Norr ut mot Duero-floden!

Vi har vänt näsan och husbilen mot norr och därmed påbörjat vår hemresa. Vår plan är att åka utmed Duero-floden öster ut innan vi tar oss in i Spanien.

På vägen uppåt har vi passerat Peniche, Nazare och Figueira da Foz för att återigen uppleva havet, klipporna och naturen.

Även om havet verkade lugnt så är det mäktigt.
Det är inte bara vackert i Peniche. I dess utkant möttes vi av denna syn, en kåkstad. Många barn och hundar. ”Resandefolket” sa personal på campingen.
Påminner om våra krokusar fast i miniformat.
Dags för fyren utanför Nazare.
”Hjorten” håller i en surfingbräda. Här brukar vara fullt av surfare, men just idag såg vi bara denna!
Inga monstervågor idag. Rekordhöjden ligger kring 30 meter.

Via Aveiro tog vi oss upp till Souselo som ligger vid Duero-floden. Här stannade vi på en ställplats i två dagar, dels för att det är en liten trevlig by, dels för att invänta bättre väder. Mellan regnskurarna utforskade vi omgivningen. Av en slump och till vår stora glädje träffade vi Jose Maria som stolt visade upp sin vingård, Quinta do Fijo. Här fick vi möjlighet att provsmaka och handla.

Ingen storskalig verksamhet här.
Det blev rosévin tappat direkt i flaskan.

Det blev även inköp av tre vinrankor som nu ska följa med oss hem till Sverige.

Hoppas att de överlever husbilsresan så vi kan plantera vinrankorna på Ringsholm. Det kommer i så fall bli ett härligt minne från vår Portugalresa.

Vi fick ett salladshuvud som rabatt.

Souselo kan vi verkligen rekommendera, lugnt, fridfullt och vackra omgivningar. Dessutom är ställplatsen nybyggd med gratis tillgång el, 16 A, toalett och dusch med VARMT vatten, tömning och påfyllning. Allt mycket snyggt och fräscht.

Utsikten kan ingen klaga på!
Fritt fram för lite träning.

Vi var flera som undrade hur det kan vara möjligt att bjuda på denna service, gratis. Vi har många gånger fått betala för betydligt sämre service. Så tack till Souselo för detta!

Idag, fredag, har vi åkt vidare på Routa do Românico på vägarna N222 och N108 öster utmed Duero-floden.

Förra gången (hösten 2018) såg det annorlunda ut. Vinrankornas löv sprakade i guloranga färger och de började förbereda sig för vintervilan.

Nu är det olika färger av grönt som gäller. Vinrankorna har börjat vakna till liv igen, de knoppas och där det är som varmast har även löven börjat slå ut. Vi har även idag sett de första björkarna med löv stora som musöron. Det är minst två månader tidigare än hemma.

Sandeman står fortfarande kvar och vakar över Peso da Regua.

Här blommar även Rhododenron och Magnolian, som betyder att våren är här.

Utmed Duero-floden ligger vinodlingarna tätt. När vi kommer öster om Peso da Regua så passerar vi mängder av ”quintas”, vingårdar.

Nu har vi haft en natt precis utmed floden i Pinhão. Eftersom det här är portvinets ”mecka” så blev det en flaska för framtida firande.

Dock inte i 100 Euro prisklass. Något som fanns i vinbutiken Quinta das Carvalhas.

Nu lämnar vi floden och drar norrut mot Bragança. Förr var det ett område för religiöst och politiskt oliktänkande, alltså den tidens flyktingar. Mer om detta i nästa inlägg!

Vår resväg från Lissabon: