Efter 13 veckor och 1096 mil så är vi åter hemma på vårt kära Ringsholm. Snön ligger inte djup men några cm har vi. Huset var uppvärmt och backen skottad när vi kom, vad mer kan man begära? Något kallare än södra Portugal och Spanien men det är bara att bita ihop och ta sig igenom.

• 

Det här var vår första riktiga långresa och även om vi fick förkorta den betydligt så har vi hunnit lära oss mycket på vägen.

1. Att två personer och en ganska stor hund ska kunna samsas på de få kvadratmeter som en husbil ger, kräver rutiner, förståelse och tålamod. Men det gick, utan förtält också! Samarbete krävs, rätt person på rätt plats och det gäller att veta var man sätter ner foten, kanske ligger det en hund precis där.
2. Allting kostar, så även att leva i husbil, men hur mycket? Inför vår resa la vi en budget, så här mycket får det kosta. Den höll, med allt inräknat (från tandkräm, hundmat, cafebesök, mat, campingar, ställplatser, gasol till försäkring o trafikskatt på husbilen) så har vi levt på 15 000 kr/mån. Det som tillkommer är diesel (0,97 l/mil). Trots detta har vi levt gott. Dessutom så har vi sluppit att handla saker, sådana tar plats och det har vi haft ont om. Saker löser sig självt!
3. Klarar vi av att köra husbil i Europa? Trånga små städer i Frankrike och Portugal och tyska autobahn är något helt annat än lugna Sverige. Men bortsett från några små ”touch” med höger backspegel mot föremål som valt att stå för nära, så gick det alldeles utmärkt.
4. Gasol och möjlighet att tanka utanför Sverige är en stående fråga i flera grupper på nätet. Vi tog det säkra före det osäkra och lät installera två fasta flaskor före avresan. Sen har vi nu fått lära oss att tanka med olika adaptrar. På vissa stationer så hade inte personalen koll på hur det skulle vara och trodde nog inte att vi gjorde något som var helt lagligt. ”Jag ser inget” var en kommentar på ett ställe. Men tankningarna har löst sig och vi har sluppit att leta efter stationer. Att dessutom kunna tanka i Luxemburg för under 50 cent/liter är också helt ok.
5. En del har som mål att komma ner till värmen så fort som möjligt, och det är ok. Vi valde en längre resväg med ett lugnt tempo. Dessutom kanske lite udda resväg eftersom vi mötte väldigt få andra husbilar. De första svenskarna stötte vi på i Nantes, Frankrike. Men antalet husbilar ökade i takt med att vi närmade oss Algarve-kusten där många svenskar var långliggare.
6. Att åka med husbil ger en frihet att välja vad som passar oss. Har vi velat stanna längre på något ställe som verkar vara intressant så har vi gjort det. Vi hade egentligen bara en plats och ett datum att förhålla oss till, Lissabon den 7/12, där söner och barnbarn skulle möta upp.  Både före och efter så var vi fria att styra över hur vi använde vår tid. Dessutom har vi uppdaterat våra geografiska och historiska kunskaper genom läsa på kring olika platser vi passerat. Det som berörde oss mest var de historiska platserna i Normandie och speciellt då Amerikanska krigskyrkogården. Att stå på samma plats där massor av soldaters liv gick till spillo ger ett annan perspektiv än att läsa om det. Det väcker starka känslor och påminner oss om en period i historien som vi aldrig får glömma. Bilden från denna plats

• 

 Men det som vi har tagit till oss mest är den storslagna, skiftande naturen som vi har fått uppleva utmed hela vägen utmed Europas Atlantkust. Vi har vandrat på otaliga stränder, oavsett väder, och bara njutit av allt det vackra och mäktiga. I dessa stunder känns det som tiden står still. Vi är glada att vi tog beslutet att göra denna resa och det kommer inte att bli den sista. Även i framtiden finns det nya äventyr bakom varje krök. Vi har en plan….

För denna gången, TACK till alla er som har tagit er tid att följa oss. Välkomna tillbaka när vi är på geeee igen! /Eva, Lars-Olof och Elsa

•