På ställplatsen i S`Agaro träffade vi en trevlig svensk man från Norrtälje som tipsade oss om en camping i Mataró ca 35 km norr om Barcelona. För att ta oss dit följde vi kustvägen. Den fantastiska utsikten gjorde att vi fick stanna flera gånger och njuta. Det var en riktig serpentinväg och här kan man verkligen prata om nya äventyr runt varje krök. En höjdpunkt var mötet med ”Wonderman” som just denna dag jobbade i ”trossen” och servade sina cykelkompisar. Han såg till att de fick den vätskeförsörjning de behövde. Gänget var en grupp amerikanska cykelfantaster som tillbringar några veckor här för att cykla.

Även denna dag satte demonstranter stopp för vår planerade rutt, men med lite omvägar kom vi till Camping Barcelona i Mataró., (mer info).

På eftermiddagen tog vi det lugnt och vandrade utmed havet.

Här i Mataro’ stannade vi några dagar och hade också tankar på att använda oss av deras gratisbuss in till Barcelona. På fredagen var bussen inställd på grund av de planerade demonstrationerna men därefter skulle den gå enligt tidtabell. Efter att följt information på nätet och pratat med campingpersonal bestämde vi oss definitivt för att avstå även om vi hemskt gärna ville. Istället siktar vi nu in oss på att se lite av Valencia, paellans och apelsinernas stad.

För att slippa eventuella nya stopp tog vi en stor omväg runt Barcelona och hade målet att hamna i Nulles, centrum för Spaniens produktion av cava, ett mousseraden vin. Utmed vår resväg har vi sett mängder av vinodlingar, vilket till slut har blivit ett så naturligt inslag så att vi knappt har lagt märke till dem. Nu körde vi återigen genom ett naturskönt landskap där vinrankorna stod prydligt uppradade och spaljerade. Det såg ut som om de höll varandra i hand. Vi blir också påminda om att även här börjar det bli höst.

När vi kom fram till den mäktiga vinkatedralen i Nulles så var den stängd, det var ju självklart för det var ju söndag, vilket vi inte tänkt på. Platsen var ganska ödslig, ställplatsen en grusplan och inga levande varelser i sikte   förutom en ledsen häst. Dessutom öppnade inte vinfabriken förrän kl 10 nästa dag.

Vi for vidare ner mot havet och till ställplatsen Area 340 (mer info) i Road de Bara (mer info), som var lite mer civiliserat. Orten är en typisk semesterplats för Barcelonabor som har har sitt sommarställe där. Det kan vi förstå, att komma hit till lugnet vid havet och dess långa stränder måste vara en välbehövlig återhämtning från det pulserande, aktiva storstadslivet.

Idag, måndag, har vi kommit ännu närmare Valencia och tagit in på Camping Vizmar (mer info) i Peniscola.

Här var vi i början på januari när vi var på väg hem från vår förra resa. Under de senaste dagarnas resa har vi sett hur landskapsbilden förändrats från odlingar med vinrankor, olivlundar, valnötsträd  till citron och apelsinlundar. Vad som än odlas så måste det göras med omsorg eftersom det ser så välskött ut. Sen kan man fundera över hur alla avgaser från den täta trafiken påverkar det som vi sen ska stoppa i oss!

En läxa har vi lärt oss idag som grävde ett hål i vår buffet. En felkörning 2,5 km innan campingen och två nitiska mc-poliser medförde att den Spanska statskassan förstärktes med 100 Euro. Men med 13 år och mer än 25 000 körda mil sen förra gången så får det svida över. Men roligare kunde vi haft det för pengen. Så, ett tips till Er andra, följ trafikreglerna och tappa inte fokus, vilket vi gjorde!

Senaste dagarnas resväg: