Att komma till Lissabon blev ett kärt återseende för oss. Dels med tanke på vad staden har att erbjuda, men också vårt möte med Joakim och Kerstin (son och barnbarn).

Vi träffades här i december 2018 och hade då några fantastiska dagar tillsammans. Nu har vi alla blivit lite mer än ett år äldre. Vi vuxna kanske inte förändrats så mycket men för en femåring har 14 månader stor betydelse.

Till skillnad från oss vuxna så har barn en förmåga att leva i det som händer just nu. Det visade sig vara fullt tillräckligt att bara”vara” och njuta utan en massa planerade aktiviteter. Vi fick anpassa oss till Kerstins tempo och vi såg saker som vi kanske inte sett annars.

Länge stod vi och tittade på stenläggarna som la ett stort gatupussel med sten i svart/vitt mönster. Det krävdes en hel del arbete att få bitarna att passa ihop. På det berömda torget Parca do Rossio med sina pampiga fontäner, statyer och häftiga gatstensmönster, fick fantasin fritt spelrum.

På Kerstins ”bucket-list” stod att än en gång få äta världens bästa glass. Avklarat! Hon blev inte besviken. Det hon mindes från förra gången gäller fortfarande. Den ligger fortfarande etta på listan.

Att som femåring hitta sitt eget födelseår på en sardinburk, är en stor lycka.

Eller att för första gången våga åka i den stora, kurviga rutschkanan ger en speciell känsla.

För barn är inte språket något problem, de leker och förstår varandra ändå. Tårar och skratt ser lika ut oavsett var man kommer ifrån. En ledsen liten kille blev glad igen när Kerstin bjöd honom på en bit Kite-Kat. Kerstin knöt snabbt kontakt när vi var på en lokal restaurang. Både barn och vuxna umgicks ute på gatan, något vi knappast ser hemma.

Det blev många steg mellan husen i gränderna, upp och nerför de berömda backarna under de här dagarna.

Ett besök på Time Out Market var ett måste. Den stora saluhallen från 1500-talet erbjuder mängder av restauranger, barer och musik i världsklass. Här är mycket folk i rörelse och sorligt, men med en härlig stämning. Vi var inte hungriga när vi gick därifrån!

Vi hann även med att strosa runt nere vid stadsdelen Beléms flodstrand. Här ligger bl.a. Belémtornet från 1500-talet som byggdes för att försvara floden Tejos inlopp men också var en utgångspunkt för sjöfararna som skulle segla ut och upptäcka den nya världen. Tornet ser ut som ett sagoslott och omges av vatten.

Till minne av alla betydelsefulla sjömän och kungar byggdes ”Upptäckarnas monument”. Det är 52 m högt och ska efterlikna fören av en båt. Henrik Sjöfarare står längst fram i fören och blickar ut över det okända havet. Fast han var inte någon erfaren sjöfarare, två färder över till nordafrika blev det för hans del. Hans insats blev bl.a. att gynna utbildning inom sjöfart och utveckling av sjökartor.

På bägge sidor finns skulpturer av berömda portugiser som bidrog till att detta lilla land blev en så mäktig sjönation.

Inom området finns också en minnesplats för alla de som stupade under inbördeskriget på 60/70 talet, dels här i Portugal men också ute i deras kolonier. En lång vägg är fylld men namn på stupade soldater. En eld vid vattenfontänen brinner oavbrutet för att hedra deras minne. Vi kom strax före 17 och fick vara med när hedersvakten avslutade sitt uppdrag för dagen.

Dagarna här gick fort, alldeles för fort, som det alltid gör när man har roligt. Vi hoppas att ”vår lilla Kerstin” i framtiden kommer att minnas våra fina dagar tillsammans i Lissabon. Farmor och farfar tackar för att ni tog er tid att komma och möta oss igen på vår resa!

Fler bilder från Lissabon finns här!