inte av religiösa skäl men av ett intresse för att se den omtalade katedralen. TomTom var inställd på en parkering som ligger centralt, så det här skulle bli bra. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi cirkulerade runt, runt för att hitta parkering, vid tre tillfällen trodde vi oss ha fixat det, men icke, ”parkering för boende med tillstånd”. Om det är ont om parkeringsplatser vid denna tid på året, hur är det inte då vid högsäsong? Eller när det inte finns plats att parkera för vanliga personbilar så förstår Ni säkert att det inte var lätt med en husbil!Avståndet till centrum blev längre och längre, så efter ca 1,5 – 2 timma så gav vi upp. Men vi korsade centrum minst två gånger så om vi inte gick i Heliga Birgittas fotspår så körde vi säkert över dem någon/några gånger. Läs gärna mer om aposteln Jakob ( Jakob=Santiago på spanska) och hans öde.

Vår färd gick därför vidare söder ut, vägen kantades av eukalyptusträd och pinjeskog. Men här odlas också vindruvor. På grund av det fuktiga klimatet så ser odlingarna lite annorlunda ut denna regionen. Vinrankorna växer på höjden på pergolaliknande ställningar. Detta är ett traditionellt sätt och används för att skydda druvorna från fukten underifrån. Dessutom skapas markyta för annan odling. Sett ovanifrån ger vinodlingarna ett inbjudande intryck med sitt färgsprakande lövverk. Nu har vi också kommit så långt söder ut att vi ser mer träd med apelsiner och mandariner. Eftersom vädret växlar snabbt med solsken ena stunden och regn den andra, så är det en god ide att ha regnkläder och paraply med sig.

Vi färdas 10-15 mil varje dag men under de senaste dagarna har vi knappast mött en enda husbil. Det här kanske bekräftar att den här delen av Spanien är lite bortglömd av oss turister. Även om vädret kunde ha varit bättre så tycker vi att det har varit en positiv vistelse.

Vår resa gick vidare mot Pontevedra och Arcade där vi hittade en ställplats med havsutsikt inne i en vik.

Vår plan för hela vår resa har varit att följa kusten men vi är inte sämre än att vi kan ändra oss. Efter tips från en resvan Facebook-administratör (LW) och med hjälp av google translater så har vi efter gränspassagen Spanien/Portugal dragit oss inåt landet. Nya serpentinvägar uppåt men lite bättre än vad vi tidigare erfarit. Men det var värt mödan. Nu befinner vi oss nämligen på en ställplats i Soajo, en liten by vid kanten av Parque Nacional Peneda-Gerés, Portugals enda nationalpark.

Själva byn ligger på en sluttning utmed floden Lima och har en stor uppsättning av ”granaris”, små förrådshus, som används för förvaring av säd. Förråden är uppbyggda på stenstolpar på en gigantisk granitklippa/platta. I den gamla byn slingrar sig stenlagda smala, små vägar mellan stenhusen, många med små köksträdgårdar och en vinstock.

Även om vägen hit upp är krokig så är det värt mödan, tack för tipset. Fler foton hittar du i Galleriet. 

Här hittar du en filmsnutt över Sajo

I morgon bär det av mot ett annat av tipsen, Estoraos.

Vår resväg de sista två dagarna