Det här är vårt tredje besök på Camping Alvor. Att vi hamnade här första gången kan vi tacka våra danska vänner Mary-Ann och Kim för. Vi hade tidigare under vår första resa träffat dom i Aveiro och bestämde då att vi skulle hålla kontakt.

De var lite snabbare än vi och kom hit ner före oss, trivdes och beslöt att stanna kvar under en längre period.

När vi sen kom från norr längs kusten så bestämde vi att åter träffas. Så, på det sättet hamnade vi här i Alvor, något som vi inte ångrat en sekund. Den gången stannade vi i 12 dygn och hann upptäcka en del av denna lilla fantastiska fiskeby. Nu är vi här för tredje gången och planen är att stanna betydligt längre.

Vad är det då för speciellt med just Alvor? Camping Alvor är absolut inte den bästa längs Algarvekusten, men inte heller den sämsta.

Här står inte husbilarna på rad, utan utspridda på olika nivåer. Nivåklossar behövs eftersom de flesta platser lutar lite. Här finns absolut ingen ”svenskgata”, ikväll är vi nog ensamma svenskar här efter att Carl och Nina dragit vidare.

Här är gott om buskar och träd som ger en privat svär och hemkänsla. Trots lite slitna servicebyggnader är det rent och fräscht, riktigt varmt vatten i duscharna (inga poletter). Rena lyxen för oss som är vana vid snabbduschar i husbilen när vi är på resande fot. Personalen är trevlig och gör allt för att vi ska trivas. Något negativt skulle vara att vi bara kan betala med kontanter, Inga utländska bankkort accepteras. Så just det svider lite.

Att detta är en populär camping förstår vi eftersom det i stort sett är fullbelagt. Men det kan också bero på att ställplatsen nere vid havet och parkeringen utanför denna är stängda för husbilar.

Själva byn Alvor eller al-Bur som den hette under morernas tid här, är en liten gammal fiskeby som fått bevara mycket av sin charm. Små vitkalkade hus längs smala gränder, små torg, små butiker som ”överlevt” pandemin, kaféer och restauranger. Några typiska engelska pubar med storbildsteve finns här också, annars en by som är väldigt befriad från krims-krams.

Genom att byn är så liten känner vi igen varandra. Ingen går förbi utan att säga ”Bom Dia”. För oss räcker ett besök på den lilla saluhallen, hos den lokale slaktaren eller den lokala marknaden (söndag fm) för att vi ska känna oss nöjda med dagen.

Längs hela hamnen finns just nu en mängd konstverk av återvunnit material.

Innanför den breda sanddynen har ett vattenlandskap skapats utmed floden Alvor för att bevara den naturliga miljön. Tidvattnet gör att landskapet växlar i yta.

För att undvika att vi människor sliter ner strandvegetationen har man byggt upp kilometervis långa gångvägar utmed hela bukten.

Vår vandring genom byn slutar nästan alltid med att vi kommer ner till den stora stranden Praia de Alvor. Den är en av de längsta stränderna utmed hela Algarvekusten, mer än 3,5 km lång.

Tittar vi åt väster ser vi storstaden Lagos på avstånd. Åt det andra hållet ser vi de fantastiska klippformationerna och dess grottor.

Här nere vid havet sitter vi ofta och bara njuter av solvärmen och den fantastiska vyn av det klarblå havet som flyter ihop med den blå himlen.

I sådana stunder är vi båda glada och tacksamma för att vi är friska och har möjlighet att kunna uppleva detta på plats. För ett år sedan var det omöjligt att göra denna resa och vi tvivlade på om vi skulle komma tillbaks hit igen. Så för oss är det stort att se att de allra flesta små butiker och kaféer finns kvar. Och vi vet också att vi, genom vår återkomst, bidrar till att de kommer igång igen.

Vår allra senaste upptäckt är ”Balance”. Här har Evas fötter fått en professionell behandling för 18 € av Vera som driver verksamheten. Fler besök är inbokade (födelsedagspresenten är räddad).

Allt detta vi skriver om Alvor, är som alla förstår, vår subjektiva upplevelse. Vi är alla olika, tack och lov. Det finns säkert många andra platser som andra uppskattar mer, men vi njuter av tillvaron här. Vi kommer alltid att längta tillbaka hit till Alvor, man kan nästan säga att vi är förälskade! Välkomna hit, kanske någon kommer att tycka som vi!