Höstens resa fick vänta tills vi gjort vår medborgerliga plikt och röstat. Men vi ville också hinna med den årliga festen på Svanelunds udde. Ett riktigt party och ett hålligång hela natten lång till Syster Ullas Trio. Några kräftor serverades dock inte det här året eftersom det istället var en 100-års fest, Charlotta 40 och P-O 60.

Ett storslaget party med många gäster och en rejält tilltagen buffé. Ingen behövde lämna festen hungrig, och vi gödde oss som flyttfåglarna gör inför sin resa söderut.

Några dagar senare när hus och trädgård var i ordning, packade vi ihop det sista och åkte iväg.

Som vanligt tog vi eftermiddagsfärjan MS Skåne mellan Trelleborg och Rostock. Den här gången var hundsalongen fullsatt med 11 hundar med deras hussar och mattar.  Det visade sig vara tyska semesterfirare som var på väg hem och vi de enda svenskarna på väg bort. Nattvila blev det vid Parkplatz Zur Warnow. Vi kom sent, kring 21.30, så vi fick klämma in oss. Men bara man vill så går mycket.

Vi valde att åka genom Tyskland en lördag och söndag, för att på så sätt slippa den tunga lastbilstrafiken. Absolut mycket lugnare och skönare att köra då, även om det är lite ”stau” då och då.

Det blev mycket asfalt på autobahn de två första dagarna. Park4Night använder vi oftast och genom den fann vi en övernattning vid Zwenkauer See.

Vi var några bilar på parkeringen men lite längre ner mot sjön hittade vi en lite speciell modell av husvagn.

Natten efter blev det en ställplats i Burglengenfeld. Båda gratis. Vi kan rekommendera Pizzeria Restorante Olive. Så stora pizzor så att tallriken inte syns, dessutom mycket goda.

Väl nere i sydöstra Tyskland nådde vi det första målet för den här resan, nämligen Die Deutsche Alpenstrasse.

Die Deutsche Alpenstrasse sträcker sig mellan Lindau See i väster och Königssee i öster och är 48 mil lång. Vi körde ca 10 mil på leden och fick uppleva en stressfri och vacker miljö.

Nu var det inte långt tills vi kom in i Österrike. Vår tanke var att övernatta i Hallein, men de tre platserna var redan upptagna när vi kom kl 13, och kö dessutom om någon av de tre skulle dra.

Men tack vare detta hamnade vi vid den olympiska hoppbacken i Bischofshofen Luften var frisk och sval så här sov vi gott och säkert.

Om det var svalt och skönt att vandra i hoppbacksmiljön blev det annat dagen efter, då höll vi på att förgås av värme. När vi kom till en ställplats i Italien visade temperaturmätare +34°, luften stod helt still och ingen skugga. Lite för varmt, så vi valde att köra ytterligare en timme till för att komma ner till kusten och en båtklubbs parkering. Här var det tack och lov något svalare!!

Vi överlevde natten och dagen efter körde vi via Slovenien in i Kroatien till Camping Valamar Lanterna. Här har vi nu legat still i snart en vecka. Varmt, över 30 grader, men vi står på en plats med mycket skugga och endast 25 meter ner till havet.

Eftersom det är så varmt så blir det inte mycket mer än bad och vila. Campingen är stor, väldigt stor, och de flesta är tyskar. Men det märks att även deras semester börjar ta slut, de senaste dagarna har många dragit hemåt. Framåt veckan väntas regn och åska som förhoppningsvis dämpar värmen lite. Då åker vi vidare ner mot Split.

Till sist, som vi skrivit, det har varit rejält varmt, och NEJ, vi har INTE AC:-))

Vår resväg, från Rostock hit ner till Camping Valamar Lanterna.