Nu har vi börjat röra på oss igen efter att ha legat stilla i elva dagar. Split Camping i Storbreč är en toppencamping för både människor och husdjur.

Vi har kunnat njuta av ett fantastiskt sommarväder trots att vi är inne i oktober månad. Så nu har vi solat och badat i flera dagar. Här finns en väldigt fin inhägnad hundbadstrand med solparasoller och dusch som Elsa och Doriz älskar att vara i. Här har de kunnat springa lösa och busa runt med en massa nya kompisar.

Dessutom har vi träffat både ”gamla” och ”nya bekantskaper”, tack vare vårt gemensamma intressen, husbilsresor och hundar.

Birgitta och Janne från Värmdö passade vår Elsa för tre år sedan på Camping Cabopino söder om Malaga. Vi ville åka lokalbussen till en marknad i närheten och hundar är inte välkomna i bussen. Så vilken tur för oss att Birgitta och Janne fanns där och ställde upp.

Våra nya bekanta från Asarum och Göteborg hade tillsammans sju stora Berner Senner. Så vi ska inte klaga på litet utrymme i vår husbil.

Givetvis gjorde vi en utflykt till Split, Kroatiens näst största stad. Mitt i stan ligger den romerske kejsaren Diocletianus palats som är utnämnt till ett världsarv. Palatset är en naturlig del av stadskärnan, gammalt och nytt flyter obemärkt ihop. Rätt vad det är står man mitt i det.

Självklart så drogs vi ner mot havet och flanerade på den breda strandpromenaden Riva med sina praktfulla palmer.

Härifrån utgår turistbåtarna till Brac, Hvar och Zolta, dit vi får ta oss en annan gång.

Men en god lunch och en kall öl, med vattnet på ena sidan och Diocletianus stadsmur på den andra sidan, satt bra.

Men nu har vi lämnat Camping Split och fortsatt söder ut helt utmed kusten på väg 8. Närmare det lockande havet med husbil går inte, fast hade vi haft en mindre husbil så kanske det gått. Markarska Riviera, som många säkert känner till, bjuder på vackra vyer. Havet med sitt turkosblå vatten, stränderna med sina stenar och de höga Biokovobergen direkt innanför. De krumma träden strävar här ut mot havet, ett resultat av Bora- vinden som ”rullar” nerför bergssluttningarna. Allt detta tillsammans skapar denna unika, vackra miljö för denna del av Kroatien.

Vi övernattade på Camp Riviera Markarska. Den långa strandpromenaden är vacker men här ligger även de stora hotellkomplexen tätt. Så en natt räckte för oss och vi åkte vidare söderut.

Via bron Peljesac Bridge tog vi oss snabbt över till halvön med samma namn, Peljesac.

Bron invigdes så sent som juli 2022, är 2404 meter lång och gör det enklare att ta sig mot Dubrovnik i den södra delen av landet. Tidigare var man tvungen att passera en smal landremsa som tillhör Bosnien Hercegovina, vilket skapade långa köer och passkontroller.

Som kontrast till miljön i Markarska tog vi oss tvärs över halvön Peljesac till Zuljan, en liten by utmed havet. Vägen dit blev smalare och smalare med branta stup vid sidan. När backspeglarna på husbilen nästan touchade husväggarna trodde vi att Garmin hade lurat in oss på villovägar.

Men så var inte fallet, utan vi kom fram till Camping Vucine. Här vilar lugnet, endast syrsorna hörs.

Nedanför campingen ligger en liten beach och här kunde vi på första parkett följa den vackra solnedgången.

Själva campingen ligger uppe på en höjd med vacker utsikt över havet. Några husbilar står med riktigt ståtlig utsikt, vi fick en liten längre upp men ändå är vi nöjda med vad vi kan njuta av.

På väg från campingen skulle vi igenom byn igen. Det gick bra från början även om det var smalt.

Men det ska inte alltid vara lätt. Möte med en lastbil!

Och en lastbilschaufför som inte verkar ha den minsta tanke på att backa. Bara att konstatera, störst är kung, det är vi som ska backa 100 meter.

Det gick bra till slut, han kom fram och vi kunde sakta ta oss genom byn.

Idag, onsdag har vi besökt staden Ston, som är känd för sina försvarsmurar, ostronodlingar och saltbassänger. Murarna sträcker sig mellan Ston och Mali Ston, är 5,5 km långa och är en av Europas längsta. Bygget påbörjades på 1300-talet och är idag en stor turistattraktion.

Redan på romartiden var staden känd för sin saltutvinning och så är det fortfarande. Men mest känd är staden för sina ostronodlingar och anses av många som de bästa i världen. Det sägs att prinsessan Diana hade ostron härifrån på sin bröllopsmeny.

Efter några timmar i ett varmt Ston åkte vi vidare till en liten stad, Zaton, som ligger ca. 1 mil från Dubrovnik.

Utsikten är inget fel på, men allt har en baksida, så även här. Cirka 25 m bakom oss ligger väg A8 med ganska mycket trafik. Här stannar vi ändå för natten, i morgon tar vi oss an Dubrovnik.