Om det regnade på vår väg ner till Ystad så var det ingenting mot vad det gjorde här i går. Regnet bara vräkte ner. Men nu är vi här, bara gilla läget och klä sig efter vädret. Det som ändå är positivt är att det är gott om plats och inga problem för oss att hålla avstånd. Det som är nytt för oss är det här med att bära munskydd i offentliga miljöer. Ett flertal gånger har vi glömt dem och då fått gå tillbaka till husbilen för att hämta dem.

Trots regnet och munskydden gav vi oss iväg på trädtoppsvandring, vilket vi inte gjort förr. Vi tog oss till Naturerbe Zentrum, strax söder om Sassnitz. Ett stort område med mäktigt höga bokträd. En uppbyggd gångbro på 10-15 meters höjd ledde oss in i en mäktig sal av orörd bokskog som börjat skifta i höstens färger.

Längst ut på ”naturstigen” höjer sig ett torn som omgärdar en ståtlig bok, 27 meter hög och snart 90 år gammal. Genom att följa spiralen runt trädet kom vi upp till 40 meters höjd.

Däruppe, en bra bit över trädtopparna, hade vi en fantastisk vy över landskapet. Vid vackert väder måste det vara en helt otrolig upplevelse att stå där och spana över världens tak.

Samtidigt kunde vi se ner på den ståtliga boken som strävar uppåt mot ljuset.

Tillbakavägen gick lite fortare och hade gått riktigt fort om rutschkanan, ca 50 m lång, hade varit öppen. Självklart hade vi tagit den i så fall.

Vi hann också med en tur till Bins, ”den vita staden”, vid Tysklands Riviera. Orten är känd för sina pampiga badhotell och pensionat som kantar strandpromenaden. Redan på 1800-talet kom människor hit för kurera sina kroppar. Den största sevärdheten är den 370 meter långa bryggan som byggdes 1902.

Men vi var inte sugna på vare sig bad eller bryggpromenad i det bistra vädret utan det får vi spara till nästa gång när vädret är bättre.

I närheten av Bins ligger Prora där världens längsta vandrarhem ligger. Hitlers ingenjörer började här 1936 bygga en gigantisk semesteranläggning, 450 m långt och med plats för 20 000 rättänkande besökare, SAMTIDIGT. När kriget började -39 stoppades bygget och blev aldrig färdigställt. Under flera årtionden stod anläggningen öde och förföll. Men nu är vissa delar renoverade och det går att boka in sig för en semestervistelse.

Idag, torsdag, har vi vandrat i Tysklands minsta nationalpark, Jasmund. För oss var den storslagen med sin mäktiga bokskog och natur. Målet var att se Königsstuhl, (Kungastolen), den vita kalkstensklippan som är 118 m hög. Den växer 3 mm/100 år så den har funnits lääänge!

Den är mäktig att se, men för oss var själva vandringen i bokskogen värd lika mycket. Vi hade kunnat ta bussen ut till centrat, vilket hade varit bekvämt i detta väder. Men det var värt att gå även om vi blev blöta och trötta i benen.

Under eftermiddagen har vi lämnat Rügen bakom. Ju längre från kusten vi kom desto mer kikade solen fram. När vi parkerade husbilen på en naturcamping ca 13 mil norr om Berlin, sken solen från en nästan molnfri himmel. Så ljuvligt skönt. Här ska vi tömma och tanka vatten samt duscha länge och varmt.

Till sist, tack alla ni som blivit nya följare. Vi blir glada för varje ny följare, det finns plats för fler. Nu siktar vi mot Potsdam för att hälsa på våra husbilsvänner, Robert och Nadine med barn.