Allt har ett slut, så även vårt stopp på Alvor camping. Efter totalt 55 dygn så har vi packat ihop för denna gången och drar vidare. Känslan av hemresa har infunnit sig även om vi har ca 5 veckor på oss för att komma hem.

Sista dagen på året bjöd oss på sol och klarblå himmel. Nyårsmiddagen, Bouef Bourguignon, kunde därför tillagas utomhus vilket alltid underlättar. Den lokale slaktaren i byn erbjöd oss först att vi skulle köpa kött från Irland men vi insisterade på att det skulle vara portugisiskt. Slutresultatet blev riktigt bra.

Middagen var både en nyårsfest och avskedsfest eftersom vi beslutat oss för att säga hej då till Alvor och dra vidare mot Spanien.

Det blev mycket firande, först det svensk/ danska nyåret som vi vi följde på sedvanligt sätt. Först med att titta på ”Grevinnan och betjänten” (den svart/vita versionen), därefter lyssna på nyårsklockan och räkna ner till 12-slaget och välkomna året med en skål. Det portugisiska nyåret en timme senare krävde ytterligare champagne. Så nu är vi riktigt säkra på att vi är inne i 2022.

En märklig detalj angående ”Grevinnan och betjänten”. På nyårsdagen berättade Kim för sin engelske granne hur vi firat och vad vi sett för film. Det visade sig att denne granne kommer från samma stad som ”betjänten”. Världen är ibland liten.

Dagen efter, på nyårsdagen, blev det en ”sista” promenad genom byn och ner till havet för att säga farväl för denna gången. Ju längre man är på en plats, ju mer rotar man sig och att ta avsked blir desto svårare. Det är blandade känslor av att både vilja stanna och ge sig av. Men nu hade vi bestämt oss att det var dags att lämna Alvor som blivit lite av vårt andra hem för oss.

Vi tackar våra vänner Mary Ann och Kim för trevliga stunder och många glada skratt, vi ses!

Vår färd går nu öster ut, första etappen blir kort, bara till Tavira. Ett kärt återseende av byn eftersom vi varit här tidigare. Men någon Yngve från Oslo såg vi inte till den här gången, synd, det hade varit trevligt annars.

Ett annat trevligt återseende blev mötet med Eva och Lasse som är långliggare på Camping Ria Formosa. Senast vi sågs var i Tavira i jan. 2020 över en fika. Nu fick vi tid till lite mer prat.

Efter två dygn på Camping ria Formosa åkte vi vidare genom gigantiska apelsinodlingar längs båda sidor av vägen. Träden översållades av gulorange frukter och det vattnades i munnen. Vi hade gärna velat åka här när träden blommar och sprider en apelsindoft över hela området, vilket vi fått berättat för oss. Det märkliga med apelsinträdet är att det kan både stå i blom och bära frukt samtidigt.

För länge sedan kallades apelsinen för ett kinesiskt äpple. Det var inte förrän in på 1600-talet som portugiserna tog hem smakfulla apelsinsorter som sedan spred sig upp genom Europa.

Ett sista stopp i Portugal fick bli det vackra Fabricia. Nere vid strandpromenaden är det lika stillsamt och vackert som vid våra tidigare besök.

Innan vi lämnade Portugal hade vi också turen att få se de första utslagna mandelblommorna.

Den första sträckan efter gränsen fram till Sevilla har en natur som är väldigt lik den portugisiska, förutom att apelsinträden bytts ut mot olivlundar och mandelträd. Den här gången körde vi runt Sevilla eftersom vi varit här tidigare men vill du läsa mer om denna stad, klicka HÄR.

Efter en övernattning på en ställplats i La Puebla de Cazalla, fortsatte vi mot Granada och Guadix. Ju högre upp vi kom desto kargare blev landskapet. På långt håll kunde vi se de mäktiga topparna på Sierra Nevada. Ibland var det svårt att se om det var snö eller moln som tornade upp sig.

Granada och dess Alhambra har vi redan besökt så därför passerade vi staden direkt. Inlägg från vårt tidigare besök på Alhambra hittar du HÄR. Lite fler bilder finns HÄR.

När vi närmade oss Guadix påminde bergen om ett månlandskap. Verkligen annorlunda.

Även om katedralen i Guadix är en sevärdhet så är staden mest känd för grottorna som är uthuggna direkt in i berget. Fortfarande är det människor som använder dom som sin bostad. Vill du läsa och se bilder från vårt förra besök i Guadix, klicka HÄR.

Vi var där på vår förra resa så vill du veta mer om dessa grottor, klicka HÄR.

Den här gången gjorde vi ett kort stopp i centrala Guadix. Det blåste och var kallt så det gällde att försöka hålla sig i solskenet.

Morgonen efter var det endast +3° på vägbanan, bilens dator varnade för ishalka. Därför kändes det lätt att skynda vidare mot den torraste och varmaste delen av Spaniens fastland, området norr om Almería.

De flesta av oss tycker om grönsaker även under vintern, och handlar säkert frukt och grönsaker som odlats här nere. Mängder av plasttält kantar vägen. Inte speciellt vacker men det fyller sin funktion, arbete skapas och vi får våra grönsaker.

Nu har vi stannat upp på Camping Cuevas Mar ca 10 mil nordost om Almería. Vi valde den textila avdelningen, det finns nämligen en ”icke textil avdelning”, alltså för naturister. Så varmt är det inte, tycker vi!

En rätt enkel camping men den har det vi behöver just nu. Några hundra meter ner har vi Medelhavet. I morgon, söndag, fortsätter vi norr ut, så nu kan vi säga att vi kör hemåt. /Eva

Här vår resväg den senaste veckan.