Från storstad till ”landsbygd”

Man måste uppleva det ena för att uppskatta det andra. Sedan förra inlägget har vi tillbringat tre intensiva dagar i storstaden Berlin. Det sägs att Berlin är en stad som aldrig sover, något som vi kan bekräfta. Vi bodde på en ställplats, Wohnmobil Oase,  relativt central där det aldrig var tyst, ljud från tåg, bilar och mycket folk i rörelse. Det var kanske lite extra just denna helg eftersom årets ”Berlin Maraton” gick av stapeln. 

Vi blev avrådda att använda husbilen inom Berlin på grund av maratonloppet, så därför fick vi förflytta oss med hjälp av S-bahn när vi skulle ta oss till Charlottenburg och våra husbilsvänner Nadine och Robert. Eftersom det krävs munkorg på större hundar, Elsa räknas dit med sina 26 kg, så fick vi offra en av L-O:s strumpor för ändamålet. Vi klippte av tåspetsen och gjorde knytband av skaftet. Elsa protesterade inte när vi testade det, men tittade oförstående på oss. Som väl var så slapp hon att använda den eftersom ingen kontrollant dök upp.

Vi spenderade dagen tillsammans med våra vänner, dels i kvarteret där de bor, dels i slottsparken runt slottet Charlottenburg. Den årliga loppismarknaden i kvarteret inföll just denna lördagen så det var fullt av gatuförsäljare på trottoarerna, några riktigt bra klipp gjorde vi.

Den omtalade slottsparken levde upp till sitt rykte. Vi strövade runt på fina promenadvägar med stora och gamla lövträd, konstgjorda sjöar och utmed floden Spree.  Till och med solen stack fram mellan regnmolnen.

Charlottenburgs slott byggdes till Sophie Charlotte av sin make kurfursten Fredrik den 3:dje av Preusen, som ett sommarresidens. Ett ganska hyfsat sommarställe!

Själva maratondagen, söndagen, var inte fullt så varm som i Doha, men ändå såg vi löpare som säckade ihop bara hundratalet meter från mål. Ambulanser for i skytteltrafik. 

Vårt mål för den här dagen var att gå längs Unter den Linden för att kunna se Berlins främsta historiska byggnader. Alla åskådare och ett ständigt regn gjorde det lite svårt. Branden Burger Tor kunde vi inte passera eftersom målgången var där, men vi såg Quadriga på avstånd (den 6 meter höga fredssymbolen).

I går lämnade vi storstaden med rikting mot Harz-området. Men det var inte fullt så enkelt, stau, stau, stau gjorde att det tog oss nästan hela dan att ta oss hit till Wernigerode. När mörkret hade fallit gick vi en tur in i centrum.  Det var lugnt och stillsamt även om det var folk i rörelse, en helt annan atmosfär jämfört med Berlin.

Själva staden påminner om en sagostad med slott, torn  och korsvirkeshus från 1500-talet. Hade vi inte upplevt tempot inne i Berlin så hade vi kanske inte uppskattat det lugn som råder här. 

På väg tillbaka till husbilen såg vi Schloss Wernigerode som reser sig högt uppe på höjden över staden, vilket skulle bli morgondagens utmaning.

För att ta sig upp till slottet går det både tåg och hästskjuts men vi valde att gå den 1,5 km vägen. Mycket uppför och nerför som kändes i både ben och fötter. Väl uppe kunde vi njuta av en storslagen utsikt. Invändigt är slottet restaurerat så nära originalet som möjligt. Gillar man slott så ska man göra ett besök här! Slottet har bland annat använts vid inspelning av ”Snövit och de sju dvärgarna”

Vår väg från Berlin hit till Wernigerode, det tog oss mer än 6 timmar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s