Det var länge sedan senaste inlägget i vår blogg, närmare bestämt i augusti. Men med en spruta i armen och nummer två inbokad om några veckor så börjar även vi se det berömda ”ljuset i tunneln”. Så nu börjar vi känna att Ringsholm är på gång igen!!

Ovanan med programmet gjorde också att det här inlägget i går kväll kom iväg lite för snabbt innan det var helt klart för publicering. Detta medförde att en del av er fick ett meddelande om ett nytt inlägg. Dock tog jag snabbt bort inlägget för att göra det helt klart. Vi ber om ursäkt och skyller på ringrost!

När vi i mitten av mars -20 kom hem från Sydeuropa kunde varken vi eller någon annan ana hur året framåt skull bli. Som många andra har våra planer på nästa resa fått förändras och flyttas framåt i tid. Vilken tur att vi hunnit göra de två resor vi gjort, tänker vi. Tror det är många som tänker att ”när vi båda är 65, då så ska vi…!” Och sen, när den tiden är inne, så händer något, sjukdom eller som nu pandemin.

Men tack och lov, vi bestämde oss för att inte vänta. Det innebar samtidigt att Eva fick säga upp sig från ett jobb hon trivdes med. Tänk om hon inte gjort det utan vi väntat till efter hennes 65-årsdag, då hade vi nu suttit med Svarte Petter och säkert grämt oss rejält, ”varför åkte vi inte!!!!”. Då hade vi inte heller fått möjligheten att lära känna andra trevliga husbilsresenärer nere i södra Spanien eller vid Algarvekusten. Undrar vad som hänt de som vi har träffat och pratat med under våra två resor?

Även om vi nu under den här vintern inte kunnat gå i shorts här hemma, så försöker vi ändå se positivt på den höst och vinter som gått. Nu har vi verkligen blivit påminda om kontrasterna i att vara här hemma jämfört med vintermånader med shorts i Portugal eller Spanien. Och genom att veta om kontrasterna så kanske vi uppskattar skiftningarna på ett annat sätt.

Efter en som vanligt regnig och dyster höst kom julen som sig bör. Hade vi inte varit hemma så hade vi missat jultomtens besök, (naturligtvis corona-anpassat, så han smög bara runt farmen). Han lämnade sina paket i vår kombinerade jord- och vinkällare.

Och hade vi inte varit hemma så hade vi inte kunnat spela memory med Jonas och Charlotta, som fick moraliskt stöd av Elsa.

Och hade vi inte varit hemma så hade vi missat korvgrillningen med våra barnbarn Kerstin och Majken.

Och inte hade vi fått kunnat uppleva den vackra naturen häromkring när kylan kröp under -10 grader. Ni från norra delen av landet kanske tycker att det inte är så farligt kallt, men här nere är det fuktigt och då känns det kallt. Trots att vår vedspis i köket har använts varje dag har vedupplaget växt med ett antal kubikmeter nyhuggen björkved.

Och hade vi varit nere i södern hade vi inte fått uppleva att en ekorre flyttat in i en gammal starholk och fått en liten, liten unge. Vi störde familjen i den första holken, men en ekorre har som regel flera bon så dagarna efter upptäckte vi att den flyttat in i en annan holk. Vi har kunnat ha koll på ekorren, när hon är hemma är hålet igenbommat!

Till nästa säsong erbjuder vi ekorren en nybyggd hörnlägenhet med tre ingångar/flyktvägar. Naturligtvis en hyreslägenhet med en mycket låg hyra, ingen inkomstsegregering här.

Våra två katter, Missan och Morris, har för säkerhets skull försetts med bjällra så förhoppningsvis klarar sig ekorren. Kanske det är skönare för en katt att ta igen sig i solskenet och bara njuta av vitsipporna.

Så egentligen, utifrån tankesättet att kontraster tillför något positivt och utan tanke på coronan, så tycker vi att det varit en fin vintersäsong, (men samtidigt hade det varit skönt med shorts-väder nere vid Algarvekusten mitt i vintern).

Även om vi inte gjort några inlägg sedan i augusti så har vi inte bara varit i karantän här på farmen. Totalt har vi kört nästan 1000 mil sen april -20, alla inom landets gränser. Det finns mycket vackert att se. Det är ju också känt att vi lätt blir ”hemmablinda”, kanske vi alla inte behöver åka så väldigt långt bort för att upptäcka något nytt och spännande. Men mer om detta i vårt nästa inlägg. /Eva och LO