Samma hav men i en annan skepnad!

Lite fest fick det bli sista kvällen innan vi sa hej då till Alvor och våra trevliga vänner Mary Ann och Kim.

Även papegoj-blomman vid entrén till Alvor camping sa hej då.

Eftersom vi hade fått tips från två av våra följare (tack Jeannette o Staffan) att Aljezur och dess stränder är väldigt vackra valde vi att åka över till västra Atlantkusten.

De vita husen med sina röda tegeltak i Aljezur lyste vackert!

Praia Monte Clérigo tog nästan andan ur oss. Vi mötte samma hav som i Alvor, men i en helt annan skepnad. Kanske påverkade det gråmulna vädret våra intryck.

Vi följde sedan väg N124 nästan rakt öster i riktning mot Monchique. En väg som bjuder på vackra vyer och mängder av korkekar, eucalyptusträd och apelsinodlingar. Det är väldigt grönt, vi får vårkänslor trots att det bara är i mitten på februari.

Ett stort lager av korkek. En liten bit är med hem som souvenir.

Det är inte bara korkek som Portugal är känt för. Landet är världsledande på marmor.

Högt upp är det klart för nyplantering av pinjeträd. Säkert ett sätt att förhindra att jorden rasar ner vid regn och för att behålla fuktigheten.

När det började skymma parkerade vi på en ställplats i den lilla byn Alferce, (mer info), ca 8 km öster om Monchique. Att vi nu var på landet märktes tydligt med de små stenhusen med en tillhörande odling, som sköts omsorgsfullt av sina ägare. Hönorna kacklade, getterna bräkte och hundarna skällde runt omkring oss. Tuppen drog igång tidigt på morgonen och väckte oss med sitt ihärdiga galande, så det var lika bra att stiga upp och möta den nya dagen. Ställplatsen är gratis, wc, tömning och vatten finns. Den ligger väldigt vackert. Av husens utsende kan man tro att tiden stått still.

Från Alferce fortsatte vi öster ut, till största delen N124. Gillar man skog, skog och ännu mer skog samt serpentinvägar upp och ner så ska man absolut välja denna väg. Det är storslagen natur, djupa dalar och höga höjder som täcks av korkek, eucalyptus och stora planteringar av pinjeträd. Vi körde genom några byar, annars var det inte mycket bebyggelse, m.a.o. var det långt till grannarna. Färden går högt upp, mellan 300 och 400 m.ö.h. Efter fem mil var vi ganska nöjda med all skog men då hade vi ytterligare ca 7 mil kvar tills vi nådde vårt mål för dagen, Pereiro, (mer info).

Svårt att med bild fånga de stora vidderna, men vackert är det!

I Pereiro råder frid, vi gick genom byn på 5 minuter. En bar eller café såg vi, säkert finns det fler på sommaren.

Någon har varit kreativ och skapat sin egen stork.

Säkert den gamla ”häradsvägen” där många kärror dragits!

Här finns en ställplats strax utanför byn, (mer info). Stor och öppen med en liten damm bredvid. Väldigt vackert! Helt gratis med wc och tömning. Vatten kan köpas men med kanna så finns det ändå. Även här råder landet, vår middag avbröts när herden kom med sin flock getter och passerade rakt igenom parkeringen.