Planen för vår resa var från början att följa kustvägen upp till franska Rivieran och göra några längre stopp på solkusten. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. På grund av sjukdom hos nära anhörig så blir planen en annan. För att komma snabbare hem så använder vi inte längre de mindre vägarna utan A7/E15. Därigenom avkortar vi också vår resa med 1-1,5 månad.  Så därför har vi nu sett Alicante, Benidorm och Valencia med sina stora hotellkomplex på avstånd. Vi  förstår att detta är populära turistmål att åka till, men inget för oss. Men vi har ändå lyckats hitta små, fina ställen där vi övernattat.

Bland annat så har vi gjort ett besök i Nerja, ca 50 km öster om Malaga. Här har vi varit tidigare och det är ett stället som vi alltid längtar tillbaka till. Vid de tidigare besöken så har det varit under sommarsemestern och väldigt mycket turister. Helt förklarligt därför att Nerja anses som en av de mest populära turistorterna längs Costa del Sol. Vid denna tidpunkt är dock tempot mycket lugnare. Staden var från början en liten fiskeby men har lyckats behålla sin charm med vitkalkade hus, kullerstensbelagda gator och gränder. Att stå på ”Balcon de Europa” tillsammans med Alfonso XII och blicka ut över Medelhavet ger ett inre lugn som vi var i behov av just nu. Att dessutom höra toner av vacker musik ger upplevelsen en ännu större dimension.

• 

• 

• 

Vi fortsatte vägen öster ut och färdades genom ett landskap som mil efter mil täcktes av stora plasttält med grönsaksodlingar. Precis överallt. Kanske inte så vackert men det måste vara en viktig inkomstkälla för många. Själva landskapet påminner mer om Mexico eller Nordafrika, högland, torrt, kargt, lite växtlighet och mycket sand.

• 

 

• 

Till slut hamnade vi i  Los Albaricoques, (mer info),där vi övernattade. Här har det spelats in riktiga cowboyfilmer, vilket är helt förståeligt med tanke på miljön. Det var nästan så vi kunde höra hästarnas snabba framfart och känna krutlukten. Med lite fantasi hörde vi vargarna yla ute på prärien, men i själva verket var det bara hundar som vaktade. Ställplatsen var nyanlagd så allt var fräscht, rent och välplanerat. Kvinnan som sköter om anläggningen var väldigt mån om oss som besökare och tackade oss för att vi kom till den här delen.

• 

Nästa etapp tog oss genom bergsmassiv, tunnlar och höga höjder. Mandelträden i de soligaste delarna har börjat slå ut med sina vitrosa blommor. Det påminde oss om våren med blommande körsbärsträd därhemma och lite hemlängtan kom över oss.

• 

• 

Men det gick snabbt över när vi stannade för att fika. Vi parkerade vid en citronodling och när vi öppnade dörren hade vi citroner precis utanför.

• 

• 

Vi passerade  Benidorm, som är den största och mest kända turistorten på Costa Blanca, och såg de höga skyskraporna på avstånd. Tack för att vi slipper bo här!

• 

Idag, torsdag, har vi kört ytterligare ca 30 mil och har hamnat i Peniscola på en liten camping utanför själva centrum. Vi tänkte egentligen övernatta på Camping El Eden men ett otrevligt bemötande och ett absolut nej till att godta en kopia på vårt ACSI rabattkort för 2019 (genom mobilen), gjorde att de slapp en inkomst från oss. Samtidigt gav det oss möjlighet att se lite mer av det gamla Peniscola och odlingar i mindre skala jämfört med det vi sett tidigare utmed vägarna. Vi fick återigen se de stolta kronärtskockorna på nära håll.

• 

• 

I morgon drar vi vidare och kommer att vara i närheten av gränsen  till Frankrike framåt eftermiddagen. Eftersom vi har fått ta den snabbaste vägen upp så ger det oss anledning att återkomma till Spanien vid en senare resa. Då är det kustvägen N340 från Barcelona till Cadiz som gäller!

Vår resväg de senaste dagarna sedan vi lämnade Camping Cabopino strax väster om Fuengirola.

•