Färdvägen norr ut mellan Valencia och Peniscola, ca 17 mil, kantades av stora apelsinodlingar, vilket förklarar varför Valencia kallas apelsinernas stad”.

Med viss tveksamhet bestämde vi oss till slut för att återigen åka till Peniscola. Vår tveksamhet berodde på att vid ett tidigare besök just här, hamnade vi i en diskussion med den lokala polisen. De hade synpunkter på vårt sätt att efterfölja trafikregler. Det slutade med en penningbot, men det är historia nu så vi vågade på oss ett försök till.

Peniscola är en mycket trivsam plats att vara på, även om det nu är många butiker och serveringar som är stängda. Den långa stranden med sin guldgula sand inbjuder till långa, härliga promenader. Man kan välja på att gå på det stenbelagda promenadstråket eller längs vattenbrynet och lyssna på vågornas ljud.

På långt håll kan vi se hur fästningen reser sig upp på en klippa.

Ju närmare vi kommer desto mer lockande blir det att utforska mer av vad som finns innanför de höga murarna.

Historiskt sett så har den här platsen haft en viktig betydelse för kustområdena här. Grekerna och romarna var här tidigt och använde platsen som en handelsplats. De bytte till sig olivolja mot keramik och vapen. Själva namnet Peniscola kommer från latinet, pene + iscola, nästan ö. Detta eftersom klippan förbinds med land endast genom en tunn sandremsa.

Mellan 700-talet fram till år 1233 var det nordafrikaner (morer) som härskade här. Under 1200-talet drevs morerna ut från hela Iberiska halvön av kristna tempelriddare. Det som vi ser idag i den gamla stadsdelen är spår från den tiden och framåt.

Hela området innanför ringmuren är små gator och gränder som är spännande att följa. Gatorna i hela området är stenbelagda av små havsstenar som är lagda i vackra mönster. Här kan vi verkligen prata om naturkonst på hög nivå.

Under tiden vi har varit här har vi stått på Camping Eden. I stället för några dagar som vår plan var från början, blev det en hel vecka eftersom det är en fin camping med all den service som behövs. Vädret har också spelat in eftersom vi vet att från och med nu kommer det bli betydligt svalare väder ju längre norrut vi kommer.

De flesta campingar vi varit på så har den typiske husbilsåkare varit ett pensionärspar, många med en hund, precis som vi. Men här på Camping Eden har vi fått uppleva ljudet från lekande barn, vilket har varit så roligt. Flera småbarnsfamiljer utnyttjar sin föräldraledighet med att resa runt i husbil och ta vara på tiden.

Våra grannar tvärs över gatan, bryter också mönstret. Han är född 1936 och still going. De bad om hjälp med att ta några foton som de tänkte skicka hem till sina vänner, för som de sa, retas lite. Deras livsstil inger hopp för framtiden!

Vi var inte helt ensamma svenskar på campingen utan det var tre par till som var långliggare på campingen. En av deras aktiviteter var, kanske inte helt oväntat, boule. Här kommer en stilstudie. ”Får vi be om absolut tyssstnad”

Efter att ha laddat våra kroppars solceller så har vi idag i strålande solsken lämnat Peniscola bakom oss och styrt vidare norr ut. Nu är vår plan att köra 30-35 mil per dag och på så sätt vara hemma om ca 10 dagar. Innan vi lämnar Spanien ska vi också tanka bilen full med diesel. Dagens pris 1,295 €/l är hittills det bästa under hela vår resa. Vi vågar inte tänka tanken på vad det kommer att kosta att fylla tanken hemma.

I en vid båge har vi passerat storstaden Barcelona.Det var länge sedan vi såg snö, men på långt håll har vi idag kunna se de snötäckta topparna på Pyrenéerna.

Efter 36 mil har vi parkerat utanför ett köpcenter i Figueres. I morgon passerar vi gränsen in i Frankrike vilket innebär att vi varit på Iberiska halvön i ca 100 dagar. Bara runt 250 mil kvar att köra!