Från heta källor till kallt vatten i Atlanten!


När vi var i Alvor fick vi tips om heta källor i området nordost om Braga. Vi hamnade i Caldas de Lobios nära Bubaces på spanska sidan och källvattnet var verkligen hett. När vi doppar oss i havet får kroppen oftast vänja sig succesivt vid det kalla vattnet. Här var det tvärtom, det sved ordentligt i skinnet av det heta vattnet. Tyvärr så fick vi inte klarhet i hur varmt vattnet var, någon nämnde mer än 50°.

Ovanför vattnet steg ångan uppåt vilket var väldigt effektfullt, framför allt vid midnatt när vi badade under en stjärnklar himmel. Tolv hästar gick bredvid och betade lugnt och fridfullt.

Man kan säga att termalbad är detsamma som spa. Redan på romarnas tid var det populärt att njuta av det varma vattnet och spår från den tiden finns här. Vattnet i ett termalbad har genom sin naturliga mineralsammansättning en helande och läkande effekt mot en mängd olika krämpor.

Vi hann med tre ljuvliga bad som kändes stärkande, både för kropp och själ. Här hämtade vi krafter inför de ca 300 milen vi har att köra innan vi är hemma.

Vid högsäsong brukar det vara mycket folk här. Det ligger också ett stort, flott spahotell strax bredvid.

Hela området är som gjort för rekreation med sin vackra omgivning.

Just nu var det väldigt få besökare här så vi kunde stå på den intilliggande parkeringen. Vi frågade och fick beskedet att det var ok!

Lugo blev nästa stopp där vi övernattade på en gratis ställplats strax utanför ringmuren. Som alla andra städer har den en gammal del som vi ägnade några timmar åt. Vi hittade en rolig kryddbutik, ”Amelia” där vi handlade diverse kryddor och nötter. Där finns mängder av olika rissorter, torkad frukt och kryddor i olika färger. En affär som man verkligen blir glad av.

Det finns alltid tid för en cappuccino!

Från Lugo fortsatte vår färd upp mot Atlantkusten. När vi passerade Ribadeo och bron över Ria de Ribadeo såg vi en fyr som låg vackert ute på en udde med vitt skum från vågornas brytning. Vi svängde av väg A8 och tog oss ut till fyren” Punta de la Cruz”.

Även Elsa fick ett inre lugn vid åsynen av havet!

Miljön här var så fantastiskt vacker och vi njöt verkligen av stunden. Naturen har så mycket att ge. Vi kände att vårt andliga ”donutshål” fylldes. När vi kom tillbaka från stranden fick vi förklaringen på denna känsla. Vi hade nämligen vandrat på en del av El Camino.

Hösten -18 var ett av våra mål Santiago de Compostela för att vandra en bit i Birgittas fotspår. Men efter två timmars letande efter parkeringsplats så gav vi upp. Nu hamnade vi av en slump på pilgrimsleden och kan därmed stryka det från vår ”bucket-list”.Häftigt!!

Framåt eftermiddagen kom vi fram till Camping Perlora. En liten mysig camping där vi nog bara var tre gästande ekipage. Här kunde vi uppleva tidvattnet från första parkett.

I kväll står vi några mil väster om San Sebastian och kommer imorgon att ta oss in i Frankrike.

Vår resväg de senaste dagarna:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.